Elias och Oskar Lindgren gör sin andra säsong tillsammans i Vimmerby Hockey.
Karlskoga. Varför har vi åkt ända dit, kanske ni undrar.
Det har sin givna förklaring.
Just den här dagen när jag är på besök i Värmland ska Vimmerby möta BIK Karlskoga. Självklart var det läge att slå två flugor i en smäll. Match i klassiska Nobelhallen och ett snack med bröderna Lindgrens föräldrar.
Och vi kan säga som så här. Det var ingen tillfällighet eller högoddsare att både Oskar och Elias valde hockey.
Men det är inte mamma Annas förtjänst...
– Nä, det är hans, säger hon och slänger leende en blick mot Jerry, som sitter bredvid henne i soffan.
– Jo, ja. Så är det nog, säger han.
För att göra en lång historia något kortare kan vi berätta att Jerry hade en lång karriär bakom sig som målvakt i Karlskoga. Men Allsvenskan, som den heter numera, fick han aldrig uppleva själv som spelare.
– Det hette ju division ett förr i tiden, men jag var med och förde upp Karlskoga (Bofors) i Allsvenskan. Sen blev det inget mer för mig där.
Om just det faktumet gnager en aning förtäljer icke historien. Hur det än är med den saken kan han förstås glädja sig åt att sönerna Oskar och Elias i allra högsta grad lever sin allsvenska dröm i detta nu.
Och det är faktiskt inte bara han. För några veckor sedan tog VH emot Västerås hemma i VBO Arena. På plats i bortabåset fanns en viss William Lindgren. Det räckte gott och väl att slänga en blick mot honom. Utseendet och den slående likheten med bröderna sa precis allt.
William är nummer tre i syskonskaran och numera fystränare i allsvenska Västerås.
Och när vi ändå i gång. Det finns två till.
Äldstingen Adam och minstingen Malva.
Om de spelar hockey?
Say no more.
Adam lirar i Filipstad på division tre-nivå och Malva har ganska nyligen flyttat till Jönköping och spelar i högstaserien med HV71.
Då har ni bilden klar för er. Och det där med hockeyfrälst familj är inte direkt någon överdrift, eller hur. På tal om livsstil.
Hur har ni hunnit med som föräldrar?
– Ja, hur har vi hunnit med, haha? Nämen, man tänker inte riktigt så när man är så inne i det. Det är ju inte så att vi har fått försaka någonting som familj bara för att barnen haft ett sånt enormt intresse för ishockey och att alla varit och är aktiva. Vi har fått så mycket tillbaka tack vare hockeyn. Det har gett oss så mycket. Vi har fått många vänner genom sporten, men visst har man kanske missat en del i det sociala umgänget när vi varit iväg i princip varenda helg, säger Anna och får medhåll av Jerry.
Och förresten, ni ska inte tro att det har lugnat ner sig. Jo, okej. Med all markservice som krävts under alla år, visst. Det är en sak, men med barnaskaran utspridd på olika håll i landet, innebär det resor lite kors och tvärs.
– Bensinkontot har ersatt det höga matkontot vi hade förr, säger Anna med ett skratt.
Jerry fyller på:
– Det känns som att jag varit mer i Jönköping den senaste tiden än jag varit hemma i Karlskoga. Men det är väl ganska naturligt då Malva flyttat hemifrån och det är självklart att vara ett stöd för henne. Hon är ung och det är ny miljö, på elitnivå.
Utöver det blir det också en hel del resor till Småland och Vimmerby.
De fem syskonen Lindgren, Adam, William, Malva, Elias och Oskar är alla högst aktiva inom hockeyns värld.
Blir det mycket hockeysnack med barnen när ni pratas vid?
– Ja, det blir ganska mycket. Jag är ju så intresserad och jag försöker följa alla så mycket som möjligt, säger Jerry.
Med all sin erfarenhet och kunskap slinker det förstås in ett och annat råd, ett och annat tips på vägen i de här samtalen.
I all välmening, ska tilläggas. Men det är kanske inte alltid de här råden tas emot så väl, med en nick eller jakande svar.
– Ibland blir Oskar irriterad på honom när han har synpunkter på saker och ting, säger Anna till synes utan att lägga några större värderingar i det.
För det är ju så. Jerry är inte bara före detta aktiv och en passiv åskådare som älskar hockey, utan även tränaren. Ledaren.
– Jag har varit tränare i många år och är fortfarande verksam i tjejernas TV-pucklag.
