Heffernan har spelat i 28 klubbar i 16 länder.
När man tittar närmare på Alvesta-centern Shane Heffernans karriär så är den helt makalös. Med spel i 28 klubbar i 16 länder måste Heffernan vara ett unikum i hockeyvärlden.
Shane Heffernan är född 1987 i Kitchener, södra Kanada. Inte särskilt långt ifrån landet största stad Toronto.
Hans ishockeyresa började med juniorhockey i hemlandet Kanada. Det har följts upp med spel i (håll i er nu): USA, Norge, tillbaka till USA, Tyskland, Lettland, Slovakien, Belarus, en sväng till Sverige (Osby IK i division 2), Polen, Rumänien, Slovenien, Danmark, Kazakstan, Danmark igen, Kiev i Ukraina, Tjeckien, återvändo till Tyskland, en säsong i Frankrike och nu Alvesta SK. Sådär, nu kan ni andas igen.
Vi börjar den här intervjun i slutet av resan. För inför den här säsongen värvades Heffernan till Alvesta SK i Hockeyttan, där han gör sin första säsong någonsin. Nya i Hockeyettan är även Alvesta som är nykomling. I skrivande stund befinner de sig på en sjundeplats, med hugg på den sista Allettan-platsen.
– Jag tycker att vi som lag har överträffat förväntningarna. Folk såg bara det här laget som en nykomling som skulle få stryk och väntade sig inte mycket från oss. Vi har nog överraskat en hel del lag, säger Shane Heffernan, när Vimmerby Tidning pratar med honom på onsdagsförmiddagen.
Ni kommer från två raka segrar, hur ska ni fortsätta på vinnarspåret?
– Vi har fått många spelare tillbaka från skador och sjukdom. Det har dessutom kommit in några spelare på lån också. Vi har haft en full trupp nu, vilket alltid är en fördel. Studsarna har gått vår väg också. Det är bara att fortsätta jobba hårt och ta chanserna vi får.
Shane Heffernan är lagets bästa poängplockare med 9 poäng (5+4) på 14 spelade matcher. På slutet har han visat klass och bidragit med poäng i tre raka matcher.
– Att göra poäng är såklart alltid trevligt, men jag försöker att inte fokusera så mycket på det. Om jag gör mitt bästa för laget kommer poängen komma. Men det viktigaste är att vi vinner som ett lag.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelare, för de som inte har koll på dig?
– Jag är väldigt snabb och ganska bra med pucken. Jag har offensiva kvalitéer och försöker gå in fysiskt i situationerna. Att göra mål är kul, men jag tummar inte på defensiven. Jag vill ha bra plus/minus-statistik också och tar ansvar både defensivt och offensivt.
För han har levererat poäng genom åren. I de allra flesta klubbar han varit i snittar kanadensaren runt 0,6 – 2 poäng per match. Visserligen handlar det främst om spel i europeiska andra- och tredjeligor i de något mer välkända hockeynationerna samt högstaligorna i de lite mer obskyra. Men pålitlig poängplockare är han, vart han än i världen vänder sig.
Så... Till det intressanta. Hur började egentligen den här unika karriären för Shane Heffernan? Efter spel i juniorligorna i Kanada och på seniornivå i USA tog han 2010, 23 år gammal, flyget över att Atlanten och hamnade i Norge.
– Jag såg att det fanns en "tryout" med Tønsberg (Vikings) efter att deras säsong tog slut. Vi kom i kontakt och de bjöd in mig. Jag kom dit i februari eller mars. Det var väldigt bra där.
Heffernan (till höger) och hans Alvesta har hugg på Allettan.
Hur skiljde sig hockeyn i Europa jämfört med vad du var van vid?
– Den passade mig bra. Skillnaden är att i Europa så gillar lagen att hålla mer i pucken och ha mer "possession", som i fotboll. I Nordamerika är man inte lika rädd för att bara dumpa pucken och checka.
Efter Norge väntade en hektisk period för Shane. Mellan 2011–2014 spelade han i sex länder. USA, Tyskland, Lettland, Slovakien, Belarus och Sverige, där han gjorde 16 poäng på åtta matcher för Osby IK i division 2.
Hur minns du tillbaka på den tiden, med spel i så många klubbar och länder på kort tid?
– Det var inte en rolig del av min karriär... På många av ställena var det som en mardröm. När jag var yngre hade jag inte någon som hjälpte mig. Därför lämnade jag ibland bara efter några veckor eller månader, till exempel om lönen inte betalades ut. Så var det speciellt i östra Europa... Där hände det alldeles för ofta, säger han och tillägger:
– Men självklart finns det fina minnen från de här platserna också. Varje land och plats har sin charm.
Länderna som nämndes ovan har såklart en tradition av ishockey och det kanske inte är helt oväntat att en transatlantisk spelare kan hamna där. Därefter väntade nya äventyr, i Polen och Rumänien.
– Polsk hockey har faktiskt höjt sig på senare år. En kompis från staden jag bodde och spelade i (Katowice) är med i polska landslaget. Nu har de tagit sig in i A-VM som spelas nästa år. I Rumänien spelade vi mest i Ungern, och där var nivån ganska bra. Det fanns bara två klubbar att spela för i Rumänien, övriga lagen i ligan fanns i Ungern.
Efter drygt en och en halv säsong med spel i Polen och Rumänien gick flyttlasset 2016 till Slovenien där han spelade ett mindre antal matcher med två klubbar. Under säsongen 2016/2017 värvades han sedan till danska Jutland Vikings i andradivisionen. Det är den europeiska klubb Heffernan gjort flest matcher för. På 65 matcher bidrog han med starka 134 poäng.
– Jag trivdes verkligen i Danmark och de behandlade mig väl. Jag spelade med min bror där (Kyle Heffernan), som faktiskt varit med mig på en hel del av ställena jag spelat på. Det är ett fantastiskt land. Jag trivdes verkligen med vardagslivet där, säger Shane som har en dansk partner.
I Alvesta leder centern den interna poängligan.
Brorsan Kyle har förövrigt också ett spännande CV, med spel i 14 länder, bland annat Turkiet. Shane och Kyle spelade också ihop under tiden i Osby.
Han spelade i Danmark mellan 2017 – 2020. Tre raka år i en och samma klubb undrar ni? Nej, nej. Heffernan hann med ett äventyr under tiden där också. Denna gång till Kazakstan. Och där fanns det en del märkliga stunder och situationer som Shane delar med sig av.
– Jag funderar faktiskt på att skriva en bok någon dag.... Om vi tar Kazakstan så är det faktiskt ett väldigt stort land till ytan, vilket kanske inte alla vet. Vårt lag fanns längst västerut i landet. Vi hade därför bland annat ett träningsläger i Belarus i en hel månad. Vi var på isen två gånger per dag och i gymet två gånger per dag under en hel månad.
– Om vi faktiskt hade en vilodag var vi ändå tvungna att gå ut och springa sex-sju kilometer. Om vi inte gjorde det var tränaren där direkt och frågade varför vi struntat i löpningen.
Efter träningslägret väntade sedan "en mindre" utflykt inom landet.
– Vi åkte tillbaka till Kazakstan och inledde säsongen. Men som sagt är landet enormt. Vi hade en "road trip" i en hel månad, in och ut från massa hotell. Man undrade faktiskt om man skulle få komma hem, men det fick vi till sist som tur var.
Den hårda träningen och ofantligt långa bortaresan var inte heller det värsta han fick uppleva i Kazakstan.
– Det var helt galet runt träningar och matcher. Det fanns en doktor i laget som delade ut fruktansvärt massa piller. De tog man inte själv såklart. Men till de ryska spelarna i laget var det piller, sprutor... Och ja, det var mycket märkligt som hände.
– Tränaren vi hade var också helt galen. Under matcherna kunde han gå runt och sparka spelare, för att nämna något exempel.
Hur lyckades du fokusera på ditt eget spel i en sån miljö?
– Jag vet inte, det är svårt... På matchdagar var det speciellt också. Vi hade sex "femmor" med spelare. På morgonträningen på isen fick de fyra kedjor som skulle spela en särskild färg. Så man kunde i alla fall förbereda sig under dagen innan match... Men Kazakstan var inte ett bra ställe att vara på. Jag var bara där i sju matcher sen lämnade jag. Pengarna kom alltid sent också, så det var en superstressig period.
Efter tiden i Danmark, och makabra utflykten till Kazakstan, spelade Heffernan hela säsongen 2020/2021 i Kiev i den Ukrainska ligan. Det följdes upp av en säsong med sejourer i Tjeckien respektive Tyskland.
– Det var under covid-pandemin, så 80 procent av spelarna i Ukraina var ryssar från KHL och VHL (de två högsta ryska ligorna). Det var inte det bästa stället att leva på men nivån på hockeyn var ganska bra.
Nu börjar vi avrunda den galna karriär som Heffernan haft... Efter tiden i Tyskland hamnade han i Montpellier i Frankrike. Där han spelade en säsong innan hans återvändo till Skandinavien, och spel i Alvesta SK.
Var har du trivts bäst under din karriär hittills? Och när hade du din "peak" som hockeyspelare?
– Svårt att säga... Mina finaste minnen är nog faktiskt från min första klubb i Europa, Tønsberg. Landet, staden och allt runtomkring var bra. Men jag trivdes som sagt väldigt bra i Danmark också. Hockeymässigt var nivån i Tjeckien och Ukraina faktiskt riktigt bra, där gjorde jag det bra själv också.
Kommer du tänka annorlunda kring var du vill spela framöver?
– Nu är det viktigare hur man lever utanför hockeyrinken och då har Skandinavien varit bäst.
Du måste vara väldigt äventyrlig som person, med tanke på hur mycket du rest runt?
– Jo, när jag var yngre kunde jag hitta ett lag och efter några månader var det inte som jag förväntade mig, med sena utbetalningar och sånt. Då var det dags att lämna och hitta nytt igen. Och jag antar att jag inte varit rädd för att spela i nya klubbar och att resa. Som person är jag inte särskild rädd av mig.
Vad väntar härnäst i din karriär tror du, som kanske närmar sig slutet?
– Vissa dagar är jag förundrad över att jag kan ha spelat såhär länge. Men det kommer nog bli några år till. Min partner är från Danmark och bor där, så jag vill vara så nära henne som möjligt, säger 36-åringen.
Och efter hockeyn väntar en framtid som... Brandman.
– Jag är utbildad brandman och kan jobba som det i både Frankrike och Kanada.
Men innan framtidsplanerna ska sättas i verk väntar ännu en match i Heffernans galna hockeykarriär. En onsdagsmatch i november hemma mot Vimmerby Hockey, i Alvesta. I första höstmötet vann VH med 7–1.
– Vi har bara spelat en match mot dem och då fick de en hel del powerplay.... Och deras powerplay är galet bra. Det är i princip det som dödade oss den matchen. Vi måste fokusera och inte ge dem så mycket tid där. I spel fem mot fem kan vi konkurrera mot alla lagen. Det gäller att hålla det enkelt och ge oss själva chansen, säger Hockeyettans "journeyman" Shane Heffernan.