Västervik inledde matchen strålande, i ett furiöst tempo. Det märktes att snacket om hjärta och inställning innan matchen haft effekt.
VIK radade upp chanser som på löpande band och hade sex-sju riktigt kvalificerade målchanser bara under de första fem minuterna.
Det var bara ett problem. Pucken ville inte in. Mycket beroende på att Panterns målvakt Viktor Andrén storspelade, och till en del beroende på vanligt jävla oflyt.
Pantern skapade i princip ingenting. Men var som vanligt "äckligt" effektivt och gjorde mål på det första riktiga skottet på mål.
0-1 efter 8.57, bara fem sekunder in i powerplay sedan Joacim Hedblad billigt åkt ut två minuter för tripping.
0-1 efter första perioden var synnerligen orättvist sett till spel och chanser, men det är ju som bekant målen som räknas.
- Nej inte nu igen. Nu blir det som i 1-5-matchen mot dom under Allettan, tänkte Mattias Karlin.
Hemmalaget inledde andra perioden nästan lika bra som den första. Och till slut fick man också den rättmätiga utdelningen.
Simon Mitman visade en järnvilja när han bröt in på mål och tryckte in 1-1 efter en bjudning från en Pantern-back.
Och Mitman låg bakom även 2-1 som kom strax därpå. Efter ett starkt jobb vid sargen, ensam mot två pantrar, så serverade han Jocke Englund en utmärkt passning.
Englund laddade bössan och pricksköt 2-1 med ett slagskott från blå. Nu vaknade de 1.300 på läktarna och eldade på VIK fram till 3-1.
Det målet kom efter ett fint powerplay. Återigen var det välriktat slagskott från strax innanför blålinjen som talade. Målskytt var Fredrik Asplund.
- Vi malde på och Pantern orkade inte stå emot oss i andra perioden. De blev trötta.