Craftstaden fick en smakstart och hade 3-0 efter fem minuter.
En mardrömsstart för VIBK. En smakstart för Craftstaden.
Så kan man sammanfatta de sex första minuterna i tisdagkvällens division 1-derby i Vimmerby idrottshall.
Gästerna gjorde mål på allt och hade en 3–0-ledning efter knappt sex minuter spelade. Känslan var att VIBK gick mot ännu en tung, tung förlust.
– Att det bara gått så lite tid gör att vi ändå vågar tro på det. Det är trots allt nästan 55 minuter kvar att spela i det läget. Det är inte roligt att ligga under med 3–0, så klart, menar VIBK-tränaren Michael Elmér.
Jonatan Green ville annat. Vimmerby IBK ville annat. De knappa 300 åskådarna i hallen ville annat.
Poängkungens reducering till 1–3 i den 14:e minuten gav laget hopp igen. Ett hopp som kunde ha släckts efter Craftstadens 1–4 direkt i den andra perioden...
– Craftstaden har verkligen momentum när de gör 1–4, säger Green.
Sedan började upphämtningen. Inom loppet av 13 sekunder hade VIBK gjort både 2–4 (Jonatan Green) och 3–4 (Kevin Rosén).
När hemmalaget fick straff i mitten på den andra perioden klev Green fram och var hur säker som helst när han fullbordade sitt hattrick. VIBK gick också ifrån till 6–4, innan bortalaget kom tillbaka med två snabba mål i slutet av perioden. 6–6 inför avgörandet och helt öppet, alltså.
Kevin Rosen var delaktig i VIBK:s upphämtning i andra perioden.
– Inför den tredje är känslan att det kan gå hur som helst, säger Jonatan Green, vars förstafemma hade en jobbig kväll defensivt dittills.
– Vi hade statistik på det efter två perioder, där vi kunde se att förstafemman varit inne på fem mål bakåt. Det visste de själva om och jag tycker att de går ut och spelar mycket mer gediget i den tredje, säger Michael Elmér.
Då knöt VIBK näven och körde över Craftstaden i den tredje perioden. En frejdig offensiv kom förbi gästernas försvar gång på gång. Samtidigt storspelade Patrik Karlsson i VIBK-målet. Han byttes för övrigt in direkt efter gästernas 0–3-mål i den första perioden, istället för Jesper Ahnfeldt som startade i mål.
VIBK säkrade definitivt segern när Elias Travtjenko tryckte in 10–6 med fyra minuter kvar att spela. Båda lagen hann med att göra varsitt mål till innan slutsignalen gick och slutresultatet skrevs till 11–7.
– Otroligt skönt... En grisig match som vi lyckas vinna. Visst, vi släpper in sju mål men det är en match som svänger. Det är klart att man hoppas att vår tunga start har varit en fråga om självförtroende. Det gäller även för min egen del. Min säsongsstart har varit knackig och varken jag eller laget har kommit upp i nivå och kanske kan den här matchen ge oss en boost, säger Green.
Att säsongens första seger betydde mycket för Vimmerby var tydligt. Bland annat utvisades just Jonatan Green i 2+10 minuter efter att VIBK gjort 11–6 i slutskedet av matchen, då han sprang fram till en bortaspelare och firade vilt.
– Stridens hetta... Jag springer och skriker i örat på en av deras spelare och det får jag ångra efteråt, men det går inte att få det ogjort. Det är det första derbyt på väldigt länge, så det blir mycket känslor. Det är otroligt skönt att få sista ordet i en sån här match, med mycket munhugg från båda håll, säger han.
Jonatan Green gjorde 3+3 när VIBK vann mot Craftstaden.
Hans tränare fyller i:
– Vi firar lite för vilt framför deras bänk och nuddar spelare från deras lag. Men det är som det är. I glädje och frustration så får man acceptera en del. Det blir en explosion av känslor.
Hur känns det att få ta säsongens första seger?
– Det är mer lättnad, även om man så klart är glad för att vi vinner matchen. Matchen är precis så som man kan tänka sig att en match mellan två lag som inte rosat marknaden ska vara. Man ser att självförtroendet inte sitter där. Sen när vi får lite ketchupeffekt på det så är vi där och har momentum. Det har även Craftstaden under vissa delar av matchen, säger Elmér, som valde att lyfta fram tredjefemman:
– Jag är mycket nöjd med den orangea femman som vi kallar den, tredjefemman alltså, med Kevin (Rosén), Friberg (Jonas) och Kevin (Hultman). Även "Kalle" (Karl Hjelmland) och John Pettersson gör det riktigt bra.