Andzejs Lebedevs med några råd till Tomas Jonasson efter ett heat.
Det här var ju en alldeles underbar speedwaykväll i Målilla.
Det här var så långt ifrån regn och rusk vi kunde komma, alltså precis så som det ska vara en ljuvlig kväll i juli.
Dackefansen kände sig säkert också ganska nöjda och tillfreds med vad de fick se den här aftonen.
Inte minst i inledningen, där Målillagänget startade starkt med poängövervikt och kopplat grepp i de tre första heaten. Sen blev det lite svajigare, eller det var kanske ett galet uttryckt. Rospiggarna med Huckenbeck och Laguta i spetsen spottade upp sig rejält och fick sprutt på maskineriet och jämnade ut den här matchen. Det förstår ni då fem raka heat (4 till 8) slutade oavgjort. Och visst blev det också en del nerver och ovisshet när Rospiggarna plockade en femetta i det nionde.
Men sen, men sen...
Det blev ordning på torpet omedelbart när först Kurtz/Jonasson roffade åt sig en dubbelseger och när Douglas/Lebedevs kopierade bedriften i det elfte. Där och då förstod vi att Dackarna skulle fixa själva matchen, däremot var det helt öppet om bonuspoängen.
Hur än hemmalaget försökte, så stretade jumbon från Hallstavik emot.
De vek sig aldrig, men det är högst troligt att de hade behövt alla tre pinnar för att slutspel ska bli en realitet. Nu fick de nöja sig med en ynka poäng.
För Dackarna ser läget betydligt, betydligt bättre ut nu. Känslan är att de har kopplat ett järngrepp om att bli topp-sex och få fortsatta kampa om SM-medaljerna när grundserien snart är över.
Insatsen mot Rospiggarna var långt ifrån guldskimrande och något som det slog gnistor om, men det var stabilt, bra och jämnt. Ord som kan låta tråkigt, men känslan är att det just vad det handlade om. Stabilt, bra och jämnt.
Något som också Dackelagledaren Mikael Teurnberg lyfte fram efteråt. Alltså: att det var den kollektiva prestationen som låg till grund för segern mot Piggarna. Gott så. Men alldeles säkert kommer det att behövas en växel till för att de på allvar ska kunna ge sig in i en guldstrid när hösten nalkas. Förmodligen krävs det också då att fixstjärnan Daniel Bewley är med i startsjuan igen.
Av det här resonemanget låter det som att jag redan räknat in Dackarna i en kvartsfinal.
Jo, ja. Jag har nog det.