Nu får jag med råge addera ännu en stad till min lista där jag imponerats över vilka fina och fantastiska idrottsanläggningar som finns i vårt avlånga land. Nyköping. 

Det här var en av de bästa, mest genomtänkta och för ögat en av de mest tilltalade anläggningar jag sett. Här fanns en rad fotbollsplaner som inramade själva sportcentrat med alla dess hallar av skilda storlekar och idrottsinriktningar. Här har kommunen verkligen insett vikten av att satsa rejält på idrotten. Det är så här det ska vara. Det är så här man vill att det ska vara. 

Själv tillbringade jag ett par timmar i den stora, stilrena och ståtliga A-hallen. Det var premiärdags och nykomlingsmöte mellan FBC Nyköping och Vimmerby IBK. Efter tolv långa säsonger är VIBK äntligen tillbaka i division ett. 

Det blev ett brutalt uppvaknande. 

Nyköping körde över ett till synes taget, allvarstyngt och stillastående Vimmerby. Det tog bara en minut innan rutinerade Christoffer Ekstrand pangade in 1–0. Kort senare kom tvåan. Känslan var där och då att VIBK skulle åka på storstryk. 

Men det skulle bli bättre. Ett tilltufsat Vimmerby skickade ut nervspänningarna till det närliggande havet, sänkte axlarna och visade att de – tror jag – håller för den här nivån. Det var små tillfälligheter som gjorde att de till slut inte fick med sig en poäng hem till Småland och den väntande Idrottshallen. Och det är något helt annat än Rosvalla sportcentrum...