Vi börjar med farhågorna. Georgsson har två stycken, i första hand.

– Ledarskapsbiten är en, det finns kanske inte de här naturliga ledarna bland spelarna. Men vi har pratat med en hel del spelare och förklarat att de gärna får ta ett kliv fram och försöka vara ledare. Det spelar ingen roll om du är 20 eller 25 år, det finns de som spelar i NHL som är kaptener när de är 20. Sedan finns det en del som är kvar som har potentialen att kliva upp ett hack gällande det, typ som Erik Gustafsson.

Frågetecken nummer två är till viss del ett medvetet val. Det finns inte samma rutin eller defensiva skickligheter bland forwards som för ett år sedan.

– En medveten strategi som grundar sig i det ekonomiska. Pierre Gustavsson och Alexander Lindqvist Hansen som är i 28-30 års-åldern kostar mer än en 19-20-åring. Vi ville spetsa till laget framåt lite grann och med samma börs som för ett år sedan var vi tvungna att hitta dom pengarna någonstans, förklarar Georgsson.

Han utvecklar:

– De är också en möjlighet för någon att få, och ta, chansen att lära sig spela box-play och utvecklas som spelare. Karlin och Micke är bra på den biten.

Georgsson har avslutat sin andra sommar som sportchef och precis som första säsongen är det ett nordamerikanskt influerat VIK vi får se.

– Såklart lite klarare bild än året innan, det var inte lika mycket jobb då vi hunnit bygga upp ett kontaktnät och vet mer hur det funkar. Förra året var det mer chansningar, i år lite enklare beslut.

Spelare med college-bakgrund blev lyckat för VIK och det är något man jobbat efter även inför i år.

– En bra grund är att spelare som gått på college är bra människor, världsvana, skötsamma och trevliga. Det går att fynda där då spelarna inte har varit ute och tjänat pengar. Många jag har pratat med tycker att det är ett bra spår. Det är ju inte heller någon juniorliga utan spelarna är upp till 25 år, snittåldern är nog ganska lik den många lag har i hockeyallsvenskan.

Ekonomin är en ständigt återkommande punkt i vårt samtal. VIK-ledningen får verkligen fundera över varje investerad krona. Och under säsongen kanske man måste sälja spelare likt man gjorde förra säsongen med Trevor Mingoia och Kevin Schulze.

– Om någon får ögonen på sig finns det en risk att vi släpper honom. Inte för att vi sportsligt vill det utan för att det gör så stor skillnad ekonomiskt. Det som står på sista raden är det väsentliga. Vi kan sluta trea i tabellen men har vi inte ekonomin med oss så åker vi ur ändå. Vi vill komma till det stadiet då vi ekonomiskt kan behålla spelare och få en större kontinuitet, men där är vi inte idag.

En spelare som sett möjligheten att kunna använda VIK som en språngbräda är Erik Nyström. Den poängstarke forwarden är öppen med att han siktar uppåt och har sett VIK:s historik med att skicka spelare uppåt.

– Så lät det när jag pratade med honom, jag tycker han tänker sunt i den frågan. Alla spelare har sina mål och sina resor att göra, det viktigaste är hur du tar dig dit. Många tycker det är häftigt att spela i lag som AIK och Modo, och det är det såklart, men det är nödvändigtvis inte den bästa vägen att gå.

Förutom att pricka rätt med nyförvärven är det tänkt att de spelare som är kvar sen ifjol ska utvecklas och därmed göra totalsumman starkare. På backsidan valde Georgsson och hans kollegor att behålla fem spelare.

– Det blev jackpot ifjol att alla höjde sig. Att de gör det i år igen är ganska otänkbart. Det är säkert många som tittar på vår backsida och tänker att det inte är så märkvärdigt men vi har en annan bild av det. Det var backsidan, tillsammans med Emil Kruse i mål, som gjorde att vi tog oss upp till slutspelsplatsen ifjol. Men vi tror och hoppas på att de kan ta stora roller. Till exempel behöver vi en powerplay-back och hoppas att Kim Johansson eller Erik Ullman ska ta den platsen, det behöver inte vara Adam Plant (ny kanadensare).

Målvaktssidan har under VIK:s allsvenska sejour alltid varit lagets kanske bästa del. Emil Kruse var magnifik ifjol och har ersatts av Adam Váy och Samuel Ward. Georgsson förklarar.

– Målvakter är kluriga. Allt ska ju klaffa med samspel med backarna och allting. Det var inte många som klappade en på axeln ifjol heller när vi signade Kruse men det visade sig ju blir bra. Det finns något bra i båda målvakterna. Ward var ju bland de bästa i sin årskull hela juniortiden, till exempel, säger Georgsson. Innan han måste ta tag i annat.

– Med svenska spelare är det bara skriva kontrakt, i princip. Med nordamerikaner är det migrationsverk, skatteverk, flygbiljetter och möblerade lägenheter. Så det finns att göra, blir sportchefens slutord.