Sporten har träffat den nyblivne VH-tränaren för en längre intervju.
Husvisningen är klar.
Hur det går med det vet vi inte. Om det blir husköp eller inte.
Det är i alla fall klappat och klart hockeymässigt. I onsdags blev det nämligen officiellt att 31-åringen och hemmasonen Eric Karlsson blir ny huvudtränare i Vimmerby Hockey.
Att det väcker starka känslor hos honom att ta sig an det uppdraget kan man förstå.
– Det är stort, säger han och tar en kort paus för att känna in hur det faktiskt är.
Att det betyder mycket för honom är uppenbart och förstärks när han tar till orda igen:
– Det är nästan som en dröm som går i uppfyllelse. Jag är stolt och tacksam att få den här chansen.
Vi träffas på ett fik på torget i Vimmerby. Han med en Cola Zero och jag med den åttonde koppen kaffe för dagen. Tre-fyra koppar för mycket egentligen, men det struntar vi i nu. Mer intressant är att vad det var som lockade honom till klubben som en gång i tiden fostrade honom.
– Jag har alltid känt att jag någon gång vill tillbaka hit och bli tränare. Det är min moderklubb och det är något väldigt speciellt. Man känner så många människor här och man får komma hem till sina nära och kära. Nu kände jag att det var bra läge. Och det var faktiskt jag som tog kontakt med Pelle (Johansson, sportchef) och det i ett ganska tidigt skede. Man kan säga att jag anmälde mitt intresse, sen har vi hållit kontakten. Sen gick det ganska snabbt att komma överens efter att säsongen var över, men oj vad nervös jag var i den sista och avgörande matchen mot Tingsryd, säger han och skrattar till.
Vad sa dina föräldrar när du berättade att du skulle komma hem och bli tränare?
– Det var känslosamt, inte minst för min pappa (Patrik) som är så hockeyintresserad. Min dotter Vera ringde till honom på FaceTime och berättade det och då kom det en tår.
Det har gått sju-åtta år sedan han lämnade staden och VH för att testa vingarna på andra platser. Fem år tillbringades i Karlskrona och de senaste två i Västerås. Därifrån har han fått med sig många värdefulla erfarenheter, på gott och ont, som han nu tar med sig in i sitt nya uppdrag i Vimmerby.
Och ni vet ju hur det kan vara. Det är inte alltid det allra enklaste att vara i ledande roll i staden man växte upp. Allra helst inte i en klubb som så många bryr sig så hårt om och så många engagerar sig i.
Eric Karlsson berättar att de stundtals tuffa åren i Karlskrona varit väldigt viktiga för honom. Erfarenheterna därifrån gjorde att han kunde hantera den stora pressen i Västerås.
Tror du att du kommer att ha extra tryck på dig som tränare bara för att du kommer härifrån?
– En bra och svår fråga. Jag har nog inte funderat så mycket på det innan, men det kan säkert vara så att man lättare får kritik.
Å andra sidan är Eric Karlsson vid det här laget van att hantera press både externt och internt. Karlskrona och Västerås är två städer med stark hockeykultur och där resultatkraven ibland är därefter.
– Åren i Karlskrona var väldigt viktiga och nyttiga för mig, inte minst ur den aspekten. Jag tror att jag hade haft mycket svårare att hantera kraven som finns i Västerås om jag inte fått uppleva motgångarna i Karlskrona under en period. Det lärde jag mig mycket av. Det var inte helt lätt alla gånger när vi förlorade många matcher på raken i Västerås den här säsongen, men jag känner ändå någonstans att jag klarade av det på ett bra sätt.
Till sin hjälp hade han, utöver sin egen trygghet i sin roll, även en mental tränare som han jobbat tillsammans med i flera år. Eric berättar också att han pratade med andra tränare och även att han vände sig mycket till sin ledarstab.
Nu lägger vi Karlskrona och Västerås till handlingarna och riktar fokus på Vimmerby.
Eric Karlsson under matchen mellan AIK och Västerås den 18 februari 2025 i Stockholm.
Vad är den stora skillnaden på den Eric Karlsson som lämnade hemstaden för x antal år sedan och idag?
– Ja..., det har hänt mycket förstås, både på och utanför isen. Jag har väl alltid haft en tydlig bild av vad jag vill. Några upplevde mig säkert som framfusig när jag var här senast, men jag står för vad jag tycker. I mitt tränarskap är det otroligt viktigt för mig med relationer, med kommunikation och att vara tydlig. Det ska inte finnas några tveksamheter kring vad jag vill och vad jag står för. Jag vill vara en tränare som inspirerar, är nyfiken, ödmjuk och samtidigt driver på. Jag känner också att jag är mycket tryggare i mig själv idag och att jag orkar vara nitisk och vara kravställande med det jag vill få ut av spelarna och på isen.
