Lerumsprodukten, till vardags i schweiziska Zug, missade dragningen på den första straffen och fick se ryske målvakten Ivan Fedotov rädda den andra.

– På första har jag en inövad variant som jag har satt några gånger. Den andra försöker jag få ned honom, men lägger den i plocken. Jag försökte göra en fejk och lägga den högt, berättar han.

Klingberg är uppgiven när han konstaterar:

– Vill man vara hjälte i det här läget? Ja, det vill man. Man vill hjälpa laget, men så är hockey, ibland sätter man dem och ibland inte, men nu svider det så hårt att jag inte vet vart jag ska ta vägen, säger han.

"Inte mitt fel"

Ett mål till i straffläggningen hade tagit Tre Kronor till den där häftiga OS-finalen mot Finland och gulddrömmen hade levt.

– Vi vinner och förlorar som ett lag. Det är inte så att det är mitt fel att vi förlorar. Nu blir det strålkastarna på mig i och med att jag lägger två straffar och missar bägge, säger han.

De svenska straffläggarna var förutbestämda och Klingberg säger att han aldrig tvekade.

– Jag hade ingen aning om vilka fyra andra som skulle lägga straffar. Men jag hade fått frågan och vi hade pratat om att jag gärna skulle ta en straff. Det är ett ansvar jag gärna vill ha, säger han.

Dubblad förlängning

Svenskarna hade chanser att avgöra matchen i förlängningen, tio minuter lång och med tre utespelare i varje lag. I de avgörande medaljmatcherna fördubblas förlängningstiden till en hel period, 20 minuter.

Men Klingberg har inga synpunkter på förlängningstiden i semifinalen.

– Vad är klockan? Det är midnatt. Det måste avgöras någon gång, säger Klingberg om matchen som var slut först 13 minuter före midnatt lokal tid.