Förra våren skrev Sandra Elmér från Södra Vi på ett 1+1-årskontrakt med Westerviks IBK.
Det blev snabbt en stor nyhet i Innebandysverige.
– Ett modigt och unikt val. Vad jag vet finns det ingen kvinnlig huvudtränare bland herrlagen på lägre nivå, sa innebandyförbundets generalsekreterare Göran Harnesk till vår tidning.
Med Sandra Elmér som tränare nådde WIBK en sjätteplats i division tre.
– En okej placering. Men vi borde ha hamnat högre upp i tabellen. Vi hade otur i många av matcherna, säger Elmér.
Efter lite betänketid väljer hon nu att bryta kontraktet med Westervik.
– Jag har vägt fördelar och nackdelar mot varandra. Tyvärr väger nackdelarna över. Jag har varken energin eller kraften som krävs för att köra en säsong till, säger Sandra Elmér.
Vad beror det på?
– En förklaring är tidsaspekten. Det tar väldigt mycket tid att vara tränare, speciellt när man pendlar till träningar och matcher. Sedan har gensvaret från spelarna varierat. En del vill något med sin innebandy och är väldigt seriösa. Men andra har inte haft det rätta engagemanget. Det smittar av sig på både ledare och övriga spelare.
Utan att gå in på några konkreta exempel säger Sandra Elmér att träningsnärvaron inte har varit den bästa.
– Attityden till träning behöver bli bättre. Jag hoppas att klubben satsar på de som vill träna och har den rätta viljan. Det finns potential i laget.
Sandra Elmér poängterar att hon tar med sig många positiva minnen från tiden som tränare för WIBK:s herrlag.
– Det har varit ett krävande men roligt år. Jag är jättetacksam gentemot föreningen att jag fick det här förtroendet.
Kan det bli aktuellt med något nytt tränaruppdrag framöver?
– Nja, inte som det känns i nuläget. Vi ska genomföra en stor omorganisation på jobbet och jag vill ägna mer tid tillsammans med min familj. Men man ska aldrig säga aldrig.