För första gången på över fem år var Patrik Karlsson med från start i Vimmerby IBK när Gränna kom på besök.
Redan efter 19 (!) sekunder tvingades han konstatera att en boll seglat in bakom ryggen på honom till 0-1.
Sedan spikade ”Bobby” nästan igen, släppte bara ett mål till och gjorde en suverän insats som sista utpost i 7-2-vinsten.
VIBK-målvakten, som gjorde comeback i november, var tryggheten själv. Han skänkte ett lugn till hela laget.
Och så manade han på en hel del också...
– Jag tror att de behöver någon som skriker på dem. Det är lite för tyst ibland. Men jag upplevde att det fanns ett annat go och ett annat driv i Grännamatchen än vad det har funnits i laget tidigare.
– Kan vi ha samma ennergi så kommer vi vinna alla matcher som är kvar.
Vinnarskallen Patrik Karlsson har talat.
Och tro inte att vinnarinstinkten har avtagit med åren – snarare tvärtom.
– Eh, jag blir nog nästan ännu argare nu efter en förlust. Det var inte så kul när vi åkte på stryk i en match i en vetarancup för ett halvår sedan...
Den främsta anledningen till att han har gjort comeback är som sagt att han ville att hans tre barn, Hilma, Ellie och Algot (lilla bilden), skulle få se honom spela i VIBK.
Vad tycker de då?
– De verkar tycka det är skoj, i alla fall de två äldsta. Algot, fem år, vill däremot bara att det ska ta slut så att han får gå ut på planen och spela i periodpauserna.
Är de målvakter alla tre?
– Nä, ingen. Jag har avrått dem ifrån det. Jag vill inte att de ska slösa bort en karriär på att bara stå i mål. Det var en sak som jag ångrade. Jag ville hellre och vill fortfarande spela ute. Det är mycket roligare.
Men varför blev du målvakt. Blev du påverkad av storebrorsan Jonas (tidigare mångårig målvakt i Vimmerby IBK)?
– Nja, det vet jag inte. Snarare är det så att jag blev besviken när jag skulle börja spela innebandy som tolvåring. När jag kom till hallen för min första träning så var det ingen där. Jag kanske gick till fel hall, jag vet inte. Hur som helst var det någon i P15-laget som frågade om jag inte skulle bli målvakt hos dem. De hade bara en. Och ja..., så blev det.
Enligt Patrik själv så tycker han att han var som bäst 2007, då VIBK spelade i division ett, landets näst högsta serie.
Nu skriver vi 2017 och ”Bobby” håller fortfarande mycket hög klass - i vart fall att döma av matchen mot Gränna.
– Jag är mer rutinerad nu och kanske en aning lugnare.
Ni möter Kalmarsund Ungdom. Känner du fortfarande en stark rivalitet?
– Nej, det kan jag inte säga. Det känns som ett B-lag. Men om de hade hetat Färjestaden (som tidigare) hade det nog varit annorlunda.
VIBK vann mötet i höstas med 3-2.
Hur har det sett ut för er i veckan?
– Bra. Det känns som att vi har fyra riktigt bra femmor. Fjärdefemman (Andreas Johansson, Johan Carlsson, Viktor Nilsson, Mattias Zeilon och Adrian Brorsson) har varit riktigt vass på träningarna och imponerat stort.