När Sporten når Green är han tillbaka i vardagen som lagerarbetare på ett distributionsföretag i norska Fredrikstad. Det var dit han sökte sig innan jul när nyheten briserade att Vimmerby IBK:s mångårige skyttekung skulle lämna laget.
Där och då spekulerades det kring att Greens sorti berodde på en schism mellan honom, andra spelare i laget och klubben.
– Jag kan på ett sätt förstå att folk såg det som att jag bara ville fly från allt. Men en flytt till Norge hade varit på tapeten länge och när jag fick ett bra erbjudande från Slevik var det något som jag ville göra, säger Green.
Med Slevik blev det succé. Laget tog hem seriesegern och övertygade i slutspelet. I lördags var det dags för final mot Tunet och den blev till ett minne för livet.
Även om det inte började så bra.
– Det blev en riktig chockstart. Vi släppte in två mål på tre minuter. Men vi bet ihop och kom ikapp till 2–2 innan första perioden var över. Sedan spelade vi jättebra i andra och gick fram till 4–2. Men i tredje släppte vi till 4–3 med knappt halva perioden kvar. På slutade hettade det till när Tunet tog ut målvakten och de hade ett par kanonlägen innan vi gjorde 5–3 med åtta sekunder kvar.
Hur var upplevelsen i finalen?
– Det går inte att jämföra med en SM-final, men det var ändå det största som jag har upplevt. Vi spelade i en ganska ny hall i Oslo och det var nästan fullsatt med 2 000 åskådare. Slevik hade flera busslaster med supporters på plats och de ordnade en häftig inramning.
Hur var guldfirandet?
– Vi hade bokat ett uteställe i Fredrikstad på lördagskvällen och där firade laget och fansen till sent in på natten. Många av spelarna har fortsatt fira i flera dagar, men jag nöjde mig med den kvällen.
Frågan är nu om Green tänker fortsätta spela i Norge nästa säsong.
– Jag har haft ett möte med sportchefen i klubben och vi har kommit fram till att det är upp till mig. Jag ska flytta hem till Vimmerby inom några veckor och landa lite så får vi se hur det blir.
Vid sidan av innebandyn har Green gått igenom en svår tid. Han har nu valt att öppna upp om sina problem med spelmissbruk.
– Att ha det med i bagaget har gjort att jag inte har kunnat leva ut äventyret i Norge till fullo. Det har inte varit så kul som jag hoppats och tänkte när det hela tiden funnits med i bakgrunden.
Hur länge har du haft problem med spelmissbruk?
– Det har pågått under flera år. Jag har tänkt tanken otroligt många gånger att jag måste sluta. Jag har försökt att trappa ner och det har gått i omgångar. Men alla som är beroende av det här vet att det går inte att bara spela lite lagom utan man måste sluta helt och hållet.
Nyckeln för Jonatan att sluta med spelandet var att han vände sig till Vimmerby kommuns beroendeenhet.
– Det är jätteviktigt att få det stödet. Jag var livrädd när jag skulle gå till dem för första gången och tvingas erkänna mitt misslyckande. Nu i efterhand så har jag ändå insett hur skönt det är att få dela med sig av sina problem, säger Green som beskriver erfarenheten som ett uppvaknande.
– Det är mycket som kommer ifatt mig nu. Jag känner att det är ett enormt svek mot både familjen, människor i min närhet och kompisar i laget.
Känner du dig fri från spelmissbruket nu?
– Jag är en bit på vägen, men det är en lång väg att vandra. Jag är väldigt bestämd över att jag inte vill hamna där igen. Hjälpen från kommunen är jätteviktig och jag kommer fortsätta ha möten med dem. Sedan är jag medveten om att det återstår mycket arbete med att bygga upp förtroendet hos personer som känner sig svikna.
Jonatan Green har under många år varit den dominerande spelaren i Vimmerby IBK.
Kommer du spela för moderklubben någon gång i framtiden?
– Jag skulle gärna göra vad jag kan för att läka den spricka som finns mellan mig och klubben. Men jag vet inte hur de tänker. Jag har ändå spenderat nästan hela mitt liv i idrottshallen så det är ingen kul situation.
Vad vet du om den närmaste framtiden?
– Att jag flyttar hem om ett par veckor och har jobb och lägenhet i Vimmerby. Jag är sugen på att spela lite fotboll i HM IS. Men hur det blir med innebandyn får jag se framåt hösten. Det finns viktigare saker än innebandy i livet just nu.