När vi pratar med Julia är det drygt en vecka kvar till julafton. Men den kommer inte firas hemma i Vimmerby.
Istället stundar en jul i Polen. Närmare bestämt i staden Katowice.
Förklaringen till det stavas: Ishockey.
Julia är sambo med Albin Runesson, den före detta Vimmerby Hockey-spelaren som gjorde en säsong i klubben 2017/2018, som sedan i somras tillhör de flerfaldiga polska mästarna GKS Katowice.
Det är däremot inte första flytten hon avverkat på grund av ishockeyn. Som ni kan ana av efternamnet är Julia dotter till VH-ikonen Fredric Jaensson.
– Jag är född i Västervik där pappa spelade (1995-1997). Sen har vi bott på lite olika ställen, men största delen av uppväxten var i Oskarshamn och Vimmerby, förklarar Julia.
Under gymnasietiden i Vimmerby gick hon det samhällsvetenskapliga programmet med inriktning media. Och hon hoppade också på en mediautbildning på Linnéuniversitet i Kalmar efter studenten.
– Jag har alltid velat jobba med något kreativt, men det behöver inte vara i mediabranschen. Jag gjorde en termin i Kalmar som inte kändes helt rätt. Därför flyttade jag hem till Vimmerby igen.
Det var efter flytten hem som hon träffade Albin, under hans tid i VH. Men sejouren i klubben blev inte lång och istället väntade en flytt norrut för backen.
– Han blev klar för Hudiksvall. Jag jobbade på Åbro, men hade ingen fast tjänst, så jag hängde med honom upp dit.
Paret bodde i Hudiksvall i två år, innan det blev en flytt till Östersund, lite närmare Albins hemtrakter – men ännu längre ifrån Julias vänner och familj i Vimmerby.
– Även om jag är väldigt familjekär tror jag det har varit lite jobbigare för dem än vad det varit för mig. Vi har haft tur att få vara ganska länge på ställena vi flyttat till. Därför har man skapat mycket nya vänner genom hockeyn, det blir som en extrafamilj.
Det var under tiden i Östersund som Julia och Albin fick sin dotter Vera, som nu hunnit att bli ett och ett halvt år.
– Hon föddes i slutet av maj 2023 och det var helt fantastiskt. Hockeysäsongen var slut, så därför kunde vi spendera mycket tid tillsammans första sommaren och vi var ofta hemma i Vimmerby också. Men det kvittar var vi varit. Vera har varit väldigt snäll från dag ett, säger Julia med ett skratt.
Efter fyra år i Östersund, som Julia numer ser som sitt andra hem, fick Albin ett erbjudande att ta ställning till. Från GKS Katowice i Polen.
Hur tänkte du när det kom på tal?
– Ganska snabbt efter förra säsongen tog slut fick vi reda på att det var ett alternativ. Först kände jag: "Nej, Gud! Det vill jag inte". Det kändes lite läskigt. Men vi hade sommaren på oss att fundera.
Ju mer Julia och Albin pratade om flytten utomlands, desto mer lockade den. Till sist bestämde de sig – "Vi kör".
– Vi har tidigare pratat om att vi skulle vilja uppleva hur det är att bo utomlands någon gång. Vi tänkte också att det passar bra nu när vår dotter är så liten. Det kan bli mycket svårare sen när hon blir lite äldre. Det var perfekt läge att testa.
Sen gick det fort.
– Från att vi bestämde oss tog det bara två veckor innan vi hade flyttat. Vi flög ner till Polen 2 augusti.
Julia är imponerad över mottagandet från klubben.
– Det gick oerhört smidigt. Klubben hjälpte till med att fixa en lägenhet, boka flyget ner, transport från flygplatsen och allt sånt. Jag blev faktiskt väldigt positivt överraskad.
Och positivt överraskad har hon också varit med livet i övrigt i Katowice, staden med cirka 300 000 invånare, bara en dryg timmes bilfärd från Krakow.
– Både jag och Albin är från mindre ställen. Så i början var det en viss omställning för oss. Men vi kom in i vardagslivet här ganska snabbt och jag tycker Katowice är en fin stad där det finns mycket att hitta på.
Hade du några fördomar om Polen som land innan ni flyttade, och har de förändrats?
– Jag kan inte påstå att jag haft några särskilda fördomar om Polen. Men eftersom jag inte hade hört talats om så många svenskar som bott eller spelat i Polen var det svårt att veta hur det skulle bli. Därför var jag ibland lite orolig och nervös, framförallt över hur det skulle bli för mig och Vera. Men allting har funkat väldigt bra för oss.
Snart har familjen spenderat fem månader i Polen.
Hur skiljer sig livet jämfört med Sverige?
– Den största skillnaden är att jag är hemma mer med Vera på dagarna. I Sverige jobbade jag som Visual Merchandiser på Lindex de sista åren, men nu har jag faktiskt börjat plugga till inredningsdesigner på distans.
Flytten har också resulterat i mer tid tillsammans för hela familjen.
– I Östersund kunde Albin vara borta flera dagar i veckan när de hade bortamatcher. Nu tränar han på förmiddagar och kan vara med oss efter det. Bortamatcherna är bara någon timme bort. Så jag tycker det är jättelyxigt att ha honom hemma så mycket, haha.
Katowice har varit på tapeten de senaste veckorna i VH-kretsar. Backen Johan Norberg lämnade nämligen Vimmerby för spel i just GKS Katowice. Vilket innebär att det är ytterligare en svensk spelare som tar steget till polska ligan.
– Eftersom det är så tätt mellan städerna är det inte ovanligt att stöta på andra svenskar på matcherna, både hemma och borta, berättar Julia.
Utöver umgänge med andra svenskar har vänskap även börjat byggas med par från Kanada och Finland.
– Vi bor i ett ganska nybyggt hus centralt i staden där många spelare bor. Det blir en speciell sammanhållning, och man kan ta sällskap till matcher och så där. Eftersom det är ganska tajt mellan matcherna blir det att man ses när man går på hockey, vilket är kul.
Du måste ha sett massvis med hockeymatcher genom åren, med tanke på att du följt din pappa och din sambo nära. Så då är den stora frågan: Gillar du ens ishockey?
– Haha, ja men det gör jag faktiskt! Jag är uppvuxen med sporten och tycker det är roligt. Det blir lite samma sak för Vera nu, hon har följt med på matcher ända sedan hon var nyfödd. Intresset förs vidare.
Under tiden i Polen har Julia bara hunnit med en sväng hem till Sverige, men lyckligtvis har de själva fått många besök av nära och kära.
Vad som väntar familjen efter den här säsongen står skrivet i stjärnorna. Inom elitidrottens värld går det sällan att styra sitt öde.
– Jag har fått acceptera att det inte går att ha full kontroll och att det blir som det blir. Man får vända på det istället och se det som ett spännande äventyr, säger Julia Jaensson.