Glatt i båset. Det har blivit ganska många såna jubelscener sedan VH-fostrade Eric Karlsson tog över i Västerås för drygt sex veckor sedan.
Italiensk köttfärslimpa, pasta eller någon fiskrätt?
Det är vad som står på menyn den här dagen. Det är bara att ta för sig av buffén som bjuds.
Både jag och Eric väljer den där kryddiga köttfärslimpan. Och jo. Det är ett bra val.
Ett bra val verkar också 31-åringen från Vimmerby tagit när han och familjen valde att lämna Blekinge och huset i Rödeby för att istället sätta bo betydligt längre upp i landet, i Västmanland och Västerås.
Som hockeytränare är det en del av spelet eller vardagen om vi kan kalla det. Att av olika skäl ibland få röra på sig, flytta till en annan ort, till en annan miljö där ett nytt jobb och nytt uppdrag väntar.
Med allt vad det nu innebär.
– Jag är så tacksam mot min fru Jenny. Det var inte en självklarhet att behöva lämna tryggheten och allt man byggt upp i många år för att flytta till något helt annat, till något okänt. Hon är ju från Blekinge och det var ett ganska tufft beslut, säger Eric och man märker tydligt hur rörd han blir när han tänker på familjen och till viss del uppoffringen som hans hustru gjort för att han ska kunna bygga vidare på sin karriär.
Tillsammans bor de i en lägenhet med sin 2,5 år gamla dotter Vera i Barkarö, någon mil utanför Västerås.
Här trivs de alldeles förträffligt.
– Det var ett självklart val för oss att bosätta oss en bit utanför Västerås. Ingen av oss är några storstadsmänniskor. Här har vi förskola och allt vi behöver på nära håll.
Till Västerås IK värvades han som J20-tränare.
Det är han inte längre, som ni säkert vet.
Sedan drygt sex veckor tillbaka är det han som står längst fram, han som sätter riktlinjerna, han som driver på – i A-laget.
Klart att mötet mot Vimmerby väckte känslor för Eric Karlsson.
Vi ska inte säga att han kastades rakt in i hetluften. Så var det inte. Han flyttades trots allt ganska raskt från J20 upp till en roll som assisterade tränare i klubbens representationslag.
Så kom förlusterna. Så kom de svaga spelmässiga insatserna i inledningen av Hockeyallsvenskan – och så kom beskedet.
Huvudtränaren Karl Helmersson och en av de assisterande, Örjan Lindmark, fick lämna. De fick sparken.
Det fick som bekant inte Eric Karlsson. Han fick vara kvar och lyftes upp som temporär huvudtränare, var det tänkt i alla fall, i jakten på en ny huvudtränare där flera namn diskuterades som tänkbara till att ta över.
– Det var på många sätt omtumlande när jag fick beskedet. Jag led verkligen med mina kollegor, det var en sorg i hjärtat att de fick gå. Det var jobbigt känslomässigt. Samtidigt var det en spännande utmaning jag ställdes inför när jag fick ta över. Det var bara att försöka göra det bästa av det.
Runt om oss är sorlet påtagligt. Som det ska vara, i en restaurangmiljö. Det skrattas och surras om ditt och datt vid borden intill.
Det har det också gjort kring Västerås, när resultaten uteblev och många hockeyfrälsta i stan undrade var den här säsongen egentligen skulle ta vägen. Nu verkar det som att det där surret minskat den senaste tiden. Efter Eric Karlssons inträde som huvudtränare i klubben har VIK lämnat det absoluta bottenskiktet och har avancerat till mittens rike i den näst högsta ligan.
Det har vänt. Under hans ledning har Västerås tagit poäng i nio av de senaste 13 matcherna och har väsentligt höjt sitt poängsnitt per match.
Tufft. Västerås har haft en fin trend de senaste veckorna, men mot Karlskoga senast hade de inte mycket att hämta.
Vad har du gjort för att vända trenden?
– Det är svårt att säga, det är ju inte så att det skett några underverk eller drastiska förändringar. Snarare är det väl så att vi har skruvat på vissa detaljer.
Som vad?
– Nämen, det är mest kopplat till strukturella saker. Som att vi vill vara mer kompakta i egen zon och ligga närmare varandra. Vi jobbar också på att bli mer konsekventa i det vi gör. Jag har väldigt höga krav på mig själv och sätter stort värde i förberedelser, i genomgångar och allt som jag kan påverka som tränare. De kraven ställer jag också på mina spelare. Jag vill ha stenkoll. Det är sån jag är.
Eric Karlsson ger ett exempel i den dagliga träningsmiljön.
Tillsammans med sin vapendragare från tiden i Karlskrona och numera assisterande i VIK, Stefan Fredriksson, delar de upp träningen ett par gånger i veckan där Fredriksson kan ha isträning med forwards och Karlsson samtidigt ha teorigenomgång med backarna.
– Jag tycker att det har fallit väl ut. Det gäller att maximera och försöka få ut så mycket som möjligt av tiden vi har tillsammans.
Ibland är det lätt att i sammanhanget glömma bort att Eric Karlsson "bara" är 31 år. Med sitt sätt att uttrycka sig och sin verbala förmåga kan man tro att han är betydligt äldre i gamet och en rutinerad herre som varit med länge. Så är inte fallet, trots att han ändå hunnit samla på sig en hel del erfarenhet vid det här laget efter tränaruppdragen i Vimmerby Hockey, Boro/Vetlanda och i Karlskrona, där han verkade i fem säsonger på olika nivåer.
Erfarenheterna därifrån har varit nyttiga och lärorika.
Fem säsonger blev det för Eric Karlsson i Karlskrona innan flytten till Västerås. Här coachar han KHK i ett möte mot VH.
Även i Karlskrona var han med om en liknande resa som den i Västerås. Från juniorlag till att coacha och leda A-laget.
Tiden i KHK var inte alltid en dans på rosor. Precis som i Västerås var och är kravbilden hög i det tidigare SHL-laget.
– Jag är ändå tacksam för de motgångar jag till viss del hade i Karlskrona, trots att mycket gick väldigt bra. Det har gjort att jag står stadigare där jag är idag som tränare och också som människa. Jag tror jag är bättre på att hantera vissa saker, sen är det givetvis svårt att inte ta till sig om det skulle gå dåligt och det skrivs och snackas en del.
På tal om din relativt unga ålder. Är det någon belastning på något sätt när du jobbar med spelare i samma ålder och ibland där vissa är äldre än dig?
– Det tycker jag inte. Den bilden har jag inte alls. För mig handlar nästan allt i mitt ledarskap om att bygga relationer och visa att man bryr sig om varje individ. Oavsett ålder måste man vara trygg i sig själv och stå för sina grundvärderingar. Man måste vara den man är. Ömsesidig respekt för varandra är någonstans också grunden.
Hur har responsen från spelarna varit sen du tog över?
– Bra. Jag tror killarna märker att jag och mitt team brinner så hårt för det här. Förhoppningsvis tycker de också att jag är tydlig med vad jag vill och att vi pekar ut en riktning för vart vi vill och vad vi vill åstadkomma. Vi ställer jäkligt höga krav på dem och spelarna måste upp på tåget om de vill vara med. Det upplever jag att alla vill.
Visst har det också blivit en sejour som tränare i Vimmerby Hockey för Eric Karlsson. Här ses även tidigare tränaren Jeff Hällegaard.
Eric Karlssons första tid som temporär (?) huvudtränare i detta Västerås IK, med sin starka historik och stolta hockeytradition, har som sagt varit bra. VIK har lyft i tabellen.
– Det känns bra att vi har tagit en hel del poäng nu, men det är alltid hårt jobb som gäller och vi får inte fastna i målsättningar utan hela tiden försöka utveckla oss som lag och göra det vi ska göra på daglig basis. Vi har spelmässigt en resa att göra.
Frågan är då hur länge Eric Karlsson får ha sin nuvarande roll. Den som enligt honom själv var tänkt att vara en veckas tid. Eller är det så att det rentav blir en permanent lösning?
– Jag vet faktiskt inte hur det blir. Vi kör på som att det inte finns något slut. Vi har stakat ut vår riktning och sen får vi se vad som händer. Oavsett vilket är det fantastiskt roligt och inspirerande.
Inspirerande är det också att möta klubben där allt började. Vimmerby Hockey.
– Klart det är väldigt speciellt för mig. Jag känner så många och såklart vill jag att det ska gå bra för VH, utom mot oss då förstås, säger han med ett skratt efter att sista tuggan på köttfärslimpan är avklarad.
Lunchen är över. Pratstunden är över. Nu är det dags för honom att kasta sig över de sista förberedelserna inför matchen mot Vimmerby Hockey. Inget lämnas åt slumpen.
Och jodå. Ni vet hur det gick. För Eric Karlsson och Västerås IK blev det en ny bra kväll. Seger med 4–2.