22-åringen gör sin andra säsong i Vimmerby Hockey. Här är han på isen under en match förra säsongen.
Den 22 november 2020. Det var senast Maximilian Popovic stod på isen iklädd Vimmerby Hockeys dress och spelade en match. VH förlorade med 3–2 hemma mot Karlskrona, men det Popovic inte visste då var att det skulle bli hans sista match på ett bra tag.
När vi träffar honom utanför ishallen i Vimmerby har det gått nästan exakt tre månader sedan dess.
– Jag har suttit och kollat på alla matcher hemma, man vill bara ut och spela. Jag har aldrig varit borta från hockeyn så här länge, säger "Max".
Kort efter Karlskrona-matchen i november blev han sjuk och det visade sig att han smittats av covid-19.
– Jag hade feber, ont i huvudet och alla andra symptom. Jag var sängliggandes i en och en halv vecka och orkade ingenting, inte ens ställa mig upp, säger han.
Flera andra spelare i laget hade också smittats och VH pausade verksamheten i nästan två veckor. Men när man väl öppnade upp igen och gjorde sig redo för att fortsätta spela så fanns Popovic inte med. Han försökte träna när han till slut blev frisk, men insåg snabbt att det inte gick.
– Jag var den som fick värst symptom i laget. Jag kom tillbaka en vecka där, körde på som vanligt men kände under helgen att något inte stämde. Det bara svartnade för ögonen på träningen och det funkade inte. Jag var nära att svimma och fick ta ett steg tillbaka då. Det gick inte, jag kunde ju inte gå runt och svimma på isen.
Efter det väntade några jobbiga, träningsfria veckor.
– Sen fick jag inte anstränga mig på tre veckor innan jag var tillbaka. Då började jag cykla och sen fick jag gå på is i januari. Nu har jag ändå varit på is från januari och är med och kör alla övningar som vanligt, så länge jag orkar.
Trots att han varit igång och tränat med laget sedan i början av året så är det fortfarande något som inte stämmer.
– Musklerna tar slut. Det går bra i 20 minuter på träningen, men jag känner att kroppen inte orkar lika mycket som tidigare. Jag kan köra fullt en gång, sen behöver jag vila. För någon vecka sedan skulle jag köra bänkpress och tidigare har jag värmt upp med 60 kilo, men 60 kilo är tungt nu. Jag tänkte "vad är det för fel?".
Har du kollat upp det på något sätt?
– Jag var hos läkarna i början av januari och de säger att det är många som har samma problem, men att det inte finns något man kan göra åt det. Det är bara att vänta ut det, säger Popovic, och förklarar också att han tappat en hel del muskelmassa:
– Jag hade ingen aptit, så jag har gått ner sju-åtta kilo. Jag är tvungen att träna upp musklerna extra nu. Jag har inte vägt mig på ett tag, men jag käkar så mycket jag kan. Jag trycker i mig hur mycket mat som helst, haha. Men jag känner mig piggare och starkare nu, så det går åtminstone åt rätt håll.
När tror du att du är tillbaka och spelar igen?
– För en månad sedan så trodde jag en vecka. Jag gör allt för att försöka komma tillbaka men jag kan inte trolla. Tanken är att jag först och främst ska in som en 13:e forward och känna på det en match framöver. Sen får vi se när det blir, med tanke på hur bra det går. Jag vill inte komma in och förstöra något.
VH har åtta raka segrar i Allettan och stormar mot slutspel. Ett slutspel som Max Popovic inte vet om han kommer kunna delta i.
– Säsongen har verkligen förstörts för min del. Det är synd. Så som jag tränade i somras... Jag har aldrig varit så bra tränad. Man tycker inte att det borde kunna påverka mig så hårt. Nu har jag tränat extra och hållit igång sedan i januari. Det blir bättre, även om jag inte hade kunnat spela en hel match så som det känns idag.
Känns det extra surt att stå vid sidan av när laget går som tåget?
– Ja, det är klart man hade velat vara med. Jag är med på ett sätt på träningarna och så, men ändå inte.
Trots alla problem och hinder så finns det en optimism hos Popovic.
– Även om den här säsongen gått dåligt så är det inte min sista i karriären. Jag ser det långsiktigt. Jag trivs jättebra här. Det hade varit ännu tuffare om man inte trivdes och längtade hem, men jag älskar gruppen och det vi håller på med, säger han innan han beger sig in mot gymmet i ishallen för ett extrapass.
Det är ännu ett steg mot att slita sig loss från covidsjukdomens hårda grepp.