Västerviks Ludvig Engsund mot Vimmerbys Linus Lundin.

Det blev en tvekamp. En tvekamp som Lundin vann. Stockholmaren var enormt duktig när Vimmerby återigen stod som segrare i ett derby.

"Han är otrolig den där pojken. Han släpper ju aldrig mer än två mål", sa derbyveteranen och VH:s lagledare Lennart Sand och syftade på Lundins målvaktsspel.

För honom betyder de här matcherna mot Västervik mycket, precis som för hans tidigare lagkompis och tränarkollega, Krister Ström. Han var näst intill lyrisk efteråt:

- Det här är det bästa av allt?Vi har ett sånt stort mentalt övertag mot Västervik här nere", sa han.

Jo, det är ganska tydligt. Vimmerby har dominerat derbykamperna sett till de senaste säsongerna. Att Västervik var obesegrat och serieledare inför mötet, verkade inte spela någon som helst roll.

VH spelade helt respektlöst och var nog det lag som visade bäst karaktär och vinnarinstinkt.

"Vi hade bestämt oss innan matchen. Vi skulle bara vinna. Vi vek oss inte en tum" sa lagkaptenen Emil Wahlberg.

Det märktes. Vimmerby stod för en stark krigarinsats och visade moral - i 60 minuter. Och bakåt hade VH som sagt målvaktsfantomen Linus Lundin. Han spred ett lugn och en trygghet till hela laget med sitt säkra spel.

Det blev verkligen ett nervkittlande drama, ett drama som innehöll det mesta. Med tuffa närkamper, fantastiska räddningar, härliga spelsekvenser och tätt och tufft in i det sista.

Med två snabba mål i början av mittperioden (Forsling och Harlestam) var VH i förarsätet. Västervik såg länge frustrerat ut. Kanske hade de inte väntat sig att Vimmerby skulle bjuda på så hårt motstånd. VIK gav allt i ett försök att nå kvittering, men lyckades inte.

Återigen var Vimmerby bäst i ett derby. Och bäst av dem alla var Linus Lundin. Inför en jublande VH-klack bjöd han på segerdans efteråt. Den höll godkänd klass den också, men inte i paritet med hans målvaktsspel.

Den var suverän.