Vi har väntat. Spelare, ledare, klubben – och hela Vimmerby har väntat.
Nu var vi äntligen där.
Efter månader av förberedelse och med tilltagande hajp ju närmare vi kommit Dagen D, så var det dags.
Köerna utanför arenan ringlade långa innan matchstart och stämningen var elektrisk på läktarplats med två klackar som gav precis allt de hade för att stötta sitt lag.
Det här var något annat än division ett. Allt kändes ett snäpp upp, precis som det ska och borde vara – förutom för stackars Anton Carlsson då. Redan efter någon minut tvingades han kliva av. Något hände med hans tidigare skadade axel. Tack och hej till den premiären för en av Vimmerbys absoluta nyckelspelare. Hur länge han blir borta vet vi inte i skrivande stund, inte heller hur illa skadad han är.
Att det här var Vimmerbys största match någonsin märktes också på den stora mediebevakningen och det upphaussade intresset från alla håll och kanter. Själv pratade jag en del med Sportbladets Marcus Leifby, som vi kan kalla Sveriges "livekung". För honom var det en självklarhet att åka till just den här matchen, som den smålänning han är.
"Det är helt orättvist. Vimmerby är bättre", sa han efter två perioder.
Det var bara att hålla med.
Med utgångspunkt från de tankarna kan vi kanske ändå konstatera att någon sorts av rättvisa skipades till slut.
För det blev ju så att Vimmerby vann efter ett sjuhelsickes drama över tre akter, en övertid och en straffläggning som tog andan ur folk.
Det här vara bara inte en premiär. Det var den perfekta premiären sett med VH-ögon.
Derbyvinst mot rivalen, historisk match, knökfullt med åskådare, dramat – och matchhjälten Jakob Karlsson som grädde på moset.
Jag som mer eller mindre räknade ut kaptenen när han skrinnade ut för att ta Vimmerbys fjärde straff.
"Va, ska han ta en straff...", utbrast jag till kollegan.
Kaptenen och kulturbäraren inte bara ledde sina styrkor, han till och med satte in den avgörande stöten med en straff som...ja, jag vet inte vad? Han bara dyngande in pucken i krysset. Själv sa han efteråt att han var chockad över chansen att få slå en straff.
Är det så här Allsvenskan ska vara kan vi bara gratulera till alla hockeyälskare som håller VH varmt om hjärtat.
Herrejösses, vilken match vi fick se.