• ANFALLSSPELET. Vad hände? Ja, vad hände Vimmerby? Hur lyckades ni bjuda på det här anfallsspelet mot seriens bästa lag i just den grenen? Det är nästan svårt att greppa att VH skulle vara bättre än denna gigant i offensiv zon. För det var precis så det var. Björklöven hade svårt att hänga med i svängarna när VH-spelarna snurrade runt med ständiga positionsbyten och en imponerande rörelse i laget. Det här spelet har VH inte varit i närheten av tidigare enligt mig, där de hade många långa etablerade anfall i offensiv zon.
• KÄMPAGLÖDEN. Vimmerby var helt respektlöst när de tog sig an Björklöven i Visionite Arena och bjöd upp till kamp över hela isen, i alla zoner. Man fajtades rejält i varenda duell och närkamp. Man vek inte en tum och visade serieledarna att det minsann inte bara var att plocka tre enkla poäng mot bottenlaget från Småland, tvärtom. VH-spelarna fattade kloka beslut, värderade rätt och gjorde allt som oftast rätt saker på isen. Det lönade sig.
• BORTASPÖKET. Det har varit jobbigt, det har varit tungt. Spelet på bortais har inte varit tillräckligt bra och segerkolumnen har ekat tom. Fram tills nu, mot Björklöven. Nu är sviten äntligen bruten och VH kan pusta ut. De behöver inte tänka på det där länge, om det nu varit en belastning vill säga. Vi har sett tendenser den senaste tiden att Vimmerby mycket snart skulle ta den där efterlängtade premiärvinsten på bortais, men att det skulle komma mot Björklöven, i Umeå, nä...det är inget annat än en stor, stor skräll. Till på köpet var det också helt rättvist. Vimmerby var bättre än Löven. Och behöver inte be om ursäkt för att de roffade åt sig två poäng.
• SLUTFORCERINGEN. Vimmerby var på väg mot ännu en hedersam förlust. Underläge med 5–2 och mindre än åtta minuter kvar att spela. Inget talade för att VH skulle lyckas mobilisera kraft, hitta energi och få till en forcering som skulle räcka till poäng och seger, mot detta starka lag. Ingenting. Så kom Diacos reducering, så kom en ny reducering av Eriksson och så kom kvitteringen av Karlsson. Vimmerby vägrade ge upp, utan fortsatte att mala på och tro. Avslutningen var också av bästa märke då Hassel avgjorde i förlängningen. Briljant framspelad av Diaco för övrigt.
• PLOCKA MÅLVAKTEN. Jag har alltid gillat när tränarna väljer att plocka ut målvakten i kritiska lägen och underläge i slutskedet av matcher i jakten på poäng. Det finns liksom ingenting att förlora. Nä, just det. Vimmerby har också visat att chanstagningarna kan ge effekt. Som mot Björklöven, där Jakob Karlsson styrde in 5–5, 16 sekunder före slutet i sex mot fyra. Som mot Karlskoga då Jesper Broeng hittade rätt, 26 sekunder före slutsignalen och utjämnade till 3–3. Samma sak när Eddie Levin prickade in 2–2 mot Kalmar i slutet med en spelare mer på isen. Satsningarna har gett flera sköna poäng. Bra jobbat VH och bra jobbat ledartrojkan med "Piva" Johansson, Björn Tholander Olsson och Anton Carlsson.