Sporten träffar tre representanter från Rimforsa IF en tidig kväll i mitten av juni utanför Hackelhallen i Rimforsa. Där var det tänkt att Rimforsa IF äntligen efter många års slit skulle få spela i division ett för första gången i höst.
– När vi avgjorde mot Finspång i förlängningen i våras kunde jag aldrig föreställa mig att vi skulle hamna i den här situationen, säger Tobias Lundh som är sammankallande för innebandysektionen i klubben.
Då syftar han på den karusell som drog igång när beskedet om serieindelningen till division ett kom den 9 maj. Enligt den skulle Rimforsa hamna i den södra serien med lag från Småland, Blekinge, Halland och Skåne.
– Vi hade hoppats och trott på en serieindelning med mer lokal prägel för oss med merparten av matcherna inom rimligt avstånd.
Om Rimforsa hade hamnat i den mellersta serien med de andra östgötalagen skulle de längsta bortaresorna gått till Västerås och Arboga. Det hade inneburit resor på runt 240 mil. I den södra serien rör det sig snarare om 640 mil.
I det läget försökte flera representanter för RIF ta kontakt med Svenska Innebandyförbundet.
– Vi har verkligen ansträngt oss för att kommunicera med förbundet och hitta lösningar och få förklaringar. Vi känner inte att vi fått det bemötande man förväntar sig och kunnat ha en dialog, säger Per-Arne Pettersson som är vice ordförande i RIF.
Hans tolkning av serieindelningen är att förbundet gjort om för att gå storstadslagen till mötes.
– Den bygger på att lagen i Stockholms- och Göteborgsregionerna får sina egna serier och så får andra delar av landet anpassa sig efter det. Konsekvensen blir att vi drog en riktig nitlott och hamnade i den södra serien istället för den mellersta bara för att Rimforsa råkar vara beläget ett par mil söder om Linköping.
Pettersson föreslog då en annan lösning, men fick inget gehör.
– Jag tyckte att man kunde vara lite flexibel och låta oss spela i den mellersta med 13 lag och låta den södra spelas med 11 lag, men det verkade inte vara intressant.
Till slut insåg man i Rimforsa att den enda utvägen kunde bli att avsäga sig platsen i division ett.
– Då fick vi istället blixtsnabb respons från förbundet. Vi fick ett formulär att fylla i där stora delar handlade om vilka bötesbelopp ett avhopp innebar. I grunden låg det på 25 000 kronor, men i och med att ett datum i slutet på maj passerats skulle det kosta 50 000 för oss. Därför gjorde vi en bilaga till formuläret för avsägelsen av platsen i division ett med en redogörelse över hur förbundet själva förhalat hela processen trots att vi hela tiden varit tydliga med att vi behövt besked snabbt, säger Tobias Lundh.
– Som läget är nu har vi i föreningen kommit överens om att inte betala några böter alls, säger Per-Arne Pettersson.
Anne-Louise Johansson lyfter fram ledord och värdegrunder som innebandyn och all idrott i Sverige ska jobba efter.
– Det lyder "Så många som möjligt, så länge som möjligt". Det rimmar väldigt illa med hur det slutade för oss, säger hon och fortsätter:
– Idrottande ska även vara hållbart både miljömässigt och sett till den enskilda människan. Hur ska våra spelare kunna ha en chans att kombinera sitt idrottande med jobb och familjeliv. På den här nivån finns det ingen som har innebandy som sin profession.
Tobias Lundh lyfter även fram sportsliga aspekter.
– Om en spelare väljer mellan att spela för oss eller ett av Linköpingslagen. Hur ska vi kunna konkurrera när förutsättningarna skiljer sig så mycket åt?
Han är också frågande till hur man från förbundets sida kan gå ut med en serieindelning som är fastställd från början.
– I många andra sporter är det praxis att komma med ett förslag till serieindelning som klubbarna får en chans att ge sin syn på. En sådan transparens hade underlättat mycket i vår situation.
Avhoppet från division ett skulle egentligen innebära att Rimforsa hade fått börja om i division fyra i höst.
– Där har i alla fall Östergötlands Innebandyförbund varit hjälpsamma. Vi får en plats i division tre istället och kan ha vårt U-lag i division fyra kommande säsong. Spelare och ledare är med på att vi inte har kunnat agera på något annat vis som helhet. Vi får bita ihop och börja om helt enkelt.