Eddie Levin är lite av en retsticka som gillar att tacklas och snacka med motståndarna.
Träningen är avslutad.
Raskt av med skydden. Fram med gaffel och kniv och lassa in käket från matlådan.
Sen står jag på menyn en kort stund senare.
Och varför inte ta med hela kostcirkeln av frågor som rör en av ligans just nu hetaste spelare. För det är ju det han är, 24-åringen från Vimmerby. Inte bara sett till den målmässiga succén och hans tio fullträffar, utan också för att han är Hockeyallsvenskans mest tacklingsglade lirare och med en svada som ibland retar gallfeber på betydligt mer meriterade motståndare.
Som senast mot AIK. När lagen tackade för matchen syntes en märkbart irriterad AIK-spelare säga något syrligt till Eddie.
Vad sa han till dig egentligen?
– Eh..., det stannar mellan oss, men det var inte så allvarligt. Jag har hört betydligt värre saker än så, haha.
Att munhuggas och vara obekväm är inget spel för galleriet för Levin, utan det är en del i hans DNA som hockeyspelare.
– Jag gillar att snacka och är ganska rapp i munnen.
Är du den som pratar mest i laget?
– Ja, det får jag nog säga. Det är jag och "Joppe" (Johan Norberg). Honom hör man överallt.
Samma sak när det kommer till tacklingar. Norberg tacklar ofta och gärna, men är långt ifrån att nå Eddie Levins nivå, men det beror också på att backen har betydligt mindre istid i Allsvenskan. Faktum är att Vimmerbys nummer 38 överlägset är den spelare i hela Hockeyallsvenskan som tacklar mest.
– Det är sån jag är. Jag måste tacklas mycket och bli lite förbannad. Då är jag som bäst.
Det är så han är på isen. Utanför ger Eddie ett helt annat intryck.
Nu till målen och din höga poängproduktion. Hur överraskad är du?
– Klart jag är överraskad och det är inget jag hade förväntat mig. När "Jagge" (Jakob Karlsson), jag och Anton (Carlsson) pratade innan säsongen så sa vi att det är riktigt bra om någon gör över 20 poäng när man kommer från division ett. Jag är inte där än, men det är inte så långt borta.
Samspelet med Jakob Karlsson är en stor nyckel till framgång för Eddie Levin.
Då ska man veta att det tog ett tag innan målen började trilla in.
– Jag tror att jag gjorde mitt första i åttonde matchen, mot Björklöven.
Hur var det?
– En fantastisk känsla. Det var mitt första mål någonsin i Allsvenskan. Jag gjorde 24 matcher med Oskarshamn för flera år sedan, men då blev det inget.
Självklart fick han passet från parhästen och kedjekamraten Jakob Karlsson, kaptenen.
Ni verkar ha en speciell kemi, inte minst i powerplay. Är det instinktivt, något som bara händer, eller är det ett resultat av inövade mönster?
– Jag får nog säga både och. Vi vet vad den andre ska göra och det gäller i allra högsta grad även Anton (Carlsson). Tyvärr är han ju skadad nu och det är jäkligt tråkigt, alla lider med honom. Det här var en dröm för honom, precis som det är för oss. Det är bara att hoppas att han kommer tillbaka så snart som möjligt.
Rollerna dem emellan, Levin och Karlsson, är glasklara. Kaptenen spelar fram, Levin gör mål.
– Vi är bra på olika saker. När "Jagge" är i anfallszon söker han nästan alltid passningar och försöker sätta upp mig eller någon annan i bra läge. Då är det bara för oss att hitta bra ytor och komma rätt. Och jag själv gillar ju att göra mål – och har alltid gjort det.
Tillbaka till det där målet mot Björklöven, ditt första. Hur förlösande var det?
– Det är klart att det var viktigt. Jag är en målskytt och tankarna börjar komma när man inte sätter dit puckarna. Inte för att det var jobbigt eller så, men man tänker och funderar lite om man verkligen klarar av den här nivån.
Han behövde inte fundera särskilt länge över det. Han har med råge bevisat både för sig själv och omgivningen att han håller nivån och mer därtill. Målen har bara rasslat in på kontot. Pang, pang, pang.
Knappt någon annan allsvensk spelare har hunnit med i hans högt uppskruvade tempo de senaste fem-sex veckorna. Nu är han redan uppe i tio fullträffar och har bara tre spelare före sig i målligan.
Det såg han knappast komma för några säsonger sedan, då det knöt sig både för honom själv och laget han spelade för då, Kallinge/Ronneby.
– Nä, det är lite skillnad nu, säger han och spricker upp i ett leende.
Det var då Kallinge klarade nytt kontrakt med en hårsmån.
– Det var en jobbig säsong, men det var samtidigt en enorm känsla när vi klarade oss kvar. Vi var tvungna att vinna mot Tyringe i den sista matchen. Det blev 2–1 och många som egentligen inte hade någon koppling till klubben grät av glädje.
