Christian om den otäcka olyckan

Sonen Melvin föddes fredagen den 13:e. En dag fylld med glädje. En fredag några månader senare är ihågkommen av en helt annan orsak. En dag fylld med fasa. Då var Västerviks innebandystjärna Christian Eriksson med om en otäck arbetsplatsolycka, som kunde ha kostat honom livet. - Jag hade tur i oturen och det kunde ha gått mycket värre än vad det gjorde, säger han när vi träffas i hans hem på Grevgatan i Västervik.

Det har varit en lång väg tillbaka för Christian Eriksson efter den allvarliga arbetsplatsolyckan i september förra året. "Jag tänker nog på ett annat sätt idag och har blivit starkare som person", säger han. Foto: Linus Johansson

Det har varit en lång väg tillbaka för Christian Eriksson efter den allvarliga arbetsplatsolyckan i september förra året. "Jag tänker nog på ett annat sätt idag och har blivit starkare som person", säger han. Foto: Linus Johansson

Foto:

Innebandy2013-02-02 00:28


Det är en till synes vältränad och välmående 28-åring som tar emot oss hemma i det gula huset. Det går inte för en sekund tro att han för bara några månader sedan blev klämd av en rullande lastmaskin, där han genom ett smärre under klarade sig undan med en krossad fot, svåra sårskador på benen och en knäskål ur led.
Som sagt, det kunde ha gått värre.

"Han var helt väck"
Vi slår oss ner i vardagsrummet. En bit bort har Christians sambo Veronica fullt upp med vovven Tyson, som vill hoppa upp i soffan och med sonen Melvin, som vill ha mat. 
Det är inga stora saker. Inte jämfört med den känslostorm hon upplevde den där fredagen, när hon fick besked av Christians chef om vad som hade hänt:
- Jag fick bara information om att Christian var klämskadad och att det var två ambulanser på plats. När jag kom till akuten hade jag målat upp värsta mardrömsscenariot. Han var helt väck och hade båda benen gipsade. Jag trodde båda hade gått av. Läkarna lugnade mig efter ett tag och sa att det såg mycket bättre ut än vad de hade trott.

Tio ton kom emot
Christian Eriksson minns inte hela förloppet:
- Jag vet att jag arbetade och att min första tanke var att försöka stoppa lastmaskinen så att den inte rullade in i en carport. Jag minns ambulansen, sedan är det ett stort mörker...
Han berättar att det var tio ton som kom emot honom, att maskinen klämde honom och att han låg på mage.
- Jag hade en enorm tur att det var en slänt och att det var grus. Det gjorde att jag sjönk ner lite i marken. Annars vet jag inte vad som hade hänt.
Vad var din första tanke när du vaknade upp på sjukhuset?
- Familjen... jag ville träffa dem. Jag såg att benen var gipsade och då visste de inte vad det var för skador. En tanke som dök upp var att jag var förlamad.
Snabbt fick han lugnande besked.
Men på "stan" var ryktesspridningen i gång.
- Det var allt från en handskada till förlamning. Det var visst mycket snack, men det är väl så det är, säger Christian.
Historien om vad som hände har han berättat massor av gånger.
- Det är okey och visar att folk bryr sig och är engagerade.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!