Det var han även för Värmlands pojklag en period. Från den tiden har han och familjen i övrigt ett starkt minne. Rättare sagt från 2014 då finalen i TV-pucken avgjordes i nämnda Nobelhallen i Karlskoga. Jerry Lindgren var ledare där sonen William spelade – och vann mot Göteborg.
– Det var väldigt, väldigt speciellt att få göra det med William i laget, på hemmaplan inför familjen och med vänner på plats.
I Värmlandslaget spelade bland annat Fabian Zetterlund, numera NHL-spelare i San José. I laget återfanns också Anton Klint, pålitlig målskytt för Almtuna, som spelade mot Vimmerby i VBO Arena förra veckan.
Frågan är då vad som hände med William Lindgrens hockeykarriär, den som verkade så lovande?
– Han var med i juniorlandslaget en tid. Sen var han också en period i Örebro, men fick tyvärr skadeproblem och tvingades sluta. Samtidigt har han fortsatt med hockeyn på annat sätt, vilket vi är jätteglada för. Han kände sportchefen i Västerås (Niklas Johansson) sen tidigare och hans utbildning har han nytta av nu i Västerås.
Huset där vi befinner oss, där familjen Lindgren har satt ner sina bopålar sedan länge, ligger minst sagt naturskönt vid sjön Möckelns strand. Utsikten är bedårande mot ett för dagen lugnt och stilla Möckeln. Möjligtvis att man kan skönja en lätt krusning på vattenytan, men då får man verkligen titta noga.
Med tanke på att ishockey så starkt satt sin prägel på familjen kan man kanske tro att det finns hockeyattiraljer, bilder, affischer och annat, utplacerade lite varstans i den så fint inredda lägenheten. Men icke. När jag tittar mig omkring finns ingenting som påminner om att här har fem hockeytokiga barn växt upp – och för den delen en lika hockeytokig farsa.
Finns det något karaktärsdrag eller gemensam nämnare som kännetecknar syskonen som spelare?
– De har ett bra driv och en stark passion och de tränar hårt, det är väl det. Sen har faktiskt alla varit försvarsinriktade. Och jag själv var ju målvakt. Adam är visserligen inte back, men jag vet inte om någon annan center varit så defensiv som han, haha, säger Jerry.
Anna Lindgren lyfter fram en annan aspekt, som varit viktig i sammanhanget och som inte har det minsta med hockey att göra.
– Vi har framför allt försökt uppfostra dem till att bli fina och bra människor som respekterar andra och sig själva. Hockey beskrivs ibland som lite av machokultur, där det ska vara tufft och med ganska hård jargong, där spelarna bär bakåtvänd keps. Du vet. Jag tycker att våra barn har bra värderingar och det är viktigare än hur de är som hockeyspelare.
BIK Karlskogas klassiska hall, Nobelhallen, där Vimmerby var på besök.
Hur är det att Oskar och Elias spelar tillsammans i Vimmerby Hockey?
– Det är såklart en viss trygghet. Det är skönt att ha dem på samma ställe och jag tror framför allt att det varit bra för Elias att ha sin storebror så nära. De har nytta av varandra och sen trivs de så bra tillsammans, vilket gäller alla våra barn, säger Anna och tillägger att det på sitt sätt är ännu roligare nu när Oskar och Elias bildat backpar i VH den senaste tiden.
Vi börjar närma oss slutet på den här intervjun. Matchen mellan Karlskoga och Vimmerby Hockey är bara några timmar bort.
Det börjar också krypa i kroppen på Jerry Lindgren. Delvis kanske för matchen i sig, den mellan klubben i hans hjärta och klubben där två av hans söner spelar, men också för att han ska skynda iväg till Nobelhallen. Han ska hjälpa några tränare på ungdomssidan som behöver stöttning och ledning.
Innan han greppar klubban och tar med sig trunken från förrådet måste självklart den här frågan ställas.
Vilket lag håller ni på, BIK Karlskoga eller Vimmerby?
Jerry svarar och han behöver inte någon särskilt lång betänketid på sig, trots att han har känslor för båda.
– Vimmerby. Jag vill att Vimmerby vinner.
Som sagt. Familjen går först.
Nu blev det inte så, att VH vann. Karlskoga var spelmässigt överlägset i den här matchen som var så speciell för Lindgrens.
Ni vet, Lindgrens, den så hockeyfrälsta familjen från Karlskoga.