Björn Tholander Olsson kramar om tränarkollegan Anton Carlsson efter slutsignalen.
Och vem hade kunnat tro när vi inledde den här säsongen att en 50-årig skåning boendes i Valdemarsvik skulle bli tränaren som säkrade det allsvenska kontraktet för Vimmerby Hockey?
För ni vet hur det var.
Efter en tids sämre resultat fick Peter "Piva" Johansson sparken ett par veckor in i januari månad. Vem skulle sportchef Pelle Johansson kalla in som tränare?
Svaret var ingen. Istället gav han förtroendet till den assisterande tränaren Björn Tholander Olsson och skadade nyckelspelaren Anton Carlsson.
Tvivlarna var många, men tillsammans har de nu stått för en bedrift som det bara är att lyfta på hatten för.
Såklart var det en stolt och rörd tränare Vimmerby Tidning fick en pratstund med efter den historiska matchen.
– Jag är så sjukt stolt över det här laget och hur alla har hanterat det här tillsammans. Det finns liksom ingen hierarki i det här gänget. Här gör vi det ihop, och det är alltifrån ledare till materialare till spelare. Det är det som i slutändan ger utslag efter sju matcher.
Det var en häftig match vi fick skåda i VBO Arena där Tingsryd var det första laget som fick in en puck i mål, i den andra perioden. Men sen kom VH igång, kvitterade matchen och i tredje perioden var det total urladdning, vilket resulterade i en vinst med 4–1.
– Jag vet inte hur jag ska samla ihop alla intryck. Det kommer väl komma i efterhand.
Ett exempel på vilket hjärta som finns i det här laget är ettrige och envise backen William Alftberg, som dessvärre fick kasta in handduken i den tredje perioden.
– Hans hjärta slog så hårt att han inte kunde spela. Det var ju fasen utanför halsgropen, han kunde knappt andas. Han var bara helt färdig. Han är inte en sån som kastar in handduken i första taget, och det här visar hur jäkla hårt han tog ut sig.
Björn passar också på att visa respekt för Tingsryd, som åker ur Hockeyallsvenskan efter tio år.
– Jag blir lite tagen av sånt här. Jag var med i Mjölby när vi kvalade mot Alvesta om en plats i "Ettan" och förlorade med 3–2 i en avgörande match. Så jag vet hur det känns på andra sidan. Det är brutalt.
Vad säger du om din och Antons resa den här säsongen? Vi skrev bland annat artiklar där vi undrade om ni skulle klara uppdraget, och nu när vi står här med facit i hand ser vi vilken effekt ni fått på det här laget. Hur känns det?
– Jag är ganska prestigelös i det. Jag bryr mig inte så mycket om det. Jag är 50 år och har fått göra mycket grejer i livet. Jag vill bara att de här killarna ska få lyckas. Jag har sagt flera gånger under resans gång att de är så jävla värda det här.
En enorm hyllning passar han samtidigt på att ge till sin tränarkollega Anton Carlsson.
– Antons situation har varit väldigt speciellt, men har gjort ett urstarkt jobbat med att scouta och lägga upp planer. Sen har de sina 45 olika varianter i powerplay också, där jag inte lägger mig i. Det går inte. Anton har gjort ett fantastiskt jobb och han ska vara skitstolt över det han har gjort. Han har en lysande tränarkarriär efter sin spelarkarriär. Men jag tror han vill spela ett tag till.
När övriga ledare och spelare befann sig på isen direkt efter slutsignalen saknades Björn Tholander Olsson, som stod upptagen i en tv-intervju.
Men sen fick han själv gå ut på isen, pumpa med knyten näve mot de fullsatta läktarna och ta emot ett enormt jubel från VH-supportrarna.
Hur kändes det ögonblicket?
– Man tror ju knappt att det är sant. Att få hjälpa till, vara en del av det här och se glädjen hos alla som kommer få se allsvensk hockey i Vimmerby även nästa säsong. Nu har föreningen en bra grund att bygga vidare på, även om år två också kan vara jäkligt tufft.
Om det blir en fortsättning i klubben för Tholander Olsson står skrivet i stjärnorna.
– Jag har ingen aning om vad som sker. Det är helt tomt. Men jag har fattat stort tycke för laget, hela föreningen, hela stan och alla som brinner för det här. Jag gillar Vimmerby och är gärna kvar här, men det är inte mitt beslut. Vi har inte haft någon dialog om det än.
Nu väntar lite firande för er. Hur bra är du på fest?
– Haha, jag är inte bra på det. Framförallt är jag jäkligt dålig på att dansa. Men jag har familjen här som kom ner och kollade på matchen. De stannar kvar här, så det blir nog lugnt och fint. Jag vaknade med feber i morse och mådde skit. Jag slängde i mig en jäkla massa Alvedon, så jag kanske inte ska gå på de starka grejerna.