Nä.
Det fick vara nog. Jag orkade inte se hela AIK:s match mot Norrköping på TV. Vilket haveri!
Det blev istället en tur till Kisa på min lediga annandag. Så mycket bättre.
Och jag hade verkligen bestämt mig. Inget kaffe denna dag. Nej, nej och åter nej. Ett bestämt nej. Min kropp mår helt enkelt inte bra av för mycket av denna dryck. Det första jag gjorde var att vika av mot kiosken. "Hej, en korv... och en kaffe, tack".
Det var nog inte meningen att det skulle bli något kaffe, egentligen. För min swish fungerade inte. Men då dök kollegan Strömsten upp och betalade. Bra gjort, Magnus. Dåligt gjort, Magnus.
Det är väl också någonstans så vi kan sammanfatta Kisas insats i premiären mot IF Haga.
Alltså, blandade skurar. Jag vet egentligen inte om så mycket var dåligt, nä. Vi skippar det. Rättare sagt, det fanns detaljer som var mindre bra. För det är ju faktiskt så. Hur höga krav kan vi ha på det här Kisa-laget, i det här skedet av säsongen? Vi kan inte förvänta oss att förra årets överraskningslag, det får vi väl ändå kalla dem, kan bjuda upp till en lika underhållande och anfallsglad fotboll som förra året, då som nykomling i division tre.
Ni vet säkert hur det gick i premiären.
Jo, förlust med 3–1 mot Jönköpingslaget IF Haga, nykomling i serien.
Det är i många avseenden ett nytt KBK 2023. Något som ytterligare accentuerades av den förstärkningsjakt som funnits och som resulterade i att fyra nyförvärv presenterades under påskhelgen. På ett bräde, typ.
Allt faller sig därför inte helt naturligt. Kisa BK är fortfarande inte på något sätt ett färdigt lagbygge än, där de olika delarna kittar ihop med varandra. Mot Haga fanns där ändå saker som jag gillade. Som defensiven med Hampus Härnström och Kevin Dahl som mittbackar. Som pånyttfödde Gustavo Borges prestation på centralt mittfält. Det var nog flera år sedan som jag såg nyförvärvet från IFK Tuna så pigg och så kreativ. Som hans landsman Maurizio Faggottis teknik och uppenbara skicklighet man mot man, rättvänd med boll.
Som sagt, ge det här laget mer tid. Och kanske något mer nyförvärv, helst då i form av en hårt jobbande karaktärsspelare med duellspel som sitt främsta vapen. Det skulle behövas, särskilt när David Ganbrant tvingades utgå efter en dryg kvart i sin comeback i seriesammanhang efter sin knäskada. Hur pass allvarligt det är eller om det var en ren säkerhetsåtgärd återstår att se.
Dessutom får tränaren Alberis Da Silva ta sig både en och två funderare på om han ska ta till sig skyttekungen Adam Härnströms uppmaning i vår tidning inför seriestarten: "Jag skulle gärna se att Alberis Da Silva spelade mer själv. Han behövs ute på planen".
Härnström kan ha rätt i den analysen. Da Silva kom nämligen in efter en timmes spel och Kisa blev som ett delvis nytt lag. Inte bara för att strukturen och spelformationen ändrades, utan lika mycket tack vare den enorma pondus som den meriterade brassen bidrog med. Visst såg han en aning otränad ut, men det kompenserade han med så mycket annat mot Haga.
Jag tror att Kisa skulle må bra av att ha en Alberis Da Silva i startuppställningen den närmaste tiden.
Det finns också andra saker som KBK bör fundera över. Som hur de löser uppgiften att neutralisera en motståndare med skickliga balansspelare på mittfältet. Haga hade dominanten Hugo Lönn och nästan lika duktige Tobias Simmeborn i den rollen. Två rörliga trygga spelare, med bra blick och igångsättare av Hagas uppbyggnadsspel. De bör också titta på ytorna som gavs och höjdläget i positionsspelet på lagets ytterbackar.
Ändå. Premiären tycker jag gav fler utropstecken än frågetecken.
Och tack Niklas ("Nicke Plåt") för kaffet i pausen.
Jag behövde inte betala den här gången heller.