Tillbaka efter en kort och trevlig visit i hockeystaden Växjö, till en annan hockeyfebrig stad, Vimmerby.
Vi ska inte dra några paralleller i övrigt, men just nu är det mer hett i norra Småland, då de regerande svenska mästarna får vänta på att allt det göttiga ska dra igång, slutspelet. Här i Vimmerby är det fullt pådrag, förstås. Seger efter en superdramatisk rysare i lördags – och så det här. Alldeles nyss.
Det kanske allra mest intressanta inför söndagens fajt var hur "underdogen" Troja-Ljungby, jo faktiskt, skulle tackla underläget i matchserien? Inte minst efter vad som hände då de hade ledningen alldeles i slutet, men tappade till en blytung 4–3-förlust?
Nu fick de sova över på hotell i Vimmerby, som förlorare. Skulle det månne påverka nattsömnen?
Tja, nä. Och det var knappast att vänta heller. Men nog sjuttan borde förlusten satt sig som en liten tagg i några spelares huvuden i alla fall. De var nästan pressat att vinna. Annars 0–2. Jag förväntade mig desperation i deras spel från start.
Så, match 2.
Troja kom ut hårt. Var bättre än Vimmerby och skapade fler farliga lägen första 20 och även delar av andra. Jag stod en stund i trappan precis vid Trojas bås. Och oj, oj, oj. Här kan vi snacka heta känslor. Varenda situation kommenterades och det var inte alltid direkt så snälla saker som sas, men det hör väl till antar jag i dessa slutspelstider och med tanke på matchernas betydelse.
VH-målvakten Robin Christoffersson sattes på hårda prov, och storspelade. Ju längre matchen led, desto bättre blev också Vimmerby som lag.
Det var 0–0 efter första och bara två (!) skott på mål för VH.
Det var 0–0 efter andra.
Det var 0–0 efter 57.44.
Då kom målet. Målet som gav Vimmerby Hockey totalt glädjefnatt.
Anton Carlsson bakom mål, passning till Elias Lindgren. Perfekt avslut, stolpe in. 1–0.
I öppen kasse var sedan Eddie Levin kylig när han coolt väntade in rätt läge innan han satte pucken i mål. 2–0.
Resten är historia. Vimmerby vann igen.
På tal om just historia kan ett historiskt ögonblick skrivas om bara några dagar, i Ljungby. Seger antingen på onsdag eller torsdag.
Då är det klart. Då spelar VH i kvalserien för första gången någonsin. Som klubben har väntat på det. Snart kan den väntan vara över. Då kan de slänga all frustration som legat och pyrt efter alla tunga uttåg i just det här skedet, all besvikelse och all sorg som kapten Karlsson uttryckte det – och bara njuta av stunden.
Men...VH är inte där än. De har alla fall tre matchbollar. Bättre läge än så blir det inte.