Andreas Sundqvist tränar HHF
Hultsfred. Oskarsgatan. Det är onsdagkväll och om bara någon timme är det avkast: Sverige mot Egypten i VM-kvartsfinal. Jag traskar in i Andreas Sundqvist lägenhet. Vardagsrummet pryds av en stor TV. Vad han kikar på? Handboll, såklart. Prestigemötet mellan Norge och Spanien pågår för fullt och som det senare visar sig, utvecklas till en megarysare – som Spanien vann.
Under vårt samtal slänger vi då och då en blick på matchen, men den spelar i sammanhanget en biroll. Snart är det ju dags för Sverige.
– Jag har varit taggad hela dagen. Jag är nästan säker på att Sverige fixar det här.
Han var själv på plats i Göteborg för att se blågult enkelt besegra Kap Verde i första rundan.
– Jag sågade faktiskt Sverige innan VM och trodde att det skulle bli ett magplask, men jag hade jäkligt fel – och ingen är gladare än mig för att det blev så.
Vi lämnar Sverige, för Hultsfreds HF. Anledningen till vår pratstund. Andreas sitter lugnt och skönt tillbakalutad i soffan. 24-åringen verkar tillfreds, och det är klart. Laget han tränar har gjort rent hus i handbollstrean så här långt. Fem matcher, fem vinster och serieledning.
Trots sin ringa ålder, börjar han bli rutinerad i tränarrollen. En roll som han egentligen inte alls tänkt sig eller velat ha.
– Nä, min tanke var att jag ville fortsätta spela handboll, men till slut var jag tvungen att sluta på grund av alla mina knäskador. Visst hade jag kanske kunnat fortsätta ett tag till, men till vilket pris? Mina kloka föräldrar tyckte att det var läge att lägga av och jag lyssnade på dem.
Istället för spelare blev han tränare. Det går i arv. Pappa Bosse har en lång karriär bakom sig som tränare i just Hultsfreds HF – och de båda kamperade ihop under Andreas första tränartid.
Sundqvist är en riktig handbollsfamilj, där Andreas storebror Christoffer är lagkapten i A-laget. Eller handbollsfamilj förresten...Andreas flikar in att han kanske lika gärna hade kunnat slå in på en annan sportslig väg, den som gymnast.
– Både mamma och pappa har faktiskt tagit SM-medaljer i gymnastik, så visst...
Hur är det förresten, att vara tränare åt brorsan?
– Haha, många frågar och vissa tror att det kan vara ett problem, särskilt som jag är lillebror. Men så är det inte alls. Det fungerar jättebra och vi hjälper varandra så mycket vi bara kan.
Det gäller nu inte bara bröderna Sundqvist, utan laget i stort. Det har en stor betydelse för framgången hittills.
Andreas utvecklar resonemanget och lyfter fram den starka gruppgemenskap som skapats som den enskilt viktigaste faktorn:
– Det spelar inte så stor roll vilket spelsätt man har eller vilken taktik man använder. Finns ingen dynamik och tillit till varandra inom gruppen, så är det mindre värt. Finns inte den så tycker jag man ska jobba stenhårt med att försöka hitta den här vi-känslan. Just det här att hjälpas åt tillsammans. För mig i tränarrollen tycker jag också det är viktigt att det är högt i tak, att ge och ta, säger HHF-tränaren och passar på att hylla individerna i laget.
– Vi har en perfekt kombo, med en stark ny generation av tonåringar som har kommit upp i A-laget nu och mer erfarna spelare som alla är ödmjuka och är bra karaktärer. Det är precis så här man vill ha det som tränare. Jag har det ganska bra förspänt, säger Andreas med ett leende.
Målet är glasklart: ta laget upp en division och nog ser det ljust ut. HHF har en pinne tillgodo på Vadstena – och en match mindre spelad. Halva säsongen är redan avklarad, bara fem matcher återstår.
Frågan är då om Hultsfred får behålla det här laget?
– Det vore drömmen såklart att få jobba med de här killarna i ett par år, men verkligheten kan vara en annan på en mindre ort som Hultsfred. Många flyttar härifrån för studier.
Andreas själv har ambitioner som sträcker sig utanför Hultsfred.
– Min högsta dröm är att så småningom kunna livnära mig på handboll. Jag vet att det är långt dit och få förunnat att nå dit, men man måste få drömma och ha uppsatta mål.
Handbollen upptar inte bara en stor del av hans fritid, utan är en levande del även i hans jobb.
– Jag är resurspedagog på en skola och jag har även hand om ett projekt, som handlar om att skapa mer rörelse för ungdomar. För att skapa det är handbollen en del i det här – och jag måste säga att intresset för handbollen bara växer och växer i Hultsfred. Häromdagen höll några tjejer i 10-årsåldern själva en typ av handbollsskola på fritids. Vi märker också av det ökade intresset på antal lag och spelare i våra ungdomslag i HHF.
Andreas Sundqvist, Hultsfred HF
Nu är det dags att avrunda besöket hos handbollsfrälste Andreas Sundqvist. Några polare är på ingång till honom för att tillsammans se VM-matchen mellan Sverige och Egypten.
Ett Sverige som imponerar stort. Ungefär som Hultsfreds HF, låt vara på en helt annan nivå.