Förlusterna staplas på varandra. Omgång efter omgång, vecka efter vecka. Virserums SGF upplever en tung hockeytid. De senaste säsongerna har förmodligen varit de tyngsta i klubbens historia rent ishockeymässigt.
Mitt i allt hittar vi en hårt engagerad mormor: ordföranden Ing-Marie Jardebrink. Dialekten är så långt från den småländska man kan komma. Rösten bär tydliga spår från Göteborgstrakten.
- Vi flyttade hit till Virserum för kanske 20 år sedan. Min syster bodde i närheten och min man var jaktintresserad. På den vägen är det.
Och så blev du ordförande i en ishockeyklubb, bara så där?
- Nja, jag fick frågan om att ha hand om kiosken i hallen. När "Robban" (Robert Österberg) hoppade av som ordförande för ett par år sedan fick jag frågan om att ta över. Jag var redan så mycket i ishallen ändå, så... ja, det var bara att hoppa på. Och så gillar jag hockey.
Är det roligt?
- Nej, det kan jag inte säga. Inte själva ordförandeskapet. Det är mycket ris, mindre ros. På något sätt är jag väl ansiktet utåt och när det gått så dåligt som det gjort i ett par säsonger så får man höra en hel del. Men det värmde när jag fick en julklapp från några föräldrar. Det hade räckt med kortet, det var så fint skrivet...
"Orolig för Virserums hockeyframtid"
Ing-Marie Jardebrink har passerat 60, men jobbar oförtrutet vidare med Virserums hockeys bästa för sina ögon. Föreningens hockeyordförande är en kämpe med stark vilja. Det kan behövas nu när klubben har det kämpigt. - Jag tror faktiskt inte att det skulle fungera utan henne, säger A-lagsspelaren och tillika hennes barnbarn Markus Jardebrink.
Sitt andra hem. Ing-Marie Jardebrink tillbringar mycket tid i Virserums Ishall i sin roll som ordförande, kioskansvarig och en hel del annat.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter