Alexander Johansson var en av de ledande spelarna på isen både för Växjö och Färjestad under sin tid i klubbarna. I Växjö var han assisterande lagkapten i tre säsonger och redan första säsongen i FBK fick han förtroendet som lagkapten. Men säsongen efter fråntogs han C:et från bröstet och fick lämna laget trots att han hade två år kvar på sitt kontrakt.
– De ansåg att de hade 13 forwards som var bättre än mig och inte hade plats för mig i laget. Det var den förklaringen jag fick, säger Johansson tillknäppt och fortsätter:
– Jag hade en hel del skador som hindrade mig från att prestera mitt bästa. De ansåg att det behövdes en annan kapten och det var deras rätt som lagledning att styra över det.
På Johanssons tonläge är det uppenbart att petningen från Färjestad tog hårt. För att hitta tillbaka till glädjen för hockeyn blev det ett äventyr i Tyskland tillsammans med familjen med spel i Grizzlys Wolfsburg innan han vände hem till Sverige. Trots att det fanns anbud från ligor högre upp och utomlands föll valet på att spela i Halmstad Hammers i Hockeyettan.
– Mycket har hänt sedan förra säsongen avslutades. Hela situationen i världen har gjort att man vill vara nära familjen. Säsongen började tuffa på och det kom inga erbjudanden som var tillräckligt lockande. Jag började syssla med andra saker vid sidan av hockeyn och trivdes rätt bra med det. Sen har det kommit mer erbjudanden från Europa nu. Men det var ändå rätt roligt i Halmstad där jag fick tillbaka glädjen för hockeyn. Jag ville inte sätta mig ensam i en lägenhet någonstans i Europa där det är nedstängt när jag kan vara med min familj, säger Johansson.
Kände du att du hade tappat glädjen alltså?
– Det har varit mycket skador de senaste åren och så som det slutade hemma i Sverige var inte speciellt roligt. Sommaren, hösten och vintern har varit en känslomässig berg- och dalbana där man försökt hålla ett visst lugn. Man har försökt förutse var saker och ting kommer att ta vägen. När man inte får något jobb är det inte speciellt positivt. Då får man börja göra andra grejer i livet som ger glädje och energi.
Suget för att spela hockey på en så hög nivå som möjligt har dock inte lagt sig. När LHC:s general manager Niklas Persson hörde av sig gick Johanssons liv snabbt från att vara en hockeyettan-spelare med ett civilt jobb vid sidan av sporten till att snart ta klivet in i hetluften i SHL igen.
– "Pajen" (Niklas Persson) sa att de behövde bredda laget med lite mer folk som kunde hjälpa till att avlasta minuter och bidra med simpla saker som är avgörande i längden för att vinna mer hockeymatcher, berättar Johansson.
Vad var det som lockade då?
– I hela min karriär har jag strävat efter att spela så högt upp som möjligt. Den drivkraften har aldrig försvunnit. Min fru sa att jag skulle dö av nyfikenhet om jag inte testade, så enkelt var det.
Dock är det en helt ny situation han ställs inför. Tidigare har han varit med och tampats i toppskiktet av tabellen. Nu ska han istället ta klivet in i ett lag som tampas för att ta sig över kvalstrecket.
– Jag kommer inte in med något i bagaget utan jag kommer in med färska ögon, energi och positivism. Därifrån kan det bara gå uppåt. Jag är här för att bidra och vill vara en del i att vi vinner mer hockeymatcher.