Carl Sjöberg har gjort det bra i sin klubb, Vimmerby Hockey.
Det är en vanlig tisdagseftermiddag. Carl Sjöberg kommer till ishallen direkt från jobbet. Hans andra "jobb" väntar. Något som han hoppas blir något större i framtiden. Att hockeyn ska bli något som han livnär sig på fullt ut.
Vi kan säga att han är inne på en spännande resa.
Så har det inte alltid varit. Backar vi bandet så har han en tuff period bakom sig.
– Det tog fart på allvar när jag spelade i Örebro. Jag var där och lirade i fyra säsonger som junior. Sen var det någon som kommenterade min vikt, samtidigt som jag utvecklade en prestationsångest. Jag ville väldigt mycket och gillade på något sätt inte min kropp.
Efter åren i elitklubben Örebro vände Oskarshamnskillen hemåt till Småland igen. Hårdsatsande Kalmar blev ny klubbadress för den stora talangen som har drösvis av ungdomslandskamper bakom sig i U17- och U18-landslaget.
– Första säsongen i Kalmar var riktigt bra, säger den pratsamme 22-åringen för att sedan tystna för en stund.
De högt ställda kraven hade ett pris. Det tillsammans med ätstörningar.
Sjöberg beskriver bland annat hur hans förberedelser inför matcherna var. Hur tvångstankar styrde hans upplägg.
– Jag hade typ 79 saker som jag var tvungen att göra inför en match. Som att skvätta vatten på isen innan, ha samma kalsonger och duscha innan vi gick ut till match.
– Jag spelade nog bara tio matcher säsongen efter. Sen gick det inte längre. Jag behövde hjälp och Camilla Freedeke (ordförande i Kalmar HC) betydde mycket för mig.
Någon hockey var inte att tänka på.
En framtida hockeysatsning var högst osäker. Då.
Vi stannar till där. Vimmerby Hockey kom in i bilden, till den här säsongen. Carl Sjöberg hoppade på tåget och frågan är då hur han mår idag?
– Mycket, mycket bättre. Jag har bra stöd och kontinuerlig kontakt med en mental tränare, en dietist och en fystränare. Jag har hittat verktyg som hjälper mig i vardagen, mycket tack vare dem. Sen känner jag mig väldigt trygg här i Vimmerby. Jag har fått ett jäkligt bra välkomnande av hela klubben. Det värmer. De vet vad jag har gått igenom.
Hockeymässigt har Carl Sjöberg gjort det riktigt bra så här långt i VH. Men själv är han inte där han vill vara. Än.
– Nä..., visst. Jag ställer fortfarande höga krav på mig själv, ibland kanske lite för höga. Men någonstans vill jag tillbaka till när jag var som bäst. När jag hade bra flow, som i Örebro och första året i Kalmar. Då tänkte jag inte så mycket, utan allting bara flöt på. Jag känner ändå att jag har tagit steg, inte minst de två sista matcherna.
Han nämner "basic-detaljer" som presspelet och hemjobbet som delar i spelet som han vill förbättra.
Sjöberg skrattar till. Säger sedan...
– Det är på gång. Det känns så. Jag tror att jag snart är där igen.
Helheten, med egna rådgivare och tränare, tryggheten i Vimmerby Hockey och en större insikt om sitt mående, gör att han ser framtiden an med tillförsikt.
Och den stannar inte vid att lira i Hockeyettan. Resan, den nya resan, har förhoppningsvis bara börjat.
– Jag hoppas att någon gång spela i SHL. Det är en dröm.
Men först väntar Mörrum på onsdag. Ett Mörrum som ska besegras.
– Får vi med oss bra resultat den här veckan, mot Mörrum och Halmstad, så ser det riktigt bra ut. Då ska det mycket till för att vi ska missa Allettan.