De två åren i Blekingeklubben var lärorika, på sitt sätt. Efter juniortiden i IK Oskarshamn fick han för första gången känna på hur det var att spela hockey och samtidigt jobba.
Det har däremot inte alltid gått som på räls för Levin. För bara ett par år sedan höll han på att åka ur Hockeyettan med sitt dåvarande lag Kallinge/Ronneby. Men i en avgörande match mot Tyringe lyckades laget säkra kontraktet.
Där är han än idag, trots att han spelar på allsvensk nivå där många är heltidsproffs. Själv föredrar han kombinationen, spela och arbeta. Han utbildar sig till plåtslagare och jobbar halvtid som det är nu.
– Det passar mig bra att ha något annat än bara hockey och så är det för många andra i laget också. Man får något annat att tänka på och man får träffa andra människor. Jag trivs jättebra på mitt jobb och det är väldigt, väldigt mycket hockeysnack, haha.
Mycket snack om hockey blir det även i andra sammanhang. Snarare jämt – och överallt.
– Det var ganska mycket när vi låg i ettan också, men nu är det ännu mer och på en annan nivå. Folk som jag inte ens känner pratar hockey med mig och det är hur kul som helst. Man träffar väldigt många glada människor.
Man kan lugnt säga att du lever din hockeydröm nu, eller?
– Ja, absolut. Det är fantastiskt kul att spela i Allsvenskan och dessutom att få göra det i sin moderklubb. Men man blir snabbt ganska bortskämd, med alla fina arenor man kommer till, att möta bra lag och så många skickliga spelare och med mycket publik på matcherna. Och för mig är det något annat än när jag gjorde det i Oskarshamn. Nu när jag är äldre kan jag mer vara mig själv, spela mitt spel och jag vill synas därute på isen.
Jo, minst sagt.
Eddie har verkligen betytt mycket för VH och har också gjort reklam för sig själv, med sina mål, sin attityd och sitt spel.
Förresten, varifrån har du fått ditt målsinne?
– Det är inte från pappa (Jonas) i alla fall, haha. Han var back och gjorde väl inte så många mål. Mamma (Maria) säger att det kommer från henne. Hon brukar säga att hon var snabb också och att hon vann någon sprinttävling någonstans.
Inför veckans matcher, Västerås på onsdag och Kalmar på fredag, ligger Vimmerby på 13:e plats och är näst sist i tabellen.
Ni vann mot AIK senast. Hur viktig var den segern efter fem raka förluster?
– Jäkligt viktig. Vi spelade bra över 60 minuter och det är det vi måste göra för att vi ska fortsätta vinna matcher. Det är väl det vi är mest besvikna över så här långt, att vi inte riktigt gett oss själva förutsättningar när vi har haft de här svackorna i matcherna. Vi vill ju vara med hela vägen i matcherna och ha chansen. Jag hoppas att vi kan bygga upp en vinnarstreak nu. Det känns så. Jag hoppas det. Det vore gott för gruppen.
Eddie Levin har gjort tio mål den här säsongen och är en av Hockeyallsvenskans hetaste målskyttar.
Men du, vad pysslar du med utanför hockeyn?
– Tja, det är väl inte så mycket egentligen. Inte mer än att man umgås med polare och flickvännen.
Ingen golf sommartid som så många andra hockeyspelare tycks gilla?
– Jag har faktiskt grönt kort, men jag är inte bra på golf, eller det kanske också är så att jag inte haft tid att hinna spela. Vi får väl se hur det blir längre fram.
I Allsvenskan är det många, långa resor med buss. Hur är det?
– Man är ganska van och inget direkt som jag tycker är jobbigt. Visst kan det kännas lite i kroppen och ryggen när man varit iväg på längre resor, som i Östersund. Men annars, nä. Det funkar bra. Jag tittar mycket på TV-serier och sådär. Ibland snackar man med de andra i laget. Sen tror jag faktiskt att vi geografiskt sett ligger bäst till i serien när det gäller resor. Vi ligger mer mitt i än de andra lagen.
Ofta har spelare speciella förberedelser för sig inför matcherna. Hur är det i VH?
– Ja, det kan man väl säga. Många gånger sitter man bara och garvar åt konstiga grejer.
Du då?
– Nja, jag har också mina rutiner. Jag tar mina bågar, gör mina saker. Allt brukar följa samma mönster.
Ett givet mönster för Eddie Levin i själva matcherna är att han ofta tjatar med motståndarna, delar ut många tacklingar, hittar rätt ytor på isen och sätter puckarna i nät. Vi får väl se hur det blir mot Västerås. Mycket talar för att han åter kommer att hamna i rampljuset då han just nu är en av Allsvenskans hetaste spelare.