För det verkar som så. Att även när vinden piskar på som aldrig förr kommer detta VH inte ge sig. Snarare blir effekten det motsatta.
Rubrikerna har på bara några månader varit tillräckligt många för ett halvt decennium i denna VH-karusell som vi alla nu sitter i, och försöker lista ut vilken riktning och plats vi ska mot härnäst.
Efter veckans alla skriverier om den tråkiga nattklubbshändelsen åkte VH de drygt 100 milen mot Umeå för att ta sig an stora, starka, Björklöven, seriens främsta offensiva lag. Vimmerby gjorde det med en backbesättning bestående av fyra hela kuggar, en inlånad division 1-spelare utan ett enda allsvenskt framträdande eller träning med laget och en 22-årig skånsk påg som i normala fall hade vilats men som istället "tvingades" spela.
Så kan man också trotsa tvivlare.
Att ett felaktigt domslut blev väldigt avgörande innan den häftiga kvitteringen i slutsekunderna må vara hänt, det sopar vi under mattan den här gången. Med tanke på klubban i Hampus Erikssons ansikte som inte fick några konsekvenser och ett par andra rackartyg från det mörkgröna laget dessförinnan får vi väl säga att rättvisa skipades. Jag vill ju inte heller vara den som förstör festen.
Men det hade jag ändå inte kunnat.
För efter att ”Piva” skickat fram Anton Carlsson med powerplay-tavlan, Jakob Karlsson kvitterat och George Diaco läckert frispelat Oskar Hassel som på ett kyligt sätt fixade två poäng hem till Småland var det som att allt annat var glömt för några minuter. Några mörka rubrikmoln på den gula VH-himlen fanns inte längre. Det var precis vad den här föreningen behövde. Nu känns det helt plötsligt som vinden vänt igen.
Men visst finns det utmaningar som måste lösas redan i närtid. För trots detta bragdartade resultat kommer backsidan behöva förstärkas permanent (ring Tranås, Pelle Johansson) och kontinuiteten fortsätta förbättras för att laget ska kunna avancera i tabellen.
Men Tingsryd ska nog akta sig rejält framöver.
För även om draken lyfter i motvind och allt det där… Tänk när det här laget får några månaders stabilitet och arbetsro. Är det då vi äntligen kan få se den riktiga höjden?
Jag vet, det är lätt att svepas med i segerruset. Men i skrivande stund är i alla fall min känsla att den Allsvenska resan Vimmerby Hockey tagit med oss på inte kommer vara över våren 2025.
Men hur vi tar oss dit kan bara gudarna veta. Och kanske Kjell Höglund.
I slutet av den fantastiska låten kommer, vad jag tolkar det som, profetian för VH:s framtid:
”I mitt sinne ska orkanerna dö. Vackert väder på Genesarets Sjö.”