Teo Persson under en träning i veckan. På fredag väntar seriepremiär mot Ingelstad på bortaplan.
Inför varje säsong har Teo en "förhandling" med sambon Elina. Och någonstans på vägen enas de.
– Hon vet vad VIBK betyder för mig och hur roligt jag tycker det är att vara med kring laget och hänga med grabbarna.
När vi träffas, på ett fik i stan (var annars?) är det bara två dagar kvar till Vimmerbys seriepremiär borta mot Ingelstad.
Teo Persson vet vad som väntar. Han kan rutinerna vid det här laget. Hans engagemang som typ allt-i-allo och multifixare börjar snudda tio år nu. Hans uppdrag handlar om allt från att fixa spelarnas klubbor och boka bussar, till att fylla på vattenflaskor och massa annat ditt och datt.
På frågan om det är lika roligt idag eller till och med roligare kommer svaret snabbt, utan betänketid:
– Ärligt talat är det inte direkt så att jag skrattar ihjäl mig när jag gör mina uppgifter, det finns saker som är roligare här i livet. Det är inte heller det som gör att jag fortsätter år för år. Utan som jag sa tidigare, det är framför allt umgänget och tugget med killarna i laget som ger mig mest – och såklart även nerven och tävlingsmomentet kring matcherna.
Som så många andra ledare har även Teo en bakgrund som spelare. Men den karriären avbröts tidigt i samband med att han flyttade till Varberg för att plugga. När han väl kom tillbaka till hemstaden ville han inte fånga bollar längre, utan istället hjälpa laget som materialare och ledare.
– Det var nog ingen som hörde av sig till mig, utan det var jag själv som frågade om de ville ha hjälp. Det ger så mycket tillbaka att känna att man är en del i ett lag och med i ett sammanhang.
Att han slutade spela har inget att göra med att Teo sedan 12-års åldern har haft problem med ett öga. Ett öga som sedan något år tillbaka är bortopererat – till hans stora glädje.
– Det var nog det bästa jag någonsin har gjort. Jag har haft en tumör bakom mitt vänstra öga, en godartad tumör, och den satt fast i ögonmuskulaturen. Det gick inte att få ordning på det, så till slut kom läkaren och jag överens om att ta bort ögat. Det var i december 2022.
Teo Persson tystnar för en stund och säger sedan att han numera inte känner någon smärta överhuvudtaget.
– Det är egentligen otroligt. Bara någon dag efter operationen så behövde jag inte ta panodil. Förr hade jag mycket mer besvär och allt har gått problemfritt. Det är jag så glad för.
Många uppfattar inte ens att han numera bara har ett öga.
– Jag träffar ju många människor, inte minst i jobbet som elevassistent, och det finns elever som inte har tänkt på att jag har ett öga. Innan operationen stack jag ut mer och folk såg att jag kanske inte såg ut som alla andra.
Var det här något som hämmade dig på något sätt?
– Nej, det kan jag inte säga direkt. Visst kunde det vara lite tufft i tonåren, men jag hade ju mina polare och hade min trygghet där. Att ta bort ögat var ett mycket bra beslut, säger Teo och skiner upp med hela ansiktet.
Oavsett vilket är den egna spelarkarriären ett avslutat kapitel.
Jonatan Green är en av Teo Perssons bästa vänner i laget.
Spela innebandy får andra göra, bland andra polaren och nyutnämnde kaptenen Jonatan Green.
De har en speciell relation till varandra.
– Innan vi träffade våra flickvänner kan man säga att "Jonte" i princip var min sambo, haha. Han var hemma hos mig tills det var dags att åka hem och sova.
På tal om fixstjärnan Jonatan Green tillbringar de fortfarande mycket tid tillsammans och samåker till och från träningarna. I vänskaplig ton säger Teo som i förbigående att han ständigt får vänta på snacksalige Green.
– Det är likadant jämt. Jag hade varit miljonär vid det här laget om jag fått en krona för varje minut jag fått vänta på honom efter träningarna under alla år. Green är alltid sist.
Förresten, vad tycker du om honom i kaptensrollen?
– Bara bra. Frågar du folk i allmänhet om Vimmerby IBK så kommer nästan alltid hans namn upp. Många förknippar herrlaget med honom och på så sätt är det naturligt att han nu är kapten. Dessutom är han en av våra bästa spelare och definitivt den som är den bäste poängmakaren. Jag tror att han kommer att utvecklas och växa ytterligare som spelare när han nu fått kaptensansvaret.
Vem är lagets störste vinnarskalle?
– Eh, får nog säga Elliot Kronstrand.
Vem sprider mest glädje i laget?
– "JP" (John Pettersson). Han vet nog inte själv hur rolig han faktiskt är. Man kan verkligen gapflabba åt honom.
Vem har svårast att hantera en förlust?
– "Travve" (Elias Travtjenko). Han är svår att få kontakt med efter en förlust.
Teo Persson, Vimmerby IBK.
Intervjun börjar närma sig sitt slut, tvärtom med säsongen då. I sitt hjärta har Teo en stark tro på klubben inför vad som komma skall. Mycket tyder på att VIBK kommer vara ett topplag även den här säsongen.
22 omgångar väntar, med start på fredagen. Ingelstad är ett lag som Vimmerby med en normal prestation ska besegra, trots det relativt svårspelade underlaget i den speciella hallen.
Det vore förmätet att säga att VIBK kan räkna in en seger på förhand, favoriter är de trots allt.
Räkna däremot med "same procedure as last year" efter den klassiska sketchen "Grevinnan och Betjänten" vad gäller kortspel på väg ner till Ingelstad. Teo Persson är given i kortgänget som alltid lirar "Chicago" i bussen på väg till bortamatcherna.
Hur det går för just honom förtäljer inte historien. Vad vi vet är att han trivs som attan i umgänget med VIBK-spelarna och att han betyder mycket för laget med sitt sätt att vara.
Att han sen ibland inte alltid tycker att det är svinkul att fylla på en massa vattenflaskor till matcherna är en annan sak.