Det var i februari som Elias åkte på en hjärtmuskelinflammation.
Ni märker. Det är en mycket glad och också lättad 22-åring vi träffar.
Fattas bara annat. Han har alldeles nyss fått beskedet han längtat efter.
– Det känns verkligen jättebra nu, säger han och skrattar efter att läkarna gett honom klartecken till att börja träna igen.
Och det är inga begränsningar alls, utan fullt blås. Direkt.
Ett maxtest på ett arbets-EKG på Västerviks sjukhus gav precis det svar han önskat. Allting såg bra ut.
– De kollade hjärtrytm, återhämtning och att man går ner i puls som man ska. Nu förstår jag inte allt, haha, men det var inga rubbningar alls i kurvorna och nu är det bara att köra på.
En fyra månader ganska jobbig tid är över.
Här får ni en kort inblick till varför en av Vimmerbys bästa innebandyspelare tvingats vila från all träning under så lång tid.
Efter att ha varit sjuk i ett par veckor i januari spelade han match och kände sig inte helt okej efteråt. Efter sjukhusbesök konstaterades snabbt att allt inte stod rätt till. Prover och röntgen visade att Elias hade drabbats av hjärtmuskelinflammation.
Läkarens order var tydlig: Vila, vila, vila – och ingen träning överhuvudtaget.
Det har gjort susen.
– Jag har inte fått några bakslag alls under den här tiden. Att jag inte fått komma igång tidigare med träningsbiten beror på att läkarna vill vara på den säkra sidan.
Här är vi. Nu är promenadskorna utbytta mot träningsdojorna. Och det är inte direkt så att Elias har smugit igång lite lätt, nej, nej...
– Jag tränade både i måndags och i tisdags. Jag har gått ut ganska hårt, haha.
Hur känns det i kroppen?
– Ja, du. Jag har fruktansvärt ont i kroppen. Det är allting, vader, baksidor, lår, rygg. Det smärtar överallt, utom i huvudet. Sen är det såklart ovant att komma igång igen. Allting med klubba och boll känns ändå helt okej, däremot hänger inte benen med. Det är som att jag har tappat kontrollen att styra kroppen dit jag vill. Jo..., jag har en resa framför mig.
Elias Trawtschenko firar ett mål med Elliot Kronstrand och Adrian Brorsson.
Han berättar att det inte finns kvar vare sig någon oro eller något som gnager i bakhuvudet över vad som hände honom i början av året, då tillvaron förändrades så snabbt.
– Jag tänker inte på det, utan läkaren har sagt att jag inte ska få några men. Det är nog mest personerna som jag har nära omkring mig som tänker mera och som säkert kommer ha lite mer koll.
För Elias själv är nu det mesta i tillvaron sig likt igen.
En tillvaro där fritiden ägnas åt massor av träning. Måhända uppskattar han det ännu mer nu efter vad som hände honom i början av det här året.
Som han själv säger:
– Jag har nog aldrig varit lyckligare.