Eric säger vidare att det finns en speciell känsla och kultur i Vimmerby Hockey. Att det finns en klubbkänsla, som inte alltid är så lätt att hitta i andra klubbar och som man inte alls kan ta för given.
– När jag reflekterar över varför det har gått så bra, och varför man nått såna framgångar för att vara en sån pass liten klubb med begränsade resurser, är klubbkänslan en av de allra viktigaste faktorerna. Det är många spelare utifrån som trivs jäkligt bra i VH och där är kärnan av egna produkter drivande.
Under tiden vi pratar dyker det upp ett och annat känt ansikte som hälsar glatt. En av dem är ordföranden Anita Westerback. Hon kommer fram och ger Eric en stor kram och säger:
– Så himla kul att du är tillbaka.
Eric spricker upp i ett leende och nog känner han sig välkommen i sin nygamla miljö.
Eric Karlsson kommer vara delaktig i truppbygget tillsammans med sportchefen Pelle Johansson.
Nu ska han göra allt vad han kan för att Vimmerby Hockey ska ta nästa steg. Att det blir en stor utmaning är nog alla införstådda med. Mycket tyder på att VH precis som under den allsvenska debutsäsongen kommer att ha en budget att röra sig med som inte är i närheten av de flesta andra klubbar, om ens någon. Det är inte direkt så att han och sportchefen Pelle Johansson har möjlighet att välja och vraka och peka "honom ska vi ha" när de är på spelarjakt.
– Nä, inte direkt. Vi måste vara smarta och hitta rätt.
För det är ju så. Trots att Eric Karlsson officiellt ännu inte börjat sitt uppdrag är han i full gång med att jobba med lagbygget. Pelle Johansson och han har tät kontakt och dialog.
Kontraktet är förresten på två plus ett år. Och minst två år var ett krav från Eric och också ömsesidigt från klubbens sida.
– Alla tjatar om processen framåt och hur viktig den är – och jo, det ligger mycket i det. Det krävs tid.
Eric vet allt det där vid det här laget. Det är i sammanhanget lätt att glömma att han har varit hockeytränare i drygt ett decennium (!), trots att han bara är 31 år.
– Jag har alltid fått höra att jag varit så ung, men jag har ändå varit med ganska länge nu.
Ledarstaben. Hur vill du att den ska se ut?
– Hockeyn har i flera år gått mot att man är tre tränare med olika arbetsområden, men vi kommer att vara två. För mig är det viktigt att inte ha en ja-sägare som jag jobbar tillsammans med, utan att vi kompletterar varandra på ett bra sätt. Jag är långt ifrån bäst på allting och kommer också ta en massa felbeslut i Vimmerby – och som man förhoppningsvis lär sig av.
Han tystnar för en sekund och säger sedan att han har en tränare han gärna jobbar ihop med i VH. Något namn droppar han däremot inte. Inte mer än att han trivs väldigt bra ihop med den här personen.
Spelmässigt. Hur vill du ha det?
– Tittar man till vad som gjort lag som Kalmar, Karlskoga och Mora framgångsrika, finns ett par gemensamma faktorer. De sätter bra och hög press, de vänder på spelet snabbt och är rörliga. Det är den hockey jag också vill spela.
Om man sedan utifrån den spelidén lyckas rekrytera den typen av spelare är en annan sak. Det är en utmaning i sig sett till ekonomiska muskler och annat som spelar in. I vilket fall är det ambitionen.
Eric Karlsson på tränarbänken i "Tigerkulan", då som tränare för Karlskrona HK.
Kommer du att försöka ta med dig spelare från Västerås?
– Det är klart att jag har spelare som jag trivts med och som förhoppningsvis trivts med mig. Jag kan absolut se spelare från Västerås i Vimmerby.
Han är som alla andra högst medveten om att det inte blir alldeles enkelt att ersätta nyckelspelare som Eddie Levin, George Diaco, Hampus Eriksson, Elias Lindgren och kanske också några fler ur förra årets trupp.
– Det är klart att vi har brandskattats av flera bra spelare. Vi måste vara ödmjuka, men samtidigt ska vi göra vad vi kan för att hitta en ny Diaco eller Levin. Det blir inte lätt, men de finns därute förhoppningsvis. Det finns också mycket bra att bygga vidare på sedan innan. Jag vill gärna vara med och bygga vidare på den magiska resa som föreningen gjort och att klubben ska lyckas etablera sig på allsvensk nivå.
Nu är intervjun över. Solen skiner och colan och kaffet är urdrucket sedan länge.
Det är dags att ta helg, men för Eric har det nya spännande hockeyuppdraget bara börjat. Eller förresten, det har ju inte det – än.