Då är den frågan avklarad, om ni nu undrade förstås.
Nu till det mer hockeymässiga, i alla fall för en stund.
Först, det obligatoriska när jag träffar hockeytränare på stan i Vimmerby. Fikat stannade den här gången bara vid kaffe. "Piva" med mjölk i. Jag rent och svart.
– Jag började dricka kaffe först efter att jag fyllt 50 år och jag får inte dricka för mycket, haha.
Sent kan tyckas, i motsats till när hockeyn tog ett starkt grepp om hans själ och hjärta.
– Redan som 13-åring började jag i Rögle och som 17-åring började jag träna med A-laget. Du vet, det var inte alls långt till ishallen i Ängelholm från där jag bodde i Åstorp. Det var ett ganska naturligt steg.
Karriären kanske inte blev riktigt så som han hade tänkt sig och som den kanske också var ämnad att bli. För talangen fanns där, men det var annat som spelade in när han lämnade elitklubben för Helsingborg.
– Jag förstod inte att jag behövde träna riktigt så hårt som det krävdes. Jag tänker inte så mycket på det där idag och det är inget jag direkt ångrar, att jag inte satsade fullt ut.
Spelarkarriären är ett kapitel. Tränarkarriären ett annat. Den senare tog honom till eliten.
Som nu, i Vimmerby. Här har han varit bosatt sen början av augusti och han är en av flera viktiga pusselbitar i Vimmerbys lagbygge. Det är "Piva" som är bossen.
På fredag är det examen, på allvar. Första anhalten i klubbens nya allsvenska resa. Hemmapremiär mot Nybro.
Är du inne i "premiärbubblan"?
– Nja, inte direkt. Det ska bli otroligt roligt, inget snack om det, men som tränare tror jag det är viktigt att inte sväva iväg, att inte vara för låg eller för hög. Sen har jag märkt på killarna att det är mycket just nu och det är inte ett dugg konstigt. Många har inte spelat på den här nivån och det är snart första seriematchen.
Vi ska inte säga att försäsongen varit sensationellt bra, men inte så långt borta ändå. VH vann sex av sju träningsmatcher.
Är du nöjd med förberedelserna?
– Ja. Det finns ett jäkligt bra driv i gruppen. Jag tycker de lyssnar, är lyhörda och tar till sig direktiv på ett bra sätt – och så är det inte alltid, säger Peter Johansson med ett skratt och tillägger:
– Vi är där jag vill att vi ska vara och jag är väldigt nöjd med sista matchen mot Kalmar, inte minst med hur kedjorna lägre i "hierarkin" just nu, eller hur jag ska uttrycka mig, hanterade sina roller. Matchen visar att vi står oss bra mot allsvenskt motstånd. Sen hade vi egentligen velat matcha mer mot allsvenska lag på försäsongen, men nu blev det ju inget mot Tingsryd som vi skulle mött två gånger.
Lilla Vimmerby Hockey är underdogs och vi ska inte kalla nykomlingen uträknade av alla, men de flesta experter är eniga: VH åker ur.
Den uppfattningen delas föga överraskande inte av "Piva".
Han låter stensäker när han säger följande:
– Jag är helt övertygad om att vi kan tävla med precis vartenda lag i Allsvenskan. Om jag hade varit tränare eller sportchef i någon annan allsvensk klubb hade jag kanske också tippat Vimmerby långt ner i tabellen. Jag förstår det och det är naturligt. Vi är nykomling och kan inte mäta oss med de andra klubbarna när det gäller rutin från den här nivån och har kanske inte heller samma förutsättningar som många av de andra lagen. Men vi vill etablera oss här, i Allsvenskan.
Vad krävs för att ni ska lyckas?
– Att vi är dedikerade, att vi tävlar och tar det hårda jobbet varenda dag och att vi håller huvudet högt. Jag har en ännu starkare tro på det här laget nu, än när jag kom hit. Vi har en sån bra och stark kärna som verkar ställa krav på varandra.
Sen nämner han tiden i Kristianstad, hans senaste klubbadress. Där verkade han också i Allsvenskan – och laget växte och växte.
– Många pratar om hur viktig starten är, att få så bra start som möjligt. Och så kan det vara, men vi förlorade de sex första matcherna i Allsvenskan och hade tur som vann mot Vita Hästen i den sjunde. Sen vände allt. Vi fick självförtroende, fortsatte att jobba stenhårt och hade precis som här en homogen och stark grupp. Det slutade med att vi tog oss till kvartsfinal.
Vimmerby Hockey är alltså nästa stopp på en lång och gedigen tränargärning, som tagit "Piva" till bland annat den danska ligan, den norska, Österrike – och förstås en rad olika klubbar i Sverige.
– Det är som ett gift. Jag har nog sagt det till min sambo en massa gånger att det får vara slut nu, men det bara fortsätter och fortsätter. Och min familj kanske tycker att det är skönt att jag åker iväg någon annanstans ett tag, haha. Utan dem hade det här aldrig gått, säger han och vi märker att han blir rörd för en stund.
– De vet hur jag är och hur mycket jag brinner för sporten. Många av mina närmaste vänner jobbar också med hockey, som Björn Hellqvist i Björklöven och Magnus Brogren i Södertälje. Om jag inte hade tyckt det här var roligt hade jag aldrig hållit på med det här i 25 år.
Men allt är inte som ni vet guld och gröna skogar. Ishockey är resultatbaserat. Man vinner, man förlorar. Och just förluster tar fortfarande ont och skär i hjärtat.
– Några har sagt att du måste väl lära dig efter alla dina år som tränare, men nä. Hur man än försöker är det fortfarande lika jäkligt och "tradigt" (skånska) att förlora matcher. Det är en sån otrolig skillnad på att vinna.
Vinnarskallen Peter Johansson har talat.
Du verkar ganska så cool och lugn i båset under matcherna. Är det verkligen så?
– Haha, inte alltid. Jag försöker, men ibland hettar det till och jag blir arg.
När?
– När jag känner att vi blir orättvist behandlade och att domsluten är fel.
När vi försöker luska ut vad han själv anser som sina bästa sidor som tränare blir han fåordig och har svårt att peka på några specifika saker. Som i förbifarten nämner han ändå erfarenheten han samlat på sig och förmågan att vara inkännande och lyhörd för vad spelarna anser. Han säger att han lyssnar och lyfter en del saker med kaptenstrojkan Jakob Karlsson, Anton Carlsson och Jesper Kokkonen.
Vad kan du förbättra då?
– Jag kan bli lite bekväm ibland på träningarna. Jag borde nog blåsa av övningarna lite snabbare när det inte funkar fullt ut. Där kan jag bli bättre, men samtidigt vill jag inte blåsa av för mycket heller. Det där är en balansgång.
En balansgång är också att hitta rätt i belastning mellan vila och träning i det minst sagt täta matchandet. För huvuddelen av spelarna i VH är det här något helt nytt som väntar. Flera matcher i veckan kommer att slita, lägg därtill långa resor.
Det här ställer krav även på Peter Johansson som ledare.
– Jag kan säga som så att det är en enorm skillnad mellan att vara tränare och spelare i Allsvenskan kontra Hockeyettan. Förra året kändes det som att jag hade all tid i världen i ettan med Kristianstad. Året innan i Allsvenskan var det fullt upp, hela tiden. Men samtidigt...allting, precis allting, är så mycket roligare i Allsvenskan. När man väl är där, vill man inte spela i ettan igen. Allt är så mycket proffsigare, spelarna är skickligare och intresset och bevakningen så mycket större.
I sammanhanget nämner han bland annat video-delen med analyser och genomgångar som bara växt och växt.
– Förr fanns det knappt video överhuvudtaget. Nu har flera klubbar heltidsanställda videocoacher och analytiker. Där är inte vi, men jag har otroligt mycket hjälp med den biten av Björn (Tholander Olsson, assisterande) och Håkan Westerback (målvaktstränare och video). Och jag är så imponerad av Håkan hur han så snabbt lärt sig och tagit till sig det här.
Vimmerby i stort. Vad tycker du hittills?
– Jag är jättepositivt överraskad. Det här var kanske inte riktigt vad jag trott om en liten stad i Småland. Det är fantastiskt vackert och omgivningarna är otroliga. Jag cyklar mycket och ser hur välskötta små orter som Djursdala, Tuna och Totebo är. Det är verkligen så fint som man har en bild av den man fått genom Astrid Lindgrens berättelser. Utbudet med restauranger och annat är väldigt bra. Det är ju bättre här än i Ängelholm där jag bott så länge. Havet är egentligen det enda jag saknar.
"Piva" säger att trivselfaktorn är hög så här långt.
Månne kan den toppas ytterligare en nivå om det skulle gå bra även hockeymässigt.
Det vet vi inte nu.
Vi vet däremot att Vimmerby Hockey är taggade till tänderna och förberedda på vad som komma skall.
Vi har ett spännande hockeyäventyr i 52 akter framför oss – med start redan på fredag.