Hösten var tung – vilket var ganska så väntat med tanke på alla tunga spelartapp. HHF tappade sina storskyttar i Robin Löfstedt, Ivan Pilipovic, Sasa Omrcen, Albin Nilsson och Eric Schultz. Hultsfred valde självmant att kliva ner en division, till trean. Det var mer eller mindre en nödvändighet. Klubben fick börja om och satsade på ett delvis nytt lag, anfört av nya tränare med bultande klubbhjärtan. 

– Jag var en av dem som valde att sluta. Jag bestämde mig i ett tidigt skede. Sedan fick jag förfrågan om att bli tränare... och ja, så blev det, säger 23-åringen när vi träffar honom i bostaden i Vimmerby. 

Jesper är en av fyra tränare i A-laget. De andra är Sasa Omrcen, Adam Sundqvist och Andreas Sundqvist. 

– Man kan säga att vi har olika ansvarsområden – och jag tycker att vi har växt in i rollerna som tränare. 

Hur är det att vara tränare?

– Roligt, men det är svårare än vad jag trodde. 

På vilket sätt?

– Jag har fått en större insikt och förståelse för hur det är att vara tränare, helt klart. Det kan vara svårt att få alla att dra åt samma håll och det är också ganska så jobbigt att fatta tuffa beslut. Det gäller också att inse att alla människor är olika och utifrån det tänka till vad man säger och agerar. 

Som spelare var du väldigt engagerad och passionerad. Är det samma sak nu?

– Nej, det kan jag inte säga. Visst skriker jag och blir jätteglad varje gång vi gör mål, men nu är jag mer logisk i mitt tänkande. Det känns som att jag blivit lugnare och inte är lika känslosam som tidigare, säger han och fortsätter:

– Jag kan tycka att alla vi tränare är ansvarsfulla och är villiga att lära oss. Titta på Andreas (Sundqvist). Han brinner ju verkligen för handbollen och är otroligt intresserad. 

På fredag väntar nytt derby, Eksjö borta. I  de senaste matcherna har HHF lyckats få med sig poäng. Spelet är bättre och laget har växt. 

– Vi har spelat ihop oss, trots att det finns mycket att göra än. 

Var befinner sig HHF om tre år?

– Jag hoppas verkligen att vi ligger på en högre nivå. Att vi är i toppen av division tre och att hela klubben har en stark framtidstro. Men då krävs förstås att våra duktiga ungdomar fortsätter spela och att de är kvar i föreningen. På sikt vill jag att vi når tvåan igen, möjligheterna finns. HHF som klubb ska ha en viss status, med ett stort intresse kring sig.