Division 6-gänget GIF:s första kvalmatch till division 5, mot Djursdala SK, var på många sätt en tydlig spegling av de båda lagens säsonger. Ett Gunnebo på uppgång visade prov på fint tålamod och en klar spelidé. De ville framåt. Ett Djursdala SK, som fått slåss för sin överlevnad i femman, hade svårt att hitta ett eget spel. Ändå var det hemmalaget som fick jubla högst på Dalavallen. 

Oförtjänt? Orättvist? Både ja och nej. DSK har i ärlighetens namn inte så värst mycket att ta med sig från den här matchen – förutom tre poäng. Och det kan visa sig räcka långt. Men spelmässigt var det Gunnebo för nästan hela slanten, och DSK ska vara glada över att man dels har en viss Andreas Brodin i målet, dels hade många, många marginaler på sin sida. Frågan är om man kommer att ha den turen fortsättningsvis. DSK ska dock ha en eloge för att man smällde på och inte vek ned sig.

På tal om att smälla på. Jag var på matchen mellan Vimmerby Hockey och Troja/Ljungby. Det var ingen rolig match, men det smällde ordentligt. Framför allt från Trojas spelare, som också fick energi av det och som till slut lyckades få med sig en seger hem till Ljungby (2–1).

Känslan är att något saknas i VH. Då menar jag inte spelmässigt, för där har Horsky verkligen gjort ett bra jobb. Nu kom laget inte alls upp i nivå under söndagen mot Karlskorna, men det var nog mer trötthet än något annat. Även där saknades dock något annat. 

Någon som går in och delar ut en tjuvsmäll bara för att höja sig själv och laget. Någon som åtminstone sätter lite skräck i motståndarna. Visst, Wigley, Anton Carlsson, Jakob Karlsson m. fl. är alla bra ledare, men ingen av dem är känd som någon "ful" spelare på det sättet.

I Troja-laget fanns det ett par forwards som gick in och som bara körde över VH:s backar. Linus Ljung och Pelle Ström fick känna på det. Jag tror också att det på ett sätt blev avgörande för matchen. Det finns – förmodligen – inte många lag i serien som spelmässigt kan bryta ner Vimmerby, men tajta toppmatcher vinns många gånger på ren attityd. 

Som sagt...det bästa laget vinner ofta – men inte alltid. 

Ibland kan en eller två tjuvsmällar räcka. Ibland kan marginalerna vara på rätt sida. 

Till sist:

* FBSK-damerna föll mot Kristianopel i kvalet till division 2, men har fortfarande allt i egna händer i den sista matchen. Drömmen lever i allra högsta grad.

* Surt för SVIF att inte få med sig tre poäng. Nu är det bara vinna eller försvinna som gäller. Är man redo för att ta steget upp?