Hampus Eriksson har hittat ett bra samspel i formationen med George Diaco och Eddie Levin på sistone. Mot Östersund fick han se båda lagkamraterna göra mål.
Och Diacos 2–1 var till väldigt stor del Erikssons förtjänst.
– Vi kom igenom bra där och jag såg Diaco i ögonvrån. När jag hörde honom ropa efter pucken lade jag en backhandpassning som letade sig fram så han kunde hitta rätt. Det var skönt.
Eriksson fick även assist till Levins 3–1 som såg ut att kunna bli matchvinnande för VH. Men det höll inte hela vägen.
– Det är såklart trist att tappa 3–1. Det är svårt att säga direkt efter vad vi gör för fel. Men det studsar inte med oss just nu och det är klart att alla de här förlusterna sätter sig i huvudet.
Till råga på allt var det Eriksson som var inblandad i Vimmerbys bästa lägen att avgöra i förlängningen.
– Jag hade två fina lägen själv där. På det första försökte jag skjuta högt. Sedan kom jag runt min back och hade en lucka att lägga in den vid den bortre stolpen, men det ville sig inte heller. Sedan spelade jag fram Elliot Ekefjärd i slutsekunden, men hans skott tog målvakten.
VH föll istället efter straffar och åkte på sin tolfte förlust på raken.
Hur ska ni vända på det här?
– Det går inte att göra annat än att ta en match i taget och inte titta två månader framåt. Det gäller att vinna nästa match på onsdag. Vi ska fortsätta jobba så och se hur långt det räcker.