Varningssignalerna hade lyst rött, rött, rött under lång tid.
Till slut gick det inte längre. Söndagen 18 april ställdes Christoffer Törngren och alla andra med kopplingar till HV71 inför fullbordat faktum. Förlusten mot Brynäs innebar att klubben åkte ur SHL med buller och bång.
Det fanns ingen återvändo.
– Jag känner skam faktiskt. Visst, nu har det landat litegrann, men jag känner mig fortfarande nere, säger Törngren om känslan som finns inombords efter den jobbiga degraderingen från högsta serien.
26-åringen med Vimmerby Hockey som moderklubb, har utöver en ettårig sejour i Färjestad, varit HV71 trogen sedan han anlände som junior säsongen 2013/2014. Känslorna är starka för föreningen vid Vätterns strand.
– Det är klart att jag känner mycket för HV. Jag har spelat i klubben i många år nu.
Hur det blir till hösten står skrivet i stjärnorna.
– Jag har en dialog med HV. Det är helt klart ett alternativ. Samtidigt har ett par klubbar från SHL hört av sig till min agent. Just nu vet jag inte hur det blir. Och det kan ta en vecka, två veckor eller en månad innan det blir klart var jag ska spela nästa säsong.
Det märks att den snabbskrinnande forwarden helst av allt vill lägga den blytunga säsongen bakom sig så snabbt som möjligt. Att sudda ut den från minnet – och istället se framåt. Ett par gånger under vårt samtal återkommer han till att det gäller att gå vidare.
Trots det tar vi en återblick till det som varit.
Hur upplever du säsongen i stort med lite distans?
– Det var tungt hela tiden. Vi fick aldrig en period där det funkade fullt ut. Vi låg i bottenskiktet hela säsongen och det är klart att det påverkade mentalt. Jag tror faktiskt att mycket har suttit i huvudet.
Finns det några specifika saker att peka på varför det gick så knackigt?
– Nja...det känns som att vi försökte med allt. Vi hade massor av möten och hade också vissa aktiviteter med laget för att stärka gruppen, men det har inte fungerat. Det stämde helt enkelt inte på isen, trots att vi i princip hade samma lag som förra säsongen. Vi fick annars allt som vi behövde från klubben.
För Christoffer har det inte bara varit en tuff säsong på isen, utan även utanför.
– Det har varit många tuffa smällar. Först fick jag corona och sen ett par veckor senare körtelfeber. Jag var sängliggande i en månad innan jag kom tillbaka i spel i februari. Sen tog det ett tag innan jag hittade formen, men nu är jag fullt återställd.
Han berättar vidare att han mestadels stannat hemma i bostaden i Jönköping efter det bittra uttåget från SHL.
– Ja, jag har inte velat gå ut i onödan förutom när jag har varit och handlat. Det har varit mycket frågor förstås och det är många som bryr sig om HV.
För några dagar sedan framkom att 15 spelare lämnar HV71 på ett bräde, precis som tränartrojkan.
Vips så är spelarkollegor och kompisar som du har en nära relation med borta ur bilden. Hur upplever du det?
– Det brukar alltid varit ganska stor rotation, men att så här många försvinner på samma gång har jag aldrig varit med om tidigare. Det är en speciell känsla när laget splittras på det här viset. Men det är ju så att alla kontrakt upphörde att gälla efter det stod klart att vi åkte ur. Samma sak gäller för mig. Jag hade egentligen ett gällande kontrakt över nästa säsong.
Christoffer nämner ordet revanschlusta ett par gånger. Det är en stark drivkraft just nu, mitt i allt det tråkiga och jobbiga.
– Helst av allt skulle jag vilja spela igen så snabbt som möjligt. Och jag hoppas att det kan bli en normal säsong nästa gång. Att vi får spela inför publik igen. Det är något som jag verkligen har saknat. Det är halva grejen och i HV har vi fantastiska fans. Jag tycker att det ändå har börjat bra och klubben har fått in en rutinerad tränare (Tommy Samuelsson, enligt uppgifter).
Om Christoffer Törngren kommer att spela under hans ledning återstår alltså att se. För honom väntar i vilket fall som helst en ny spännande utmaning, antingen med spel i Hockeyallsvenskan med HV eller i någon helt ny klubb.
De närmaste dagarna får han fundera vidare "hemma" i Frödinge.
– Jag åker hem och ska träffa familjen. Det blir skönt och kommer ge mig ny energi. Sedan är det bara att börja träna hårt igen.