Det vi nu ska berätta om utspelade sig för över 30 år sedan. Då – liksom nu – var hockeyintresset på kokpunkten i Vimmerby. Hockeylaget, som på den här tiden hette Vimmerby IF, hade som nykomlingar i division två avancerat till play-off mot dåvarande division ett, som går att jämföras med dagens hockeyallsvenska.
VIF-laget den här säsongen kryllade av profilstarka namn. Både hemvävda komponenter som bland andra Claes Arvidsson, Magnus Gustavsson, Kenneth Wickström, Peter Kumlin, Stefan Pettersson och inte minst centern och lagkaptenen i tröja nummer 26, Lars Johansson. Vi återkommer snart till den sistnämnde.
Men även en kvintett från Dalarna bestående av Jan-Erik Modigs, Lars Jones, Mats Andersson, Paul Bolin och målvaktslegendaren Roger "Bullen" Danielsson. De tre sistnämnda hade hämtats från dalariket inför den här säsongen. Detta kryddat med målskytten från Västervik, Niklas Helgesson (idag Czarnecki) så var det ett lag som hade allt för att kunna gå hela vägen.
VIF hade hade dock drabbats av ett tufft avbräck strax före play-off. Målvaktslejonet "Bullen" Danielsson var skadad.
– Jag hade en trasig menisk. Jag gjorde illa mig när jag körde extra på allmänhetens åkning. Det var tungt att missa play-off, minns "Bullen".
Istället fick VIF damma av Janne "Boda" Carlson i målet som inte hade spelat på flera säsonger. Han stod första matchen uppe i Tranås. Förväntningarna var höga – men Tranås vann enkelt, ja rentav överlägset inför en fullsatt hall. Dåvarande VIF-tränaren Lennart Sandh bytte målvakt till returen i Vimmerby, och lät Christer Karlsson kliva in i målet. Det blev succé – VIF kvitterade matchserien till 1-1. Offensivt spelade Lars Johansson, som han ofta gjorde på den här tiden, en avgörande roll.
– Jag minns att det var jämna och täta matcher med mycket folk på läktarna och att vi hade ett bra lag den här säsongen, säger Lars Johansson som debuterde i VIF-tröjan redan 1972 när VIF spelade i den näst högsta divisionen.
I den tredje och avgörande matchen uppe i Tranås hade Lars Johansson ett jätteläge att ge VIF ledningen.
– Vi hade flera bra lägen både i första och andra perioden. Jag minns att vi spelade fyra mot fem och backen sköt på mina benskydd, och jag kom fri från egen blålinje. Då hinner man ju tänka tusen saker, och den här gången missade jag. Jag minns även att Tranås hade en väldigt stor målvakt, säger Lars Johansson.
Trots flertalet bra lägen för VIF så var det istället Tranås som fick utdelning och gick vidare till kvalserien, och också upp i division ett.
– De här matcherna är ett roligt minne, just när det gällde så mycket som det gjorde. Tillsammans med matcherna mot HV71 och Örebro på 70-talet var väl de här matcherna det bästa under min tid, säger Lars Johansson, som följer Vimmerby Hockey och kommer att vara på plats på läktarna under kvällens match.