Beskedet kommer strax efter att sista seriematchen är spelad. Efter tre säsonger som assisterande tränare, har han de två senaste verkat som huvudtränare. Den nyss avslutande säsongen var framgångsrik där VIBK radade upp vinster, men ändå tog de inte klivet upp. Laget slutade tvåa bakom KFUM Jönköping. 

Hur pass jobbigt var det att ni inte gick upp?

– Klart att det var surt. Inte minst eftersom vi hade så mycket marginal (16 poäng) till trean i serien. Samtidigt kommer ettan att bli väldigt tuff nästa säsong då många allsvenska lag åker ur. 

Så till ditt beslut. Varför väljer du att sluta?

– Huvudanledningen är att jag tycker att laget förtjänar en tränare som är dedikerad till hundra procent, som alltid kan vara där. Och för mig finns inget mellanting. Det känns inte rättvist när jag inte kan vara där fullt ut, det är därför jag landar i det här, säger "Öla" och berättar om svårigheten med att just få tiden att räcka till:

– Att vara tränare på den här nivån är i princip ett heltidsjobb. Att då kombinera det med att arbeta heltid på jobbet och att ha en bebis, nej... det är tufft. Jag kan säga att jag har fått gräva djupt i slutet och det var ganska jobbigt en period. Det är svårt att få ihop allting.

Men, samtidigt...

– Egentligen känns det skit att lämna. Jag känner mig inte riktigt färdig. På ett sätt är det ändå en lättnad nu när folk vet om det. Sportgruppen har vetat om det i ett par veckor. Jag är samtidigt stolt, inte minst med tanke på att fyra egna produkter debuterat i A-laget den här säsongen. Framtiden ser ljus ut. 

Åren som tränare har varit ömsom vin, ömsom vatten. Att han skulle bli tränare för fem år sedan var inte alls planerat. 

– Jag fick hoppa in när Jonas (Karlsson) lämnade sitt uppdrag. Tanken var egentligen att jag skulle spela den säsongen. Det gick ju riktigt bra då när vi gick upp i ettan. Sen hade vi några tuffa år när pandemin kom, både för klubben ekonomiskt och övrigt. Och när jag tog över som huvudtränare lämnade hela förstafemman, vilket såklart påverkade. Den här säsongen har det gått väldigt bra. 

Vem vill du se som din efterträdare?

– Det får sportgruppen uttala sig om och inget jag vill spekulera i. Men det är klart att jag gärna skulle vilja se en tränare med snarlikt innebandytänk. Jag tycker att vi har lyckats implementera en modern innebandy jämfört med hur det var de tio säsongerna innan det, då det var mer inriktat på kontringar. Jag ser också gärna att det blir en pådrivare, som samtidigt kan släppa över mycket ansvar till spelarna. De som spelar nu har högt innebandy IQ och mår bra av stor frihet på planen.

En annan tidigare VIBK-profil, Andreas "Dea" Brodin, har funnits med som assisterande tränare på bänken i de senaste matcherna.

– Han har varit borta från innebandyn ett par år och ville komma tillbaka och ta chansen att fräscha upp sin kunskaper. Om han blir aktuell för någon roll i föreningen i framtiden får framtiden utvisa. 

Vad ska du göra av din tid nu?

– Det blir fokus på familjen, sen kommer jag att vara största supportern till det här laget. Och det är ju så, jag har haft förmånen att få träna mitt favoritlag i flera år. Det är en ynnest. Tanken är också att jag ska komma tillbaka och vara verksam på något sätt i föreningen, men just nu är det svårt att få ihop det.