Det går inte att bjuda på så här mycket, VH! • Tappade allt

Inramningen och stämningen var magiskt bra. Inledningen på derbyt likaså. Martin Pärna gav Vimmerby en drömstart och det låg i luften att det var nu det skulle ske. Det var nu den första bortasegern skulle komma. När vi summerat allting, när rivalmötet var över, kunde vi konstatera att VH hade tappade allt och åkt på sin största förlust i Allsvenskan.

Tungt. IK Oskarshamn vände och vann derbyt.

Tungt. IK Oskarshamn vände och vann derbyt.

Foto: Torbjörn Allvin

Krönika2024-11-16 21:02
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag lämnade Scaniarinken i Södertälje i fredags natt hade jag där och då en känsla av att Vimmerby skulle ge IK Oskarshamn en sjujäkla fight. Allt tydde på det. Det brann i ögonen på VH-spelarna, de var obekväma, jobbiga för SSK att möta och visade en enorm glöd. 

Om detta var både spelare och ledare överens. Och det trots att det blev däng med 5–2.

Men det fanns någonting där. Någonting att ta på. Attityd kort sammanfattat. 

Jag var tämligen övertygad om att de skulle skaka om det forna SHL-laget rejält i Be-Ge Hockey Center. Till en början hade jag ingen anledning att ändra uppfattning. VH startade i ett virvlande tempo, med en tydlig övertygelse. Det var fart, beslutsamt och IKO hade fullt sjå att freda sig. Och på köpet fick VH öppna målskyttet och hade också bud på 0–2. 

Så långt allt väl. 

Så kom Ville Jonssons höstlöv och kvittering. 

Så kom scenförändringen. Den totala. 

Oskarshamns poängkung Zion Nybeck satte snyggt 2–1 i powerplay i slutdelen av den första perioden. Vändningen var ett faktum.

Det var som att det var något som hände. Som att allt det självförtroende VH inlett matchen med var som bortblåst. De började slarva i detaljer, spela för svårt och för krångligt. En och en istället för att göra det tillsammans. 

Det blev allt tydligare i mittperioden. Det blev virrigt och stundtals såg det ut som en hönsgård när ett spelskickligt IKO snurrade runt i anfallszon och gjorde lite som de ville på isen. Det var klasskillnad som bara blev större ju längre matchen led. Detta i takt med att Vimmerby bjöd på alldeles för mycket. 

Det som VH till stora delar byggde upp i Södertälje raserades i de två sista perioderna. 

Hur de ska gå vidare nu vet jag inte. De får börja bygga på något nytt igen. Det finns inget annat. 

Till skillnad från SSK-matchen finns det inte så mycket att ta med sig från det här derbyt. Jo, förresten.

Vimmerby hade matchen igenom ett starkt stöd från den stora tillresta VH-klacken. De sjöng, skanderade och hejade oförtröttligt på sitt lag i 60 minuter. De gav järnet.

Men de fick precis som spelarna och ledarna åka hem till Vimmerby i stor besvikelse. Det var ju inte så här derbyt skulle sluta.