Torbjörn Allvin: Är det här en utmanare om guldet – igen?

Mantrat var tydligt, efteråt: "Vi är bara halvvägs, det är bara halvtid".

Visst, det är rätt. Det gick ändå inte att undgå att se och förstå hur mycket den här segern i Kumla betydde.

Det var tydligt att det bubblade av sköna känslor inombords, där endorfinerna fick fritt utrymme.

Vi såg det hos lagledare Teurnberg, hos formjagande Jacob Thorssell, hos danskduon Rasmus Jensen och Nicolai Klindt – och kanske framför allt hos Kumlasonen Ludvig Lindgren. Han som körde borta, men hemma...

"Jag var ohyggligt nervös innan matchen", sa han följt av ett stort smile medan en ung autografjagande kille pockade på hans uppmärksamhet.

Det har hänt mycket på två veckor. Från att mer eller mindre varit uträknat, till att plötsligt ha åtminstone en halv släpsko i semifinalen.

Åtta poäng är åtta poäng.

Ska Indianerna vända på det här i Målilla nästa vecka krävs en prestation av yppersta klass.

Det är alldeles uppenbart det efter att ha sett Dackarnas insats på Glottra Skog Arena.

Det var bra, rakt över. En styrkedemonstration om man så vill.

Det här skickar också tydliga signaler, inte bara till Indianerna, utan även till storfavoriterna om titeln, Smederna och Lejonen. De regerande mästarna är på gång och som det känns, de kan utmana vilket lag som helst i nuvarande form – och med samma startsjua.

Jakobsen har varit ett lyft, Klindts comeback likaså. Det är ändå två förare som fortsätter att sticka ut: Rasmus Jensen och Maciej Janowski. Återigen visade de hur bra och viktiga de är för det här laget.

Om det mest är uppåt just nu i Målilla, är det mesta tvärtom i Västervik.

Genomklappningen i Hallstavik (stryk mot Rospiggarna med 59–31) är svår att greppa. Frågan är vad som har hänt? Först utskåpningen i Motala, mot Piraterna – och nu det här.

Allt tyder på att gulddrömmarna gick i kras i tisdags. Eller som lagledaren Morgan Andersson uttryckte sig till Västerviks-Tidningen: "Vi måste ha världens flyt om vi ska kunna vända på det här".

Till sist:

• Äntligen! Efter asfalteringen är det nästan en fröjd att färdas på flera sträckor i Vimmerby. Min Nissan Micra och Minicooper tackar ödmjukast.

• Säsongstart Gåsmamman. Nämen, den var ju inte så tokig ändå.

• När jag väl trodde att jag hittat rätt med slagen, då kom de... duffarna, slicearna och "sorkdödarna" på löpande band. Nu famlar jag återigen i ett golfmörker. Lektion på sin plats? Nä, här ska det harvas hösten ut.