Han har verkligen varit rubrikernas man på sistone. Förra helgen publicerade vi ett reportage om keeperns hobby vid sidan av isen. Där gillar han att göra tavlor.
Några sådana har han verkligen inte stått för i veckans matcher.
Det började mot Tingsryd hemma i onsdags. Då spikade han igen och höll sin första nolla i Hockeyallsvenskan någonsin.
På fredagen fick han agera hjälte igen. Med en ny nolla. Och att den kom just mot Östersund kändes extra bra.
– Ja, jag har ju spelat två säsonger för ÖIK tidigare och har inte fått chansen att stå mot dem tidigare under säsongen. Därför var jag lite extra taggad att få visa vad jag går för mot några av kompisarna som spelar kvar där.
Christoffersson sattes verkligen på prov. Framförallt i den första perioden. Han tvingades göra hela 19 räddningar för att se till att VH fick med sig 0–0.
Hur var det?
– Riktigt svettigt. Det kan jag lova.
Vad gick snett?
– Jag vet inte riktigt. Jag måste kolla om matchen för att se det. Men det känns som vi blev lite tagna på sängen av deras anstormning. Vi kom inte ut på dem som vi skulle. Men som tur var rättade vi till det.
Det är synd att säga att det blev lugna gatan i period två och tre. Men jämfört med första hade Robin det betydligt behagligare mellan stolparna.
– Vi spelade upp oss som lag och hittade rätt. Killarna jobbade på hela vägen och såg till att hålla dem på utsidan och ligga rätt i skottlinjen ofta. Det gör det mycket enklare för mig.
Man brukar säga att målvakter kan komma in i den där zonen där de vägrar släppa puckar förbi sig. Känns det så för dig?
– Lite så är det faktiskt. Den där nollan som jag fick hålla mot Tingsryd gav mig självförtroende. Och det växte bara mer ju längre matchen mot Östersund led.
Efter slutsignalen fick Christoffersson möjlighet att växla några ord med forna lagkamrater i motståndarlaget.
Men något längre snack blev det inte.
– Nej, de var inte så glada på mig av någon anledning, sa Christoffersson med ett skratt och fortsatte:
– Det måste kännas tufft att inte ha gjort mål på tre matcher.
Robin kunde sedan sätta sig på bussen hem mot Vimmerby för hemresa. Men först blev det ett litet matstopp för att fira.
Hur såg din segermeny ut?
– Vi stannade på McDonalds den här gången. De gånger jag äter burgare brukar jag föredra Max. Men jag valde en kycklingburgare med ett par chilicheese till. Det var helt okej.