Säsongen är över. 

Men oj, vilken säsong Vimmerby Hockey gjort. Få hade anat att det skulle räcka så här långt. Ända till en helt avgörande fight mot Nybro om en plats i den allsvenska kvalserien. 

Som det här laget har växt. Som det här laget har presterat. 

Och det var ju så nära. Igen. Jag vet knappt vilken gång i ordningen som VH fallit i det absolut sista steget till kvalserien. Det är i alla fall åtskilliga gånger nu. Förlusten via fem matcher mot Nybro lär svida extra mycket. Det kommer säkert att ta lång tid för spelare, ledare och alla passionerade supporters att släppa det här.

Det blev ett drama utan dess like i Liljas Arena. Initiativet växlade fram och tillbaka. När stekhete Eddie Levin pangade in sitt andra mål i matchen och satte 3–3 i tredje perioden trodde nog många på Vimmerby. VH skapade också ett par riktigt bra möjligheter och Nybro var tydligt skärrat och stressat. 

Men så kom 4–3 genom Hannes Johansson efter en tilltrasslad situation framför Robin Christoffersson, där pucken enligt många sparkades in. Spelare och ledare i VH reagerade starkt. 

Mål blev det ändå. Och starka känslor blev det också i absoluta slutskedet när Anton Carlsson fick en hård tackling i ryggen nära sargen, utan åtgärd från domaren. Nybro höll undan, vann och tog sig till kvalserien. 

För VH verkar det nästan vila en förbannelse. Återigen föll de alltså på målsnöret.

Bittert, tungt, jobbigt. 

Med lite distans kan och kommer Vimmerby Hockey att kunna blicka tillbaka på en otroligt bra säsong. Få hade anat att det här skulle räcka så här långt. 

Låt vara att det är en mycket klen tröst i sammanhanget för de närmast inbitna just nu.