"Ett pressat Dackarna visade ingen pardon"

Något måste vara fel? Det dunkar ju så förbaskat i bröstet. Det är som elektriska stötar genom kroppen. Familjen tittade konstigt på mig när de såg min oro. "Det är ju basljudet bara", sa de och skakade på huvudet. Vi var på konsert med Ed Sheeran. I tisdags var jag på konsert igen. I speedway.

Torbjörn Allvin krönikerar om Ed Sheeran, Djursdala mot Gullringen och Dackarnas styrkebesked mot Piraterna.

Torbjörn Allvin krönikerar om Ed Sheeran, Djursdala mot Gullringen och Dackarnas styrkebesked mot Piraterna.

Foto: TT/Arkiv/Thomas Augustsson

Krönika2022-08-24 17:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ni ser och förstår. Jag är inte direkt någon van konsertbesökare. Det tro tusan att det pumpar rejält med de tunga, stora högtalarna Sheerans team hade med sig. Till och med där vi satt en bit upp på ena läktaren. Ed Sheeran, ja. Han är en av de hetaste artisterna i världen.

Det var, när allt lugnat ner sig i brösttrakten efter typ fyra låtar, en mäktig upplevelse. På flera sätt. 65 000 glada, hänförda åskådare besökte Ullevi. Lika mycket som jag gillade musiken och låtarna, lika mycket föll jag för den färgsprakande scenshowen.

Och vad kunde passa bättre än att ladda upp på Glenns Krog, bredvid arenan. Tyvärr såg jag honom inte själv i vimlet. Det var annat då han var tränare för Utsikten, när de mötte Vimmerby i toppmötet i division två på klassiska Vimarvallen för drygt tio år sedan. Jag minns att Glenn Hysén ofta sneglade på tränarkollegan i VIF, den karismatiske Tommy Svensson Pöder, när han vankade av och an längs sidlinjen. Efteråt sa han med ett garv till Sporten att vi som journalister måste ha det ganska skoj och trevligt att ha en sån tränare att prata med. Jodå, visst var det så. Det skulle onekligen vara en kick för lokalfotbollen om Svensson Pöder kunde ta på sig tränarrollen igen, i någon klubb.

Intresset för den lokala fotbollen är fortsatt starkt. Det såg vi inte minst när Vimmerby IF mötte Djursdala SK för några veckor sedan. Jag har själv aldrig sett så mycket åskådare på Dalavallen. På fredag lär det bli mycket åskådare igen, då DSK tar emot Gullringen i ett nytt kommunderby. Det första mötet lagen emellan i Djursdala sedan 1980, om vi har rätt uppgifter. Det är 42 (!) år sedan.

Lätt match för favorittippade Gullringens GoIF? Eller skrällvarning, DSK?

Svårt att säga. Några 0–8 som när VIF kom på besök kommer det inte att bli. Min känsla är att det kommer bli en tät och jämn fight, inte minst med tanke på alla kopplingar som finns lagen emellan. Det här ett derby som verkligen kittlar fotbollsnerven. Väldigt många spelare i DSK-truppen har ett förflutet i Gullringen och kommer nog tagga till extra, som bröderna Henriksson (Simon och David), Daniel "Bränna" Gustafsson, Markus Ahl, Björn Stridh, Christian Simonsson, Rasmus Stahlin och Dzenan Hrnic.

I tisdags kväll var det ett annat superhett möte, Dackarna vs Piraterna, i kampen om den sista slutspelsplatsen.

Ett pressat Dackarna visade ingen pardon, körde skjortan av Motalalaget och vann med brutala siffror, 60–29.

Det var uppvisning, à  la Ed Sheeran. One team show. Konsertkänsla...? Nåja, inte direkt, men i sanning imponerande med tanke på matchens betydelse.

Nu är Målillagänget i slutspel – och i allra högsta grad med i jakten på nya medaljer. Mot alla odds, får vi nästan säga.

Väl här, slår Dackarna ur underläge, mästare till trots.

Av det vi såg på Skrotfrag Arena i tisdags, är det här ett lag för motståndarna att se upp med. Danska dynamittrion Rasmus Jensen, Frederik Jakobsen och Nicolai Klindt såg ruggigt vassa ut, ackompanjerat av Maciej Janowski och Brady Kurtz. Låt vara att kaptenen Jacob Thorssell fortfarande är helt ur slag.

Allt sammantaget: Dackarna vinner kvarten mot Indianerna.

Till sist:

 • Hörde att Coldplay skulle komma till Göteborg nästa sommar. Det är ett av mina favoritband. Varför inte. Jag har blivit varm i kläderna. 

• Jag och parkeringsappar är inte kompatibla. Varför finns inte gamla vanliga hederliga parkeringsautomater?

• Den ena dottern i Linköping, den andra i Jönköping. Jag har våndats för när barnen flyttar ut. Nu är vi där.