Tanner Hildebrandt gör sin första säsong i Virserum och trivs väldigt bra, även om han har ambitioner att spela på en högre nivå.
Man kan ju fråga sig hur det egentligen är. Att lämna en storstad med två miljoner invånare för att leva sitt liv vintertid i lilla Virserum. För Jeremy Mcneil är det tredje året i rad, så inte tu tal om annat än att han har hittat rätt i den småländska orten.
– Klart att jag trivs här, annars hade jag inte valt att bo och spela kvar, säger han när vi slår oss ner vid ett bord.
Det är lunchtid och matgästerna tittar lite nyfiket på oss när vi och kanadickerna går bort mot ett lite undanskymt ställe av hotellets matsal för att kunna prata ostört.
Jeremy kommer från Calgary, kanske mest känd för att 1988 stått som OS-arrangör och att Calgary Flames var hockeyikonen Håkan Loobs klubb i Kanada.
– Visst var det en omställning att komma hit från en sån stor stad, men samtidigt var det skönt. Det är så långt ifrån bullret och storstadsvimlet man kan komma. En annan sak är att man möter så många trevliga människor. Man känner sig verkligen välkommen.
Hans kedjekamrat, centern Tanner Hildebrandt, gillar också atmosfären och lugnet i Virserum. Även han kommer från en större stad, Sankt Cataharines, på Kanadas östkust, i närheten av Niagarafallen.
Nu lever de sina liv, tätt sammankopplade, både på och utanför rinken. De bor tillsammans i en lägenhet och det är uppenbart att de trivs i varandras sällskap. Och självklart ska de köpa julklappar till varandra. Båda har valt att stanna kvar i Virserum över julen, i motsats till sina lagkompisar från Polen (Szymon Bieniek och Oskar Bak) och Tjeckien (Jakub Kylnar).
– Ja, haha. Det blev lite missförstånd där. De trodde inte att vi skulle spela fler matcher i fortsättningstrean innan jul, men vi har Motala kvar att möta nu på söndag. Därför åkte de hem över jul, säger Jeremy Mcneil.
Motala, ja. Det är klubben de ser som sin främsta utmanare i jakten på att vinna fortsättningstrean och därmed ha fortsatt chans att kunna fightas om en plats i division två.
– Ja, eh. Vi vet inte så mycket om dem, men de andra lagen ska vi bara ha efter oss i tabellen, säger Tanner Hildebrandt och nämner Eksjö, Hawks, Valdemarsvik och Lenhovda.
Det är en storväxt herre som sitter framför oss och vid en första anblick påminner han både i utseende och sätt om Vimmerbys tidigare succéspelare, kanadicken Kristoff Kontos. Dessutom är han center. Innan han blev klar för VSGF uttryckte sig tränaren Wictor Holmberg att det förmodligen var den bäste spelare de fått in under hans tid i klubben.
Han har, precis som Jeremy Mcneil, inte gjort någon besviken. Det räcker med att titta på statistiken och poängskörden. På 13 matcher har Mcneil gjort 30 poäng (13+17) och Hildebrandt 25 poäng (13+12) på nio kamper.
Frågan är bara om Virserum får behålla sin guldklimp?
– Det finns intresse från andra klubbar, säger Tanner Hildebrandt något hemlighetsfullt.
Vilken/vilka klubbar det rör sig om säger han inte, däremot är han tydlig med att han vill spela på en högre nivå framöver, gärna i Sverige. När och om det blir så vet han inte. Vid stolen bredvid skakar däremot hans polare, Jeremy, på huvudet, när han får samma fråga om ett eventuellt intresse från annat håll.
Tanner Hildebrandt har gjort 25 poäng på nio matcher för Virserum.
Just nu spelar de båda sin hockey i division tre-laget Virserums SGF. Något som förstås inte fanns på kartan när de växte upp och lirade juniorhockey på hyfsad nivå i olika klubbar i Kanada. Båda närde dock en dröm och såg det som ett äventyr att någon gång komma till Europa och spela. På lite olika vägar hamnade de alltså här, i Virserum.
– Vi hade samma agent och det var lite därför som jag kom hit, menar Hildebrandt och säger att det också var en viss trygghetsfaktor att ha en landsman i samma klubb.
De blir inte på något sätt rika på att spela hockey på den här nivån. Tränaren Wictor Holmberg berättar att klubben står för en del av de fasta levnadsomkostnaderna. De är ändå här för att spela ishockey. That´s it. Jeremy Mcneil instruerar förvisso ungdomar på Prolympia då och då, med viss hjälp av Hildebrandt.
Vad gör ni annars på ledig tid, blir det inte långtråkigt?
– Haha, jo, ibland. Det finns inte alltid så mycket att göra, men det händer att vi åker iväg. En gång var vi i Stockholm och såg Djurgården spela. Vi tränar förstås också en hel del på egen hand.
Efter att vi tagit bilder i centrala Virserum, släpper vi av dem en bit från hockeyrinken. Vi ser ryggtavlorna på poängkungarna från Kanada när de traskar iväg i snön. Mcneil och Hildebrandt. På väg mot ishallen, deras andra hem.
Jeremy Mcneil gör sin tredje säsong i Virserum.