Glädjespridare. Johan Norberg är bra på att göra sin omgivning bättre med sitt sätt att vara. En nog så viktig egenskap i ett lag.
Rödbetssoppan, eller barszcz som den polska varianten kallas, äts överallt.
Ständigt och jämt.
Dock inte i det Norbergska enmanshushållet på 18:e våningen i ett nyproducerat höghus i Katowice.
– Det går fasen inte att äta. Jag vet inte vad jag ska säga, men matkulturen här i Polen är helt galen – och det är mycket soppa...
Så, vad äter du istället?
– Det blir simpelt, mycket kyckling och köttfärs. Men jag är en katastrof i köket, i alla fall när jag lagar mat till mig själv.
Nog om maten.
Hur har du det i Polen?
– Det har varit en sjukt stor omställning. I Sverige är nästan allt enkelt. Man har sina rutiner och vet hur allt går till. Det var faktiskt en ganska tuff period för mig i början, med allt det nya. Nu har jag kommit in i det på ett helt annat sätt, säger han nyss hemkommen efter en härlig promenad i gassande sol i sin nya hemstad.
Och språket. Har du lärt dig någon polska än?
– Nej, det kan jag inte påstå. Jag kan bara några enstaka fraser som hej, goddag och dawaj, som betyder kom igen.
22-åringen som fick sin hockeyfostran i Oskarshamn berättar att boendet inte kan bli så mycket bättre och att han har utsikt över stora delar av staden, som ligger ganska nära den tjeckiska gränsen. Låt vara att utsikten inte må vara den allra finaste med tanke på att Katowice är en industristad i grunden och har många betonghus.
Sett till det stora invånarantalet på 300 000 kan det i sammanhanget tyckas en aning snålt att hockeyarenan där GKS Katowice huserar bara tar in dryga 1 500 åskådare. Den borde kanske inrymma fler med tanke på det relativt stora hockeyintresse som råder både i staden och i regionen.
– Det är synd att den är så pass liten. Vi har alltid fullsatt och det är ett jäkla tryck på matcherna, säger Norberg och berättar att det är ett snäpp upp än vad det var i Vimmerby. Här står alla upp och nästan alla har matchtröjor och halsdukar på sig. Det är ett otroligt tryck faktiskt.
Är det så överallt där du varit och spelat i ligan?
– På många ställen i alla fall. När vi mötte de som leder, GKS Tychy, var det helt galet. Den klubben ligger bara typ 20 minuter härifrån och mycket av hockeyn här i Polen är centrerat till just södra delarna runt Katowice.
2022 blev GKS Katowice mästare. Då var det stor fest.
Publikstöd. Det är ofta bra drag på läktarna när Katowice spelar.
Norbergs klubb är ett topplag i högstaligan och snart stundar slutspel, där guld givetvis är målet.
– Vi har inte riktigt fått till det än, men vi har ett grymt bra lag på papperet.
I samma klubb lirar för övrigt två svenskar, förre VH-backen Albin Runesson och Pontus Englund.
Om du jämför Katowice i en allsvensk kontext. Hur bra är ditt lag då?
– När jag kom ner hit trodde jag att det var en nivå liknade den i Hockeyettan, men jag har ändrat mig. Jag tror att vi skulle mäta oss bra mot lag som Vimmerby, Tingsryd och andra lag i nedre skiktet i Allsvenskan.
Är det stor skillnad på hockeyn som spelas i Polen jämfört med den du är van vid i Sverige?
– Absolut. Det är stor skillnad.
På vilket sätt?
– Nu är jag ju inte direkt känd för att vara en vass skridskoåkare, men det går sjukt fort. Man kan säga att de spelar nordamerikansk hockey på rinkar med europeiska mått. Det är ingen finess, utan rakt fram och bara tuta och kör. Det är typ old school med mer hjärta än hjärna.
Tränarens ledarstil är också mer old school.
– Eh, ja. Man säger inte emot. Det är han som bestämmer, inget snack. Han är väldigt tydlig och rak.
Utan att gå in på några exakta siffror så har miljöombytet till ett annat land, till en annan liga och ett annat lag inneburit ett klart uppsving rent ekonomiskt för honom.
– Det går inte att jämföra. Jag har boendet betalt och tjänar dessutom ungefär dubbelt så mycket. Här är allt också betydligt billigare och det går att stoppa undan en hel del pengar.
Utsikt över Katowice där det bor drygt 300 000 invånare.
Precis som i Allsvenskan är det just nu landslagsuppehåll i den polska ligan. Det betyder däremot inte att Johan Norberg och hans lag ligger på latsidan, tvärtom. För träningsvillige Norberg innebär det hårdkörning den närmaste tiden, på isen och i gymmet. Allt syftar till att han vill ge sig själv en chans att komma så väl förberedd som möjligt till kommande slutspel, dit åtta av nio lag går i ligan.
Det är också en chans för honom att nå den nivå han vill nå hockeymässigt.
– Jag har väl inte riktigt presterat så som jag vill, men jag känner att jag är på gång. Det känns bättre och bättre.
Det gör även fotskadan han ådrog sig i en match för några veckor sedan.
Vad hände?
– En skena skar upp ena ankeln. Eftersom jag har så mycket adrenalin när jag spelar så kände jag inte av det så mycket, men när jag kom till båset var jag tvungen att byta snöret på skridskon och efter det såg jag att båda händerna var fulla med blod. Vi fick åka till sjukhuset och sy sju stygn. Sedan dess har jag spelat och tränat på smärtlindrande sprutor.
Det gjorde han också under finalspelet i Continental Cup i Cardiff för en tid sedan. Det är motsvarigheten till CHL, fast på en lägre nivå.
Hur var det?
– Mäktigt, trots att vi förlorade båda matcherna. Vi mötte franska ligaledarna Grenoble och Cardiff (Wales), som är ett topplag i Storbritannien. Och det var extra roligt att så många av våra fans var på plats där. Alla våra supportrar går typ all in när vi spelar turneringar, antingen i Polen eller utomlands. Det är enda chansen de har att stötta oss på bortamatcher. I ligan tillåts nämligen inga bortafans. Jag tror det beror på säkerheten.
Nu till Vimmerby Hockey.
Hur kom det sig att du lämnade?
– Det grundade sig främst på speltiden. Jag tycker inte att jag fick bevisa det jag kan, sen har jag respekt för tränarens val trots att vi inte alltid var överens. Men visst var det tufft. Det var mycket ut och in i laget. Ibland var jag sjundeback, ibland var jag petad och ibland var jag ordinarie. Det var bara några fåtal matcher där jag hade mer än tio minuters istid. Då är det svårt.
Hade det varit ur ett trivselperspektiv och inte rent hockeyrelaterat, hade han fortfarande varit kvar i Vimmerby.
– Jag trivdes skitbra i Vimmerby, med allt. Både jag och tjejen hade jäkla bra jobb, det var nära hem till Oskarshamn och allt var superbra. Det var såklart jobbigt att lämna VH där jag kom väldigt nära med många. Nu blev det som det blev och det är tråkigt. Jag försökte alltid sprida glädje till gruppen, oavsett hur det gick för mig personligen och för laget.
Johan Norberg glider in på isen för match med GKS Katowice.
Från distans i Polen följer han fortfarande Vimmerby Hockey och ser alla lagets alla matcher på Tv.
Om VH lyckas fixa nytt allsvenskt kontrakt återstår att se. Det står skrivet i stjärnorna, precis som Johan Norbergs egen hockeyframtid.
– Jag vet inte alls hur det blir, men det är klart man börjat fundera över nästa säsong.
Det är då det. Nu är det slutfasen av nuvarande säsong som gäller. Och vill det sig väl står han där leende med en guldmedalj runt halsen efter avslutat slutspel i Polen.
Om GKS Katowice blir mästare kan vi nog vara säkra på en sak när det gäller Johan Norberg och val av meny vid ett eventuellt guldfirande. Han kommer inte att sleva i sig någon mustig rödbetssoppa om det erbjuds. No way.