Balint Horvath har växt ut till en av Vimmerbys bästa och viktigaste spelare. Han var också i fokus inför matchen mot Mörrum. Dels för att ha varit på landslagsläger med Ungern, dels för fingerskadan han ådrog sig på samma läger. Frågan var om han överhuvudtaget kunde spela matchen?
Visst kunde han. Han skingrade också alla frågetecken huruvida skadan skulle hämma honom eller inte.
– Det har blivit bättre och bättre med fingret och det gick bra att spela, säger han kort efter matchens slut.
23-åringen satte både 0–1 och 0–2. Målen var likvärdiga.
– Båda kom i spel fem mot tre och jag fick jäkligt bra passningar vid bägge målen. Vid första var det ett fint sidledspass från David (Thomson) och det andra från Bäckstrand (Adam).
Många trodde nog att de målen skulle räcka till tre poäng för VH, men icke. Mörrum kom tillbaka och lyckades kvittera och ta matchen till förlängning.
– Vi borde ha vunnit, med tanke på att det är vi som för spelet och skapar flest chanser. Och jag själv skulle ha satt ett par till. Jag hade många bra lägen utöver mina mål, säger Horvath.
Till slut vann ändå VH, med 3–2. VH-backen Oskar Lindgren hade sin klubba med i alla tre målen, då han assisterade vid tre tillfällen. Det mest minnesvärda var det sista, då han serverade Isac Andersson med en öppnande passning.
– Det blir ju stora ytor när vi spelar tre mot tre i förlängningen. Det var otroligt skönt och viktigt att vi vann. Nu har vi fortfarande ett försprång till Kallinge, men det är tuffa matcher. Det känns som att alla har något att spela för och det är verkligen inga promenadsegrar, säger han med ett leende medan han stretchar ut sina benmuskler efter matchen – och vinsten.