1) VÄNDPUNKTEN. Heureka! Är det här som rubriken antyder, en vändpunkt? I vilket fall var det här precis vad Vimmerbys innebandyherrar behövde. Äntligen seger, i sjunde försöket. Men hörni, det såg inte bra ut till en början. Underläge direkt: 0–1, 0–2, 0–3 – och vi hade inte ens spelat sex minuter. Vart skulle det här ta vägen?
Fansen kunde vara lugna, vändningen kom. Både i matchen och i den pågående trista trenden i stort. En stark forcering räckte till seger, mot rivalen från Oskarshamn dessutom.
2) PUBLIKEN. Så välkomna. Så efterlängtade. Så viktiga.
Det går inte att underskatta VIBK-klackens betydelse för utgången i det heta derbyt mot Craftstaden. ”Bobby”, Friberg, Travtjenko och de andra var ivrigt påhejade av en skara entusiastiskt svartvita anhängare som med hejarramsor och tillrop manade fram sitt lag till seger. Från minut 1 till 60. Vi tror att den extra drivkraften var precis den energi som behövdes för hemmalaget – och oj vad mycket roligare och trevligare det blev när klacken var tillbaka i idrottshallen.
3) ISLOSSNINGEN. När det väl släppte, då släppte det ordentligt. Jonatan Green och hela VIBK hade haft svårt med poängproduktionen fram till den här derbymatchen. Både han och laget fick igång det nu. 3+3 för Green och en islossning som heter duga. Visst, man mötte seriens sämsta försvar, men hungern och självförtroendet blev större och större för varje mål VIBK satte. Det var tydligt. Nu gäller det att rida vidare på den vågen.
4) MÅLVAKTSBYTET. 0–3 efter knappt sex minuter. Då fick Patrik "Bobby" Karlsson dra ner masken och ställa sig i VIBK:s mål. Och som han levererade. Den rutinerade målvakten var säkerheten själv och räddade sitt lag, inte minst med ett par fina parader i viktiga ögonblick när matchen stod och vägde. Vem som får chansen i mål i fredagens match mot CL98 torde vara givet...
5) HETTAN. Tuffa dueller, massor av ordväxlingar och fula efterslängar. Det märktes att rivaliteten mellan VIBK och Craftstaden satt kvar – trots att det hade gått ett decennium sedan lagen möttes senast. Vi minns framför allt när VIBK satte 11–6 i slutet... Jonatan Green sprang fram till en bortaspelare och skrek ett par väl valda ord i hans öra. Lite osportsligt, möjligtvis. Men någonstans är det ett tecken på att den här segern var mer än bara tre poäng för VIBK. Det var som att något släppte.