Kanske att jag var naiv, som vanligt. Jag tippade att VH skulle skrälla mot ett "mättat" BIK Karlskoga. Ett Karlskoga som hade fyra raka segrar inför matchen och där "rivalen" Björklöven väntar på fredag. Någonstans hade jag väntat mig att värmlänningarna inte skulle komma ut med den där hundraprocentiga glöden, med den rätta intensiteten och den stenhårda järnvilja som präglat detta lag under så lång tid. Någonstans trodde jag också att Vimmerby skulle ta sig an matchen med större cynism, med en tydlig plan på vad som måste göras för att försöka få BIK på fall. 

Det dröjde bara någon halvannan minut för att snabbt inse att jag hade totalt fel. 

Inte hade Karlskoga några tankar på vad som komma skall, på fredag. De skulle minsann visa uppstickarna från Småland vart skåpet skulle stå – direkt. Och VH var inte ens nära att kunna matcha det här skickliga laget.

Det small redan efter 1.44. 1–0.

Det small igen efter 2.41. 2–0.

Snacka om mardrömsstart för VH. 

Det var det här som absolut inte fick hända, men det var precis vad det gjorde. 

VH var som fastfrusna och nästan handlingsförlamade när de till synes stod på hälarna när BIK-spelarna surrade kring dem som ilskna bålgetingar och gjorde lite som de ville på isen.

Trean kom sedan senare i samma period. 

Det var kort och gott en bedrövlig period av Vimmerby. 

Klasskillnaden var så tydlig, så total och så påtaglig.

Jag vet inte vad som sas i pausen. Något verkade ändå ha sagts som gav en viss effekt. Jag ska inte säga att Vimmerby visade klass resterande matchtid i period två och tre, men vi kan konstatera att det var en uppryckning. De gav det en chans och hittade mer rätt i spelet, dock utan att för den skull få till några längre etablerade anfall värda namnet. 

Det ska också sägas att VH-målvakten Robin Christoffersson efter sin mardrömsstart, spelade strålande och faktiskt gav VH möjlighet att kanske, kanske få en biljett in i den här matchen – ändå. 

Han höll nollan i den kanonad han ibland utsattes för i andra och tredje perioden. Det ska han ha all cred för. 

Och faktum är att det trots allt "bara" blev 3–1 BIK. Sett till klara lägen borde det ha varit det dubbla. Minst. 

Hur jag än vrider på saker och ting och hur skickliga motståndare än Vimmerby möter, kan jag inte komma ifrån att jag saknar en tydlig identitet vad VH står för. Vad de vill. 

Eller kanske är det så att de möter vissa lag som de helt enkelt inte kan mäta sig med – oavsett vilken taktik, struktur och spelsätt de än väljer. 

Jag vet inte. 

Däremot vet jag att det krävs något annat än det här när de möter Almtuna på fredag.