Förbundskaptenen Tomas Axnér, också han debutant, plockade med sig fem mästerskapsdebutanter till handbolls-EM i Danmark. På grund av en skada på Olivia Mellegård och Marie Wall, som nyss fött barn, blev det två debutanter på vänsterkantplatserna – Emma Rask och Elin Hansson. Rask har spelat i stort sett nonstop i de tre inledande matcherna.
– Det är klart att det är en konstig situation. I vanliga fall när man spelar sitt första mästerskap hade man väl fått spela nästan ingenting och sitta på bänken och se och lära. Men jag bara tackar och tar emot och gör så gott jag kan, säger Rask.
– Jag känner ingen press. Jag och Elin hjälper varandra och vi har fått jättemycket hjälp och stöttning från laget.
Ser inte ut som debutant
Axnér tycker inte att Rask ser ut som en debutant.
– Där finns en rutin och ett lugn och hon känns inte osäker. Hon har varit lagkapten i sitt lag och spelat mycket Europacupmatcher och har ett lugn i sig som också gör mig lugn. Jag ser henne inte som någon gröngöling på något sätt, säger han.
Målvakten Jessica Ryde har varit med på mästerskap tidigare, som reservmålvakt, men gjorde mästerskapsdebut först nu i EM.
– Det är klart att det är jätteviktigt att Ryde kommit igång, vi behöver såklart ha räddningar och bra målvaktsspel för att vinna matcherna, säger Axnér.
Ryde har högre räddningsprocent än den rutinerade målvakten Filippa Idéhn, 30 procent totalt.
"En urkraft och vulkan"
I vänsternian Kristin Thorleifsdóttir har landslaget den enda distansskytten och hon hyllas av Axnér som en "urkraft och vulkan och det största skyttehotet vi har."
– Oj, det är väldigt stora ord och så skulle jag inte säga till mig själv, men det är kul att få höra. Det är bara bra att folk tycker det jag gör är är bra, säger Thorleifsdóttir som var främsta svenska målskytt i senaste matchen mot Ryssland med sex mål.
– Det är klart att man får lite självförtroende med sig och att få fler minuter på banan ger jättemycket.
Hon säger att det svåraste med att komma in i landslaget är det mentala, att man måste vara väldigt fokuserad i och med att det är mycket möten och taktiksnack och mycket att lära på träningen.
– Men det har fungerat väldigt bra, vi har en bra sammanhållning och de rutinerade hjälper oss mindre rutinerade. Man känner sig välkommen och vågar vara sig själv, säger hon.
– Det visar sig på planen också, jag tycker att vi nya tar plats även om det inte alltid går 100 procent bra. Men vi vågar ändå köra vårt race och det är viktigt.
Inte bara kortsiktigt
Även Axnér tycker att de rutinerade spelarna haft en stor roll i att få in de nya i laget och i spelet.
– De äldre tar mentorskapet på allvar och stöttar och hjälper dem på alla sätt och vis. Det är extremt positivt och gör processen mycket enklare, säger han.
– Men vi tänker inte bara kortsiktigt. Det finns ett liv efter det här mästerskapet. Några av de nya har behövt ta ett större ansvar redan nu och det är också en investering inför framtiden.
Axnér säger att han genom åren som tränare varit van vid att jobba med unga spelare.
– Och det jag lärt mig att man inte får några erfarenheter om man inte får spela. Så länge de här tjejerna gör det de ska och använder sig av sina färdigheter så ska de spelas.
Han tycker att även den femte debutanten – högernian Nina Dano – gjort en godkänd insats så här långt.