Lysekil. Hav, skaldjur, fiske – och oljeraffinaderier. Det är det som dyker upp för mitt inre när Lysekil kommer på tal. Det må vara en något begränsad syn på en ort. För Isac Andersson är det däremot inte konstigt, utan han nickar lite lätt med huvudet när hemstaden nämns vid namn.
Frågan är bara om Isac är en baddare på fiske?
– Haha, nä, det kan jag inte säga, men visst fiskade jag en del med kompisarna under uppväxten.
Och vad fiskade ni?
– Mest makrill.
Just makrill kan vara ett något känsligt ord i sammanhanget då fotbollsklubben GAIS och dess supportrar ibland kallas för "Makrillarna". Det är känsligt på så sätt att Isac Andersson är en stark supporter till rivalen IFK Göteborg.
– Jag har alltid hållit på "Blåvitt" och jag försöker se så många matcher på plats som jag bara kan.
Efter några tunga år för IFK vädrar Andersson morgonluft kommande säsong.
– Känslan är att vi har något riktigt bra på gång. Jag tror stenhårt på topp-fem, säger Isac och berättar vidare att han tycker att Allsvenskan i fotboll är tio gånger roligare att följa än SHL i hockey.
Det här med Göteborg och kopplingen dit återkommer vi snart till.
Nu fokuserar vi på Vimmerby Hockey och hans roll i laget.
Och ni vet hur det brukar vara. Oftast är det målskyttarna, matchvinnarna och många gånger de offensivt skickliga spelarna som får de största rubrikerna i hockey. Men det är långt ifrån alltid som det är just de spelarna som betyder mest för ett lag. De som inte syns lika mycket i spelet med puck kan vara minst lika värdefulla, om inte ännu mer.
Isac Andersson är en sån spelare.
Det är inte alltid han märks så mycket i matcherna, utåt sett alltså. Men tränarna och lagkamraterna kan vara säker på en sak: att Vimmerbys nummer 45 alltid tar det hårda jobbet och där den egna prestationen alltid är underordnat lagets.
Frågan är hur 23-åringen själv ser på just det där, att han har en tydlig roll och där det defensiva arbetet kommer i första hand.
– Jag är tacksam för det förtroende jag får av tränarna och försöker alltid att göra det bästa av det.
Som sagt, laget före jaget.
Är det en otacksam roll?
– Jag ser det inte så. Jag tror att den uppskattas av killarna i laget, men det är klart att det kan vara en ganska tuff roll.
Har du alltid haft den karaktären, eller är det något som växt fram under senare tid?
– Det har nog alltid funnits där, men det har också utvecklats under åren i Vimmerby.
Isac tar en slurk kaffe och säger sedan på sin omisskännliga dialekt som bär tydliga spår av västkusten att han trivs väldigt bra i Vimmerby, på alla sätt och vis. Annars hade han förstås inte varit kvar i klubben eller i staden. Han är inne på sin fjärde säsong nu.
Han fick sin fostran i just Lysekil, hemstaden, där sedan Frölunda formade honom i junioråldern, för att därifrån spela seniorhockey i Mora – och nu alltså i Vimmerby Hockey. Just det, han har också en kort sejour i Tingsryd i Allsvenskan, innan han anlände till VH.
Att det blev Frölunda var ganska givet, dit han kom som 14- eller 15-åring.
– Vi hade ingen konkurrens om platserna i Lysekil, därför var det naturligt att söka sig till Frölunda. Det var otroligt utvecklande, men visst var det ett steg att ta. Jag gick bara i nian när jag flyttade ensam till Göteborg. Man lärde sig ganska tidigt att ta hand om sig själv, trots att jag hade bra hjälp av både klubben och föräldrarna.
Som 19-åring tog han en ordinarie plats i Allsvenskan med Mora IK. Då hade han inte en lika framträdande defensiv roll, vilket bland annat visade sig i att han fick spela i powerplay. Det gör han inte nu.
Hur ser du förresten på att du inte får spela i numerärt överläge?
– Det är klart att jag vill spela allt, haha, men det är som det är och något man får acceptera. Det kan vara lika roligt att spela boxplay. När vi lyckas där är det lika viktigt som att göra mål i powerplay.
Å andra sidan är han inte oäven i rollen som målskytt och poänggörare. En titt i statistiken avslöjar säkert något förvånande för många att han de två föregående säsongerna i Vimmerby Hockey snittat på mer än en halv poäng per match.
På sitt ödmjuka vis säger han så här om varför han faktiskt är hyfsat vass framför motståndarkassen:
– Jag har aldrig varit en teknisk lirare, men jag tror att jag har en fördel att jag är ganska tuff och går in i situationerna. Jag är där och stökar runt. Man kan väl säga att jag har mer styrka än skicklighet, säger han med ett garv.
Hur är det som spelare att befinna er där ni är nu, mitt i stormen och med en dramatisk och oviss avslutning i Allsvenskan?
– Bara roligt. Visst hade man såklart önskat att vi hade kämpat om andra platser i tabellen, men med tanke på förutsättningarna och allt som hänt den här säsongen så tycker jag det är starkt av oss att ha gett oss själva den här chansen. Det var inte så länge sedan som vi var tio poäng bakom Tingsryd och hade en lång förlustrad. Nu är vi här och jag tycker att vi har stora möjligheter att klara av det, inte minst tack vare den fantastiska stämning vi har i laget. Den är grym.
Vilket lag är er främsta utmanare i det här läget, Tingsryd eller Östersund?
– Eh..., jag vill inte jinxa något, men det borde vara Östersund. Inte minst efter deras vinst mot AIK och med tanke på det lag de har.
Just det. Det var ju också det här med att Isac Andersson blev världsmästare en gång i tiden, närmare bestämt säsongen 2018/2019.
Här berättar han storyn bakom.
– Jag spelade VM med U18-landslaget i Örnsköldsvik. Vi slog Ryssland i finalen och det var världens skräll. Jag hade ungefär samma roll i landslaget då som jag har nu i Vimmerby. Lucas Raymond (numera firad NHL-stjärna i Detroit) var den stora stjärnan i laget. Det var en mäktig upplevelse, men det slår ändå inte när vi gick upp med Vimmerby förra säsongen.
Frågan är hur högt lagspelaren Isac Andersson skulle gradera ett eventuellt nytt säkrat kontrakt i Allsvenskan jämfört med VM-titeln och uppflyttningen med VH? Förmodligen väldigt, väldigt